Två julottor efter varandra...lite stressigt och sömnigt som det kan låta...och absolut mycket trevligare och roligare än det kan låta:)
Speciellt roligt var att julottorna var rätt så välbesökta!
Som vanligt höll jag mig inte spikrakt till texten...
Julotta, 25 dec, 2007. 0630 Nättraby, 0800 Grönadal.
Inledningsord: Det finns ett fenomen inom kristendomen som jag inte förstår….dethär med julotta. Klockan är ju inte ens sju!
Ja! Ta den om Jesus!...mmm tack för tipset…säger jag till min far när han lite sådär försöker lirka ut om vad jag skulle prata om idag…om det skulle vara värt att masa sig upp. Jag var då inte alls pigg på att prata julotta …mmm vet inte Jesus kanske.
Det kan låta enklare än vad det är att prata om Jesus. På de barntimmeavslutningarna vi hade nu i veckan innan jul t.ex. Där hade jag en av gångerna 10 barn. De var förväntansfulla, spring i benen, deras öron var spetsade till tusen. Jag tände ett, två adventsljus…frågade vad händer när det fjärde ljuset tänds? TOMTEN KOMMER! Snöar! (föräldrarnas öron blev röda). Okej jo tomten kommer. Lirkade ur dem att Jesus också skulle födas. Vi gick igenom hela julevangeliet. Änglarna, färden på åsnan till Betlehem, stallet, hedarna, de vise männen allt. När vi är klara kommer då min slutfråga. Vad är det nu som händer när vi tänder det fjärde ljuset? TOMTEN KOMMER! Snöar. …ja du kan ta den om Jesus.
Nu kan ni ta ett djupt andetag, luta er tillbaka i bänkarna och ta det lugnt. Ni ska få höra en juste en berättelse:
”Det var julaftons kväll i andra världskrigets Tyskland och folk satt i kyrkan, precis som vi nu, allt var precis som det ska vara, folket sjöng julsånger och det var fullt med glädje i kyrkorummet. Trots allt mänskligt lidande utanför dörrarna klarade folket där inne av att känna glädje för julaftons natt. Prästen pratade och krubban stod på sin vanliga plats, den heliga familjen var placerad på precis samma sätt som alltid. Prästen stod just och la ut texten kring julevangeliet då portarna öppnades och en kvinna med två barn smög in och satte sig längst bak i bänken. På deras bröst lyste den gula Davidsstjärnan som alla judar var tvungna att bära. Prästen tystnade och han stirrade ilsket ner i bänkarna, Hmmm harklade han sig…. Kvinnan och barnen där nere i bänken kröp ihop. ”Alle Juden Raus” Ut alla judar, ropade han högt. När han inte fick önskad reaktion, nämligen att de skulle gå, ropade han högre ”Alle juden Raus” kvinnan och barnen började tyst att gråta och försökte att sjunka längre ner i bänken. Församlingen började irriterat att se ner mot bänken, och prästen blev riktigt upprörd, han tog i för fulla muggar ”alle juden raus” vrålade han ner över kyrkan Då hände det plötsligt, I krubban resten sig Josef och sträckte sin hand mot Maria. ”Maria sa han, det är bäst att vi går. Vi är inte välkomna här.” Han hjälpte henne försiktigt upp på åsnan. Med Jesus lindad i manteln gick de långsamt ut ur kyrkan.
Dumma präst, dumma, dumma samhälle. Märkligt hur vi människor har haft en förmåga att göra historien, berättelser till att passa oss.
Gör vi samma sak? Skapelseberättelsen t.ex hur många tror att det i bibeln står att världen skapades på sju dagar och mannen va den som skapades först? FEM MYROR FLER ÄN FYRA ELEFANTER: fel, fel, fel, fel...ok.. Denna då: När Jesus föddes i stallet fick han besök av både hedar och vise män!? Fel, fel, fel, fel, (titta på klockan) detta kommer att ta tid idag.
Jag tror det kan vara livsfarligt att ha en alltför bokstavlig tro. Skapelseberättelserna berättar att Gud skapade världen på sju dagar, sju dagar piece of cake, enkelt. Men det är inte det som är poängen. Jag är övertygad om att texten har något att säga till oss. Gud har skapat världen! Inte hur det lämnar jag åt Darwin mfl att klura ut.
Samma med julevangeliet. Spela roll om de som skrivit evangelierna hade olika synvinklar. Tacka Gud för det, att vi alla hela tiden upplever olika saker. Men det vi inte får göra, det är att stirra oss blinda på en sanning, gripa tag om den så hårt…för det är livsfarligt, då går den sönder. Julevangeliet är vackert, berättar att Gud kommer till oss och får uppleva hur det är att vara människa…och vi blir glada, tacksamma…så pass att vi dödar honom…det tar vi till påsk.
Där julevangeliet slutar fortsätter berättelsen, Jesus och hans familj får ta till flykten. De vise männen gick ju till Kejsaren…var är den nye konungen? Han dödade alla gossebarn. Nej, Jesus va inte den som las i vassen…det var Moses…Men Jesus fick till flykten. Tänk om de skulle komma in här…Maria, Josef och en liten Jesus… sitta längst där bak söka skydd. Jag hoppas att vi hade tagit hand om dem.
Sprida lite härlig julvärme. Tänkte vi skulle vara likt Jesus för en liten stund. Höger och vänster hand upp = kram!
söndag 30 december 2007
Julbön kl 1700 julaftonskväll 2007
(Vi var ungefär ett trettiotal i kyrkan. Midnattsmässorna har verkligen börjat ta mark speciellt från julbönen. På midnattsmässan var kyrkan fylld nästan till bredden med 180 personer)
Julbön 24 dec. Nättraby kyrka 1700. 2007.
Ta ett djupt andetag, luta dig tillbaka i bänken så ska jag berätta en berättelse.
Jag känner många lärare, inte minst har jag växt upp under samma tak som en lärare. Kan tänka mig att ett av hennes bryderier har varit att jag aldrig lärt mig skillnaden på konsonanter och vokaler eller Vänern och Vättern.
I denhär berättelsen finns också en lärare. Hennes stora bryderi var en kille i klassen som hette Lelle. Han var överallt och ingenstans samtidigt, kunde allt och inget och framförallt inte göra det läraren sa. Han var speciell.
Inför Julspelet..nervös…han fick en roll. Han övade, tog på sig uppgiften ”Kom på julspel” Hela aulan blev full av folk.
Josef, Maria kom. ”Nej, här är fullt” stängde luckan. De började gå därifrån mot det lilla stallet. Läraren andas ut… DÅ! Öppnas luckan igen. Lelle sticker ut huvudet: Josef, Maria! Gå inte! Ni kan ta min säng!
Ni kan ta min säng!
Har vi plats för Jesus? Finns det någon plats i våra hjärtan? Har vi liksom Lelle öppnat luckan stuckit ut huvudet och ropat. Jesus! Gå inte, du får plats i mitt hjärta. Mitt hjärta är en tom krubba, kom!
Sprida lite härlig julvärme. Tänkte vi skulle vara likt Jesus för en liten stund. Höger och vänster hand upp = kram!
Bön:
Mitt hjärta är ett Betlehem
berett för gudabarnet
ett hem för dig min Gud.
Det fanns inte plats för dig när du skulle födas.
Det var fullt överallt. Tänk om värdshusvärdarna hade vetat
att det var Gud som behövde ett hem. Gör dig ett rum i mitt hjärta,
flytta in i min själ. Här kan du få bo.
Stanna hos mig även när julen och festen är över.
Amen.
Julbön 24 dec. Nättraby kyrka 1700. 2007.
Ta ett djupt andetag, luta dig tillbaka i bänken så ska jag berätta en berättelse.
Jag känner många lärare, inte minst har jag växt upp under samma tak som en lärare. Kan tänka mig att ett av hennes bryderier har varit att jag aldrig lärt mig skillnaden på konsonanter och vokaler eller Vänern och Vättern.
I denhär berättelsen finns också en lärare. Hennes stora bryderi var en kille i klassen som hette Lelle. Han var överallt och ingenstans samtidigt, kunde allt och inget och framförallt inte göra det läraren sa. Han var speciell.
Inför Julspelet..nervös…han fick en roll. Han övade, tog på sig uppgiften ”Kom på julspel” Hela aulan blev full av folk.
Josef, Maria kom. ”Nej, här är fullt” stängde luckan. De började gå därifrån mot det lilla stallet. Läraren andas ut… DÅ! Öppnas luckan igen. Lelle sticker ut huvudet: Josef, Maria! Gå inte! Ni kan ta min säng!
Ni kan ta min säng!
Har vi plats för Jesus? Finns det någon plats i våra hjärtan? Har vi liksom Lelle öppnat luckan stuckit ut huvudet och ropat. Jesus! Gå inte, du får plats i mitt hjärta. Mitt hjärta är en tom krubba, kom!
Sprida lite härlig julvärme. Tänkte vi skulle vara likt Jesus för en liten stund. Höger och vänster hand upp = kram!
Bön:
Mitt hjärta är ett Betlehem
berett för gudabarnet
ett hem för dig min Gud.
Det fanns inte plats för dig när du skulle födas.
Det var fullt överallt. Tänk om värdshusvärdarna hade vetat
att det var Gud som behövde ett hem. Gör dig ett rum i mitt hjärta,
flytta in i min själ. Här kan du få bo.
Stanna hos mig även när julen och festen är över.
Amen.
Julspel 24 dec kl 1100
(Ungefär 100 personer var samlade i kyrkan denna julaftonsförmiddag, massor med barnfamiljer, föräldrar, morföräldrar, konfirmander och deras föräldrar och de som brukar gå i kyrkan)
Höll predikan rätt spontan och fritt....vilket gör det lite svårt att komma ihåg allt som precis gjordes och sas:) Rätt säker är jag iallefall på att vi precis hade spelat julspel, jag hade varit herde och var nu iklädd den vise mannens kläder, mina julspelsvänner står fortfarande framme med mig.
Ja! Det blev en pojke!
Och här framme står en hel del modiga personer.
Josef, Maria: Två väldigt modiga människor. Som båda fick besök av änglar. Josef gick inte ifrån Maria, han stannade kvar. Maria… kanske 14 år...var modig. Hon svävade i livsfara –få barn utan att ha en man…hon riskerade att bli stenad. Hon förstod att hon hade fått ett uppdrag, hon vågade säga ja! Och Josef han stod för sin kärlek till Maria. Tog på sig rollen som styvpappa ”You not my father” väldigt modigt och bra gjort!
Hedarna: Tror ni att hedarna är vana att det kommer änglar till dem? Hur ofta tror ni det kommer änglar till hedar? (här ropar något ”Noll gånger” …noll gånger! Tror ni inte att änglar har kommit till hedar åtminstone någon gång ”En gång” ropar flera barn samtidigt. En liten kille ropar: ”Hundra gånger” Wow kanske hundra gånger…eller som min lillebror skulle sagt ”Tusen”) Tänk att de vågade, undrar om de alltid minns den dagen i hela sina liv? Djärvhet, mod.
Vise männen/kungarna: De gick först fel…var på jakt efter judarnas nya konung. Gick till kejsaren i palatset. De hade med sig presenter till en kung. Undrar vad de tänkte när de kom till ett stall. Tror ni presenterna hade sett annorlunda ut om de vetat att de skulle ner i ett stall? Brukar ni ha med er Guld när ni går till ett stall? (inget svar) …Erik! (en av mina konfirmander) Brukar du ta med dig guld till stallet? ”Eh…vet inte, jag har aldrig varit i ett stall”…Har du aldrig varit i ett stall!? ”Nä tror inte det” Ok men om du tänker dig in i situationen. Tror du det brukar finnas små söta gulliga bebisar i stallen?
Hur är det har någon fått besök av någon idag? Wow har ni sett min önskelista!? (rullar fram ”världens längsta” lista). Har ni skrivit önskelistor nu till jul? Skriver ni listor året runt eller är det bara vid jul?
Här står en väldigt söt ängel. Önskar du dig saker flera gånger under ett år eller bara vid jul? ”Bara jul” Aldrig annars under året? ”Nä”….ok jag behöver en mer egoistisk person. Erik! Önskar du dig saker mer än bara vid jul? ”Jo” Och vad gör du då? ”Vet inte” Brukar du skriva önskelistor året runt ”Nä” Finns det någon du kan komma på som du skulle kunna vända dig till när det liksom inte är jul med dina önskningar? Tänk nu på att det är en präst som frågar. ”Be, kan man väl göra…eller. Till Jesus eller så” Precis! Guldstjärna!
Jesus är aldrig långt borta. Det längsta Jesus kan vara ifrån oss är det här avståndet (tar Maria i hand som sitter längst fram på sin stol och börjar dra och se hur långt jag kan förflytta mig bort/runt henne samtidigt som jag håller i hennes hand). Se Jesus är alltid väldigt nära oss. Det enda vi behöver göra är att sträcka ut en hand, knäppa dem.
Och nu ska vi bli Jesus här allihop för en stund…innan ni hinner klä ut er till en massa andra saker.
Res höger hand, och vänster. Sen vänder vi oss till den som sitter där bredvid, jättebra! Kram! För om vi kramas gör vi det som Jesus ville att vi skulle göra, sprida värme, glädje Amen.
God Jul!
Höll predikan rätt spontan och fritt....vilket gör det lite svårt att komma ihåg allt som precis gjordes och sas:) Rätt säker är jag iallefall på att vi precis hade spelat julspel, jag hade varit herde och var nu iklädd den vise mannens kläder, mina julspelsvänner står fortfarande framme med mig.
Ja! Det blev en pojke!
Och här framme står en hel del modiga personer.
Josef, Maria: Två väldigt modiga människor. Som båda fick besök av änglar. Josef gick inte ifrån Maria, han stannade kvar. Maria… kanske 14 år...var modig. Hon svävade i livsfara –få barn utan att ha en man…hon riskerade att bli stenad. Hon förstod att hon hade fått ett uppdrag, hon vågade säga ja! Och Josef han stod för sin kärlek till Maria. Tog på sig rollen som styvpappa ”You not my father” väldigt modigt och bra gjort!
Hedarna: Tror ni att hedarna är vana att det kommer änglar till dem? Hur ofta tror ni det kommer änglar till hedar? (här ropar något ”Noll gånger” …noll gånger! Tror ni inte att änglar har kommit till hedar åtminstone någon gång ”En gång” ropar flera barn samtidigt. En liten kille ropar: ”Hundra gånger” Wow kanske hundra gånger…eller som min lillebror skulle sagt ”Tusen”) Tänk att de vågade, undrar om de alltid minns den dagen i hela sina liv? Djärvhet, mod.
Vise männen/kungarna: De gick först fel…var på jakt efter judarnas nya konung. Gick till kejsaren i palatset. De hade med sig presenter till en kung. Undrar vad de tänkte när de kom till ett stall. Tror ni presenterna hade sett annorlunda ut om de vetat att de skulle ner i ett stall? Brukar ni ha med er Guld när ni går till ett stall? (inget svar) …Erik! (en av mina konfirmander) Brukar du ta med dig guld till stallet? ”Eh…vet inte, jag har aldrig varit i ett stall”…Har du aldrig varit i ett stall!? ”Nä tror inte det” Ok men om du tänker dig in i situationen. Tror du det brukar finnas små söta gulliga bebisar i stallen?
Hur är det har någon fått besök av någon idag? Wow har ni sett min önskelista!? (rullar fram ”världens längsta” lista). Har ni skrivit önskelistor nu till jul? Skriver ni listor året runt eller är det bara vid jul?
Här står en väldigt söt ängel. Önskar du dig saker flera gånger under ett år eller bara vid jul? ”Bara jul” Aldrig annars under året? ”Nä”….ok jag behöver en mer egoistisk person. Erik! Önskar du dig saker mer än bara vid jul? ”Jo” Och vad gör du då? ”Vet inte” Brukar du skriva önskelistor året runt ”Nä” Finns det någon du kan komma på som du skulle kunna vända dig till när det liksom inte är jul med dina önskningar? Tänk nu på att det är en präst som frågar. ”Be, kan man väl göra…eller. Till Jesus eller så” Precis! Guldstjärna!
Jesus är aldrig långt borta. Det längsta Jesus kan vara ifrån oss är det här avståndet (tar Maria i hand som sitter längst fram på sin stol och börjar dra och se hur långt jag kan förflytta mig bort/runt henne samtidigt som jag håller i hennes hand). Se Jesus är alltid väldigt nära oss. Det enda vi behöver göra är att sträcka ut en hand, knäppa dem.
Och nu ska vi bli Jesus här allihop för en stund…innan ni hinner klä ut er till en massa andra saker.
Res höger hand, och vänster. Sen vänder vi oss till den som sitter där bredvid, jättebra! Kram! För om vi kramas gör vi det som Jesus ville att vi skulle göra, sprida värme, glädje Amen.
God Jul!
fredag 21 december 2007
Julavslutning 3-9, 21dec 2007
kursivt=eleverna
Hej allihopa!
För att kunna fixa denna julavslutning skulle jag behöva ha någras hjälp (plockar fram bjällror och delar ut till några av eleverna..även rektorn fick en bjällra)
(till bjällrornas ljud rappar jag (efter förmåga) )
Nu e det jul igen i både slott å koja
över hela landet drar en kollektiv noja
det pyntas, sjungs å skickas fåniga kort
öh, jesus, se nu va du har gjort
för om du inte blivit född hade vi sluppit den högtid
med tomtar, lutfisk och kvalmig med glögg
vid nån risig gran och som ackompanjemang
får man överdoser utav bjällerklang
å när dom återigen rullar kalle ankas spratt
till mer gråt än skratt, ja då vet man att:
-Nu är det jul igen
Ja nu är det jul igen. Känns det bra? Va? Vet ni vem vems fel det är att vi firar jul? Vems fel är det att vi på måndag inte får komma till skolan utan tvingas ligga kvar i våra sängar och ha sovmorgon?
Klasserna F-2 som var här innan er hade stenkoll på detta, men för att hjälpa er lite på traven har jag några alternativ: Är det:
1. Usa:s president Bush som har infört jullov?
X. Sveriges Kung?
2. Ett litet rosafärgat spädbarn?
-222,xxxx,1111
Mmmm ni kan få fundera på den ett slag.
Jag har en liten berättelse om en kille som heter Lelle.
Berättar: Historien om Lelle. (off: En annorlunda värdshusvärd)
Det var så att en skolklass skulle spela julevangeliet....etc
....Det är fullt. ...nej vänta Josef! Maria kom tillbaka...Ni kan ta min säng!
Våga vara spontant snälla i jul. Finns många traditioner om att göra si och göra så…våga vara snälla mot varandra utan traditionerna. Ha en underbart God Jul.
Hej allihopa!
För att kunna fixa denna julavslutning skulle jag behöva ha någras hjälp (plockar fram bjällror och delar ut till några av eleverna..även rektorn fick en bjällra)
(till bjällrornas ljud rappar jag (efter förmåga) )
Nu e det jul igen i både slott å koja
över hela landet drar en kollektiv noja
det pyntas, sjungs å skickas fåniga kort
öh, jesus, se nu va du har gjort
för om du inte blivit född hade vi sluppit den högtid
med tomtar, lutfisk och kvalmig med glögg
vid nån risig gran och som ackompanjemang
får man överdoser utav bjällerklang
å när dom återigen rullar kalle ankas spratt
till mer gråt än skratt, ja då vet man att:
-Nu är det jul igen
Ja nu är det jul igen. Känns det bra? Va? Vet ni vem vems fel det är att vi firar jul? Vems fel är det att vi på måndag inte får komma till skolan utan tvingas ligga kvar i våra sängar och ha sovmorgon?
Klasserna F-2 som var här innan er hade stenkoll på detta, men för att hjälpa er lite på traven har jag några alternativ: Är det:
1. Usa:s president Bush som har infört jullov?
X. Sveriges Kung?
2. Ett litet rosafärgat spädbarn?
-222,xxxx,1111
Mmmm ni kan få fundera på den ett slag.
Jag har en liten berättelse om en kille som heter Lelle.
Berättar: Historien om Lelle. (off: En annorlunda värdshusvärd)
Det var så att en skolklass skulle spela julevangeliet....etc
....Det är fullt. ...nej vänta Josef! Maria kom tillbaka...Ni kan ta min säng!
Våga vara spontant snälla i jul. Finns många traditioner om att göra si och göra så…våga vara snälla mot varandra utan traditionerna. Ha en underbart God Jul.
Julavslutning F-2, 21 dec 2007.
kursivt=elever på skolavslutningen
(Med två skur/dammtrasor i handen börjar jag fixa bland bänkarna och eleverna...efter en stund börjar jag sjunga Mössens arbetssång från Askungen)
- Hej, vi ska sy den!
Vi ska sy och vi ska klippa,
vi ska göra, ska vi tippa
För den stora galakvällen S
å ska vi sy modellen,
vi syr och....nä men ni sitter ju bara och latar er! -Jaaa
Men vadå det är väl inte det man ska göra på julen...lata sig!? -JOooo
Så ni ska inte stressa omkring nånting alls? -Näää
Vad ska ni göra då? -Åre, Göteborg, sova!
Och vet ni varför vi egentligen firar jul?
-Jesus
Precis vi firar en liten kille som heter Jesus.
Och vad ska vi göra lite extra under julen? Vad ska vi vara? HO ho ho finns det några...
-SNÄLLA barn!
Ja vi ska vara extra snälla. Har ni varit snälla?
-JAAAA
Ok var har ni gjort för något snällt?
-Hjälpa en kompis! Hjälpa mamma o pappa att diska och laga mat! Om någon ramlar och slår sig kan man hjälpa den!
Absolut! Det kommer gå jättebra för er i jul!
Vet ni var hjärtat sitter? Om vi sträcker upp vår högra hand och så lägger vi den på hjärtat... känner ni något!? några -Ja! och några Nä?
Ni vet att vi firar jul för att Jesus föds. Och han hade ett stort hjärta, som han tänkte med. Och vi ska ta och fuskstarta lite på julen. Om vi sträcker upp höger och vänster hand. Jättebra! Och så vänder vi oss till grannen och..JA ger en kram!
(Jag vänder mig förstås till rektorn som sitter bra till och ger honom en rejäl julakram)
Önskar er alla en riktigt härlig jul! Och ta det sådär underbart lugnt.
God Jul
(Med två skur/dammtrasor i handen börjar jag fixa bland bänkarna och eleverna...efter en stund börjar jag sjunga Mössens arbetssång från Askungen)
- Hej, vi ska sy den!
Vi ska sy och vi ska klippa,
vi ska göra, ska vi tippa
För den stora galakvällen S
å ska vi sy modellen,
vi syr och....nä men ni sitter ju bara och latar er! -Jaaa
Men vadå det är väl inte det man ska göra på julen...lata sig!? -JOooo
Så ni ska inte stressa omkring nånting alls? -Näää
Vad ska ni göra då? -Åre, Göteborg, sova!
Och vet ni varför vi egentligen firar jul?
-Jesus
Precis vi firar en liten kille som heter Jesus.
Och vad ska vi göra lite extra under julen? Vad ska vi vara? HO ho ho finns det några...
-SNÄLLA barn!
Ja vi ska vara extra snälla. Har ni varit snälla?
-JAAAA
Ok var har ni gjort för något snällt?
-Hjälpa en kompis! Hjälpa mamma o pappa att diska och laga mat! Om någon ramlar och slår sig kan man hjälpa den!
Absolut! Det kommer gå jättebra för er i jul!
Vet ni var hjärtat sitter? Om vi sträcker upp vår högra hand och så lägger vi den på hjärtat... känner ni något!? några -Ja! och några Nä?
Ni vet att vi firar jul för att Jesus föds. Och han hade ett stort hjärta, som han tänkte med. Och vi ska ta och fuskstarta lite på julen. Om vi sträcker upp höger och vänster hand. Jättebra! Och så vänder vi oss till grannen och..JA ger en kram!
(Jag vänder mig förstås till rektorn som sitter bra till och ger honom en rejäl julakram)
Önskar er alla en riktigt härlig jul! Och ta det sådär underbart lugnt.
God Jul
måndag 10 december 2007
På Wedeby damlags blogg
Tillbakaflyttad i Karlskrona har jag börjat spela innebandy igen. Damlaget har en go blogg som jag ikväll efter träningen har klottrat lite på: http://wedebydam.sportsblogg.se/ eller via klubbens hemsida www.wedeby.nu.
Text:
Nyduschad i soffan med en kopp varma champinjonsnudlar, gytt! Vad gör väl det att middagen kom bort mellan barntimmeavslutningen i kyrkan och träningen? Fast kanske var det matbristen som gjorde att jag själv var lite extra seg idag…eller nä…skyller på smörlåten jag fått på huvudet med Tommy Nilson (av alla människor helt sjukt) ”Kom Amelia”…hur fasen får jag bort den?
Jag är alltså prästen i laget. Den som oftast kommer precis minuterna innan träningen startar, jobbar på helgerna, springer sönder benen på långdistans och trillar med cyklar för att fötterna råkar sitta fast i pedalerna (inga kommentarerJ)
Började spela innebandy som 12-13 åring. På den tiden fanns det inget tjejlag för mig utan jag började direkt träna med damerna. Detta gick lysande…om vi bortser från att lagtröjan räckte ner till knäna och strumporna upp till halva låret såg jag grymt farlig ut!
Emigrerade i början av 2000-talet till Lund. Studerade och kände hela tiden att något saknades (nej det är alltså inte Jesus jag pratar om nu!) Innebandyklubban (en ”superfin” prostick) samlade damm, blåmärkerna från klubbor och bollar lyste med sin frånvaro…Lundatiden blev lång och tung utan jakten på de vita bollarna.
Nu däremot är frånvaron äntligen borta och klubban avdammad! Känns riktigt kul att få spela innebandy igen! Extra kul har varit att återse flera ”gamla” godingar samtidigt som många nya talanger kommit med i laget! Och nu när jag har hittat hemsidan, damsidan och bloggen…vad kan stoppa oss? Stora goa kramar från er lilla präst.
Text:
Nyduschad i soffan med en kopp varma champinjonsnudlar, gytt! Vad gör väl det att middagen kom bort mellan barntimmeavslutningen i kyrkan och träningen? Fast kanske var det matbristen som gjorde att jag själv var lite extra seg idag…eller nä…skyller på smörlåten jag fått på huvudet med Tommy Nilson (av alla människor helt sjukt) ”Kom Amelia”…hur fasen får jag bort den?
Jag är alltså prästen i laget. Den som oftast kommer precis minuterna innan träningen startar, jobbar på helgerna, springer sönder benen på långdistans och trillar med cyklar för att fötterna råkar sitta fast i pedalerna (inga kommentarerJ)
Började spela innebandy som 12-13 åring. På den tiden fanns det inget tjejlag för mig utan jag började direkt träna med damerna. Detta gick lysande…om vi bortser från att lagtröjan räckte ner till knäna och strumporna upp till halva låret såg jag grymt farlig ut!
Emigrerade i början av 2000-talet till Lund. Studerade och kände hela tiden att något saknades (nej det är alltså inte Jesus jag pratar om nu!) Innebandyklubban (en ”superfin” prostick) samlade damm, blåmärkerna från klubbor och bollar lyste med sin frånvaro…Lundatiden blev lång och tung utan jakten på de vita bollarna.
Nu däremot är frånvaron äntligen borta och klubban avdammad! Känns riktigt kul att få spela innebandy igen! Extra kul har varit att återse flera ”gamla” godingar samtidigt som många nya talanger kommit med i laget! Och nu när jag har hittat hemsidan, damsidan och bloggen…vad kan stoppa oss? Stora goa kramar från er lilla präst.
måndag 3 december 2007
1:a Söndagen i Advent. 2007
1:a Söndagen i Advent. 2007
Vi är väl enna Traditionalister! Överallt idag tvingas kyrkan göra samma sak år ut och år in. "Hosianna Davids son"... Samtidigt som kyrkan får en hel del skit för att den aldrig förändrar sig. Traditionalister. Jag får inte ihop det. Men det var inte det vi skulle prata om idag.
Fast! Likt vi har förväntningar på hur gudstjänsten skulle vara idag, de klassiska psalmerna etc.
Hade folket på Jesu tid förväntningar om hur det skulle vara, hur det skulle bli då Messias, Jesus kom. Varför Jesus behövde komma hade man helt klart för sig. Landet var ockuperat av det romerska imperiet etc. drömmen om befrielse var påtaglig. Däremot var man inte helt eniga kring hur Messias skulle komma.
Igår hade vi konfirmanddag med tema jul. Och igår kan jag säga att vi var helt eniga om hur Jesus kom. Det var ju på en åsna, det står ju i bibeln. Däremot varför! Varför behöver Jesus komma? Det som var självklart då har lyckats falla bort. Varför väntar vi nu i Advent på att Jesus ska födas? (räcker det inte med tomten?)
En snabb liten berättelse om varför Jesus, Gud behövde födas som människa:
-SVAMPPLOCKAREN. (för att läsa berättelsen se inlägg den 3 dec 07)
Gud kan inte kommunicera med oss via en hand från himlen etc. Gud är tvungen att komma till oss som en människa.
Jesus driver med alla storstilade maktsymboler. Han behövde ingen flott kamel och titta ner på folk, ingen tjusig stridshäst för att visa sin makt. På åsnan förblir han i ögonhöjd för människorna han passerar.
Jesus ber sina lärjungar hämta och säga:
”Herren behöver dem, men han ska strax skicka tillbaka dem.” –Orden till att låna Åsnan . Herren behöver dem! Jesus hade inte varit den han var, kristendomen hade inte varit det den är, vi hade inte fått sjunga Hosianna Davids son om vi inte hade haft just denna figur. Vem?
Åsnan!
Precis! Låt oss alla bli åsnor för ett slag. (mina kära kollegor sa: Åsna, det gör du lätt Anna. Men för att göra det lite mer tydligt: Tar på en handåsna)
Välkommen åsnan!
Åsnan var som ni säkert hört sägas är en symbol för ödmjukhet, oskuld och frid. Precis det djuret Jesus behövde för att visa sin speciella makt.
Och här på min hand har jag nu världens kändaste åsna. Tänkte börja med en sportfråga:
-Hur känns det?
-Jo det var en speciell dag, det hade jag på känn. Jag och mamma stod och åt hö. Då kom det in två män i stallet. Jag tänkte. Jaja de ska väl hämta hästarna som vanligt. Aldrig att de skulle behöva en åsna som jag. Men då! Männen gick förbi hästarna kom fram till oss åsnor och sa: Idag behöver vi er hjälp!
(Ej som åsna): En härlig tanke, att behövas. Att vi trotts att vi är lite tjurskalliga, envisa, gråa och omedgörliga så behöver Gud oss! Gud behöver oss åsnor
Rimmad åsna av Thomas Jacobsson
Jag med fölet vid vägen stå
Jag som ingen ville rida på
Efter dagens slit är jag trött
Lasten på min rygg har nött
Jag har gott om foder och vatten
Men jag längtar mest till natten
Att få vila min trötta kropp
Tills solen åter stiger opp
Från gatan hörs rop och skratt
Har folkhopen fått fnatt?
Nej, här kommer det en man
Leder mig genom hopen fram
Till en kung så stilig och lång
Från folkhopen ljuder en sång
De alla sjunger Hosianna
Han sätter sig upp meddetsamma
Jag undrar hur skall detta fortskrida
Det är ju på hästar kungar brukar rida
Då jag tänker, han kan ej på häst trona
För han har ju ingen kungakrona
Han är kung men med en annan makt
Mäktigare än någon världslig statsmakt
Jag fick uppdraget att honom bära
Jag förstår att det är en ära
När jag går genom Jerusalems port
In till något ofattbart och stort
Jag går så stolt där på vägen
Där som folket lagt ut kläden
Jag förstår att han är en vän till alla
Alla som vill Gud åkalla
Honom vi hylla nu i Advent
Nu när vi första ljuset tänt
Tusen år sedan asadyrkan
Tack gode Gud för kyrkan.
Tack för att Jesus är här
Han som har dig kär.
Amen
fredag 30 november 2007
Inlägg i Budgetdebatten 28 nov 2007
Fru Ordförande, och alla ni andra
2 min kring människovärde och krafter som alltför lätt får härja i vår kommun.
Skolan är mer än lokalbehovsutredningar, miljövänlighet och matens skjutsande hit och dit. VAD betyder detta egentligen när vi har ett samhälle som inte stöttar våra ungdomar eller "oss unga" om ni ursäktar?
Vad betyder skolans miljö, samhällets "åh skolan är så viktig" inställning när ungdomar om och om igen sviks?
Har barn o ungdomar samma människovärde som en framgångsrik affärsman i medelåldern?
-Vem behövs för att vår kommun ska må bra? Båda?
Skolor brinner, stenar kastas mot brandbilarna för att elden inte ska gå att släcka...är det dit vi också ska?
Är det ett människovärde att bygga på?
VI kan inte sopa kommunens ungdomar under mattan.
Det duger inte!
Människovärde för alla, är en av de frågor där vi borde stå eniga.
Jag skulle vilja ta, säga bifall till S 0 V:s 7e sida i sitt budgetförslag "Barnen och ungdomarna" Där det tydligt står om vuxenvärlden som sviker ungdomarna och att detta med människovärde inte bara är en sak för skolan.
Karlskrona kommun kan vara lyckliga över att de har en ordförande i Barn-och Ungdomsnämnden (BUN) som inte backar för de tuffa, obekväma besluten de som ingen annan tidigare vågat ta. Samtidigt som han lyssnar in vad samhället kan ställa upp på. Och det är inte pinsamt!
Fru Ordförande, bifall till Kommunstyrelsens budget och framförallt till BUN:s budget.
Och Fru Ordförande, förra veckan lärde du mig att inte säga sju namn i denna debatt, därför säger jag nästan bara ett och det är ditt. Tack.
2 min kring människovärde och krafter som alltför lätt får härja i vår kommun.
Skolan är mer än lokalbehovsutredningar, miljövänlighet och matens skjutsande hit och dit. VAD betyder detta egentligen när vi har ett samhälle som inte stöttar våra ungdomar eller "oss unga" om ni ursäktar?
Vad betyder skolans miljö, samhällets "åh skolan är så viktig" inställning när ungdomar om och om igen sviks?
Har barn o ungdomar samma människovärde som en framgångsrik affärsman i medelåldern?
-Vem behövs för att vår kommun ska må bra? Båda?
Skolor brinner, stenar kastas mot brandbilarna för att elden inte ska gå att släcka...är det dit vi också ska?
Är det ett människovärde att bygga på?
VI kan inte sopa kommunens ungdomar under mattan.
Det duger inte!
Människovärde för alla, är en av de frågor där vi borde stå eniga.
Jag skulle vilja ta, säga bifall till S 0 V:s 7e sida i sitt budgetförslag "Barnen och ungdomarna" Där det tydligt står om vuxenvärlden som sviker ungdomarna och att detta med människovärde inte bara är en sak för skolan.
Karlskrona kommun kan vara lyckliga över att de har en ordförande i Barn-och Ungdomsnämnden (BUN) som inte backar för de tuffa, obekväma besluten de som ingen annan tidigare vågat ta. Samtidigt som han lyssnar in vad samhället kan ställa upp på. Och det är inte pinsamt!
Fru Ordförande, bifall till Kommunstyrelsens budget och framförallt till BUN:s budget.
Och Fru Ordförande, förra veckan lärde du mig att inte säga sju namn i denna debatt, därför säger jag nästan bara ett och det är ditt. Tack.
tisdag 20 november 2007
Text till församlingsbladet dec 2007
Till Församlingsblad december 2007
Ungdomsgruppen
-Jag kan! Jag kan! Ooooo…ahhh jag kommer inte på den. Mariana står bokstavligen och hoppar upp och ner. Hennes övriga lagmedlemmar verkar ta det med ro… Måns Zelmerlöw enkelt!
Ungdomsgruppen (SKUN = Svenska Kyrkans Unga i Nättraby) är hemma hos Anna (mig) inne på Trossö och passar på att tävla i musiktävlingen ”Dobidoo-Nättraby-Sing a Long”. Vardagsrummet är bokstavligen invaderat av två lag: det gröna och det svarta. Tävlingen innebär en härlig ljudvolym (sångglädje) inte minst då Carola eller Magnus Uggla dyker upp.
Vem kommer inte minnas det svarta lagets Maddes otroliga förmåga att hoppa upp ur soffan och försöka svara på alla frågor? Eller Max från det gröna laget som egentligen aldrig ville sätta sig utan ta upp kampen mot studsbollen Madde!?
Förutom ”Dobidoo-Nättraby-Sing a Long” ägnade vi kvällen åt att fika tillsammans. Eller ja fika och fika, det kan nästan ses som ett muffinsexperiment utfört på människorJ De Muffins som ”bara” fick dumle och smet i sig var helt okej. Däremot de som innehöll en blandning av: äpple/kanel, chokladpraliner, geléhallon och dumle kanske var lite mindre okej, men absolut värt att provaJ
Andra tisdagskvällar med SKUN har vi haft Marianas kväll, tjej- o grabbkväll, baka pizza, pyssel, massage. Aktiviteter som kommer längre fram i höst/vinter är bio, luciaträningar med tillhörande Luciatåg, julmys och en resa till Köpenhamn. Terminens schema sätter inte vem som helst utan vi själva i gruppen första träffen för terminen.
Under kvällarna med SKUN springer tiden fort iväg. Just denna kväll med besök på Trossö var vi tvungna att hinna med bussen tillbaka till Nättraby, vilket gick alldeles lysande efter lite spring i benenJ Tack allihop för en jättetrevlig kväll!
Ungdomsgruppen
-Jag kan! Jag kan! Ooooo…ahhh jag kommer inte på den. Mariana står bokstavligen och hoppar upp och ner. Hennes övriga lagmedlemmar verkar ta det med ro… Måns Zelmerlöw enkelt!
Ungdomsgruppen (SKUN = Svenska Kyrkans Unga i Nättraby) är hemma hos Anna (mig) inne på Trossö och passar på att tävla i musiktävlingen ”Dobidoo-Nättraby-Sing a Long”. Vardagsrummet är bokstavligen invaderat av två lag: det gröna och det svarta. Tävlingen innebär en härlig ljudvolym (sångglädje) inte minst då Carola eller Magnus Uggla dyker upp.
Vem kommer inte minnas det svarta lagets Maddes otroliga förmåga att hoppa upp ur soffan och försöka svara på alla frågor? Eller Max från det gröna laget som egentligen aldrig ville sätta sig utan ta upp kampen mot studsbollen Madde!?
Förutom ”Dobidoo-Nättraby-Sing a Long” ägnade vi kvällen åt att fika tillsammans. Eller ja fika och fika, det kan nästan ses som ett muffinsexperiment utfört på människorJ De Muffins som ”bara” fick dumle och smet i sig var helt okej. Däremot de som innehöll en blandning av: äpple/kanel, chokladpraliner, geléhallon och dumle kanske var lite mindre okej, men absolut värt att provaJ
Andra tisdagskvällar med SKUN har vi haft Marianas kväll, tjej- o grabbkväll, baka pizza, pyssel, massage. Aktiviteter som kommer längre fram i höst/vinter är bio, luciaträningar med tillhörande Luciatåg, julmys och en resa till Köpenhamn. Terminens schema sätter inte vem som helst utan vi själva i gruppen första träffen för terminen.
Under kvällarna med SKUN springer tiden fort iväg. Just denna kväll med besök på Trossö var vi tvungna att hinna med bussen tillbaka till Nättraby, vilket gick alldeles lysande efter lite spring i benenJ Tack allihop för en jättetrevlig kväll!
söndag 4 november 2007
Söndagen efter Alla Helgons Dag Minnesgudstjänst 4/11-07
Två helg oförglömliga minnesgudstjänster
Predikan:
Med ögonen mörka av skrämsel ser hon åter på Hugo.
-Det är väl hemskt att dö? säger hon tyst. Och blir rädd för sina egna ord.
Fröken gör en rörelse för att bryta samtalet, men Hugo svarar blixtsnabbt som han lärt sig av sin far:
-Dä tror jag inte. Jag har aldrig hört talas om nån som inte klarat å dä, men där är många som inte klarar å leva.
Det är Hugo och Josefin i Maria Gripes bok som talar med varandra om döden. Fröken den vuxna försöker avstyra samtalet: vi ska väl inte tala om det, nu ska vi göra något annat. Ingen ovanlig reaktion när döden kommer på tal. Men när ska vi tala om det då? Och om vi inte gör det, hur ska vi då kunna svara våra barn? Vad är döden?
Döden är så undanträngd i vårt samhälle –Brukar det heta. …jag vet inte hur det är med er men jag har fått med mig en tradition hemifrån att verkligen få in döden varje dag. Klockan nio är det rapport, döda i bombningar, översvämningar, skogsbränder, mord mm. Massor av död varje dag det kan inte kallas undanträngd. Snarare kan livet vara glömt. Eller som Hugo säger: det är många som inte klarar av att leva.
Och det finns många som säger till dig inte minst från kyrkans håll hur man ska leva.
Alfred i Emil i Lönneberga sjunger:
Jag är fattig bonddräng… (Jag sjunger följande verser acckapella ur huvudet från sången)
Sen så kommer söndan och då vill våran präst, att jag ska i körka men då sover jag mest. Prästen kan väl sova hela måndagen men för en fattig bondräng börjar knoget igen.
Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port, lite rädd och lessen för de synder jag gjort. Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss. Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.
Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit! Jag har sett din strävan och ditt eviga slit. Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här. Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.
Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud, och sen klär han på mej den mest snövita skrud. Nu du, säger Herren, är ditt arbete slut. Nu du, fattig bonddräng, nu får du vila ut.
Ett stort evangelium av Astrid Lindgren.
Har vi inte alla någon gång känt rädslan för att vi avvisade, rädsla att behöva stå lite rädd och lessen med mössan i handen… Tänk om jag eller någon jag har kär inte blir mottagen? Känslan av att bli sist vald i idrotten. I dagens evangelietext får vi en försäkran om att den som kommer till Jesus inte ska bli avvisad. Men… jaja det gäller väl bara de helkristna, de som är troende, fromma och som ofta går i kyrkan. Eller den som har gjort så mycket ont kan väl aldrig vara välkommen in i himmelriket. …men det är just pga dem vi är som Jesus dött för oss. Han säger inte: Jag har kommit för att kalla de redan färdiga eller de som redan har sin sak klar med Gud, de perfekta. Nej han gav sitt liv för oss som vi är med en och annan skrympel och fantastiska egenheter.
Såklart vill jag som präst att människor ska vårda sin tro, sitt inre med andra här i kyrkan om söndagarna. Vissa präster i vissa tider genom historien har velat att människor ska komma så mycket att de lagt till med skrämselpropaganda och andra hemskheter. àmen det är inte upp till oss människor att öppna himmelen. Det gör Gud. Och Jesus har dött för oss alla som behöver det. Så när vi frågar oss om vi har en uppståndelse att se fram emot. Hänger det på vad jag gjort, hur jag levat? Är mitt svar att: I livet spelar det roll vad du gjort och inte gjort, framförallt för dina medmänniskor omkring dig. Men! Efter döden spelar det ingen roll! Där är vi alla lika, lika i Guds stora välkomnande famn.
Jag tror på uppståndelsen, ett liv efter döden ett paradis. Jag är inte rädd för att Gud ska göra mig missbelåten. Jag tror inte att Gud skapat ett paradis där mina vänner och bröder inte är med. Bara för att de inte öppet proklamerar, Guds existens eller har Jesus i sina hjärtan.
Idag är många här för att vi saknar någon. Jag tror att när vi i en begravning tar farväl av våra nära och kära. Inte lämnar över dem i tomhet. Livet är som en flerrätters middag där vi när huvudrätten dukas av inför efterrätten blir ombedda att behålla gaffeln. För det är något bättre påväg. Något vi inte kan föreställa oss. Likt vi på fröet inte kan se hur den färdiga blomman kommer se ut. Fröet är dött men när det kommer i jord får det liv. Paulus skriver i Korintierbrevet ”Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Vilken enfaldig fråga. Det du sår får inte liv om det inte dör.” Enfaldig fråga för att ingen vet, ingen kan säga exakt vad som händer.
När vi föds säger vi Jesusorden: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Döden är inte tidens slut. Det ljus som tänds vid dopet tänds också i döden, i en stad i ljus. Ett ljus vi denna helgen tänkt över kyrkogården. Låt våra ljus brinna likt det hopp om evigt liv där vi alla får samlas igen.
Amen
Bibeltexter
Epistel -1 Kor 15: 35-49
Evangelium -Joh 6:37-40
torsdag 1 november 2007
21:a Söndagen efter Trefaldighet "Samhällsansvar" 28/10-07
Predikan hölls mer fritt och spontant än vanligt. Kanske för att jag mer hade filosoferat kring ett ämne än kring orden som skulle forma ämnet. För att på nåt sätt peka på vad predikan ändå innehöll FET markerar jag det som jag faktiskt predikade om:)
(Till saken hör också att en av församlingens vaktmästare och kyrkoherden sitter längst bak i kyrkan...det är till dem jag talade i början...satt man längst bak förr var man fattigast längst fram rikast etc)
Söndagen var speciell på det sättet att jag på förmiddagen (kl 1100) höll en gtj med denna predikan för att sen senare (1300) hålla en gtj för Små och Stora med en HELT annan predikan:)
Predikan:
Ursäkta XX XX är ni fattigast? Rik? Bänkarna kom in i kyrkan för att ställa ordning och reda. De rika längst fram och de fattiga längst bak. …sen när bänkarna är tomma längst bak frågar de sig varför…idag är det nästan tvärtom att bänkarna gör oss lite för ordninssamma. Stränga ord i dagens texter att inte göra skillnad på fattig och rik. Att var och en tar sitt Samhällsansvar.
Vad gör du för samhället? Hur tar du ditt ansvar? Läser ni dagstidningarna, BLT/Sydöstran? Har ni någon gång varit en av dem som suckat och sagt: Varför får sånthär hända? Varför görs inget, någon måste göra någonting! Vem? Samhället såklart!
Finns ett komikergäng som heter Monty Pyton. Jag tror de kommer från England. Bl.a. John Cleese (känd från Pang i bygget eller Silly walk). I en av deras filmer gestaltar de sin tolkning av Jesu liv. Life of Brian.
Filmens huvudperson är Brian. Han är till skillnad från Jesus inte Guds son utan en helt vanlig kille. Trotts detta blir han hela tiden förväxlad för att vara Jesus. Han är med vid bergspredikan, vid steningen av äktenskapsbryterskan, han får en hop människor som springer efter honom och tar fasta vid vad han säger. Slutligen ska han till på köpet korsfästas. Hans trogna kompisgäng är ovetande om detta men får reda på det av en kvinna som eld i lågor kommer till dem. Ni måste göra något! Han ska stenas! Stenas! Detta kräver handling! De sätter sig genast med penna och papper vid ett bord. När kvinnan ser vad dom gör eller rättare sagt inte gör lämnar hon dem i frustration. Vännerna har möte. Efter alla konstens regler med ordförande, voteringar etc. Tillslut är gruppen klar, de har enats om ett kraftfullt uttalande. Detta hjälper dock inte Brian nämnvärt eftersom han redan blivit korsfäst för länge sen medans gruppen höll möte. Gruppen kommer till Brian och läser upp sitt uttalande. ”Vi stödjer dig Brian, vi kommer minnas dig som en kämpe etc.” Vilken handlingskraft! VILKET SAMHÄLLSANSVAR!
I Karlskrona kommun har det denna vecka varit den stora samhällsansvarsveckan. Eller rättare sagt i kommunen denna vecka har det varit den stora mötesveckan t.ex. kommunfullmäktige, barn o ungdomsnämnd med flera.
Betyder det att vår kommun nu äntligen har blivit den perfekta, bekymmersfria kommunen? Kommunen där det inte finns skillnader på rika o fattiga, inga hemlösa, droger är ett minne blott, konflikter går aldrig så långt så att någon får sätta livet till och alla människor trivs fullt och fast med sig själva och sina liv.
Idag kära vänner har vi lärt oss ordet: Utopi. Den perfekta världen…tyvärr är den bara en dröm.
Vad ska vi göra då? Jakobsbrevet ger oss en del tips: Lämna kärvan på åkern, rensa inte rent från olivträden, oliver, min pappa brukar berätta hur soldater fick komma och äta hemma hos dom eller få vatten. Verkar som att när Sverige var fattigt under kriget hade folk större vilja att dela med sig. Desto fattigare desto givmildare. Eller ska vi säga det var bättre förr. Bättre då en kärve fortfarande betydde mat. Idag vet ingen vad man ska ta sig till med den där kärven för att göra den till mat så den får väl ruttna.
Vad ska vi göra då? Idag skulle jag säga ge av din tid: Va vuxen på stan, gå med i Seniorer i skolan, Bli kamratstödjare. Gör något konkret någon timme i veckan.
Kommunfullmäktige i torsdags. Stor debatt kring integrationen…inte minst för att SD är tredje största parti här i Karlskrona och liksom eggar upp de övriga i församlingen. Och säga vad man vill om bibeln, att den är en gammal bok, saknar tilltal till oss idag MEN! Angående integrationen har bibeln mycket att säga oss: Du ska inte vränga rätten för invandraren…kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren din Gud befriade dig därifrån. Detta står i 5 Mosebok så efter 2580 år är detta fortfarande ett problem!
àDet var bättre förr?
Varför görs ingenting, varför får saker hända. Kanske är det någon annan som ska börja, någon annan än du och jag som ska ta första steget. Och alla möten! Kanske är det så att något annat behöver göras än att ta beslut, bläddra i papper och använda sig av fina ord. Bra att ta beslut också men det räcker inte! Får inte stanna där. àJesus skrev inte. Inte ett ord…eller njo han ritade i sanden vid några tillfällen men vi vet inte vad han ritade. …Det finns däremot inga texter, brev, uppmaningar ord som Jesus själv skrivit. Inget Jesu Evangelie. Han ägnade sin tid åt handling. Han stängde inte in sig på sin kammare i ett år skrev en bok och sen gick till handling. Nej Jesus var under sina verksamma år ständigt ute! Må Jesus, vi som är här idag, kyrkan aldrig, aldrig tystna.
Jag behövde en nästa, var du där, var du där?
Jag behövde en nästa, var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?
Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där?
Jag var frusen och naken, var du där, var du där?
Jag behövde din hjälp, men var du där, var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där? (Sv ps 97)
TEXTERNA:
Gammaltestamentlig läsning
Femte Moseboken 24:17-22
Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör.
När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan.
När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Epistel
Jakobsbrevet 2:1-8
Rika och fattigaMina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus.
Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder.
Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: ”Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: ”Ställ dig där borta”, eller ”Sätt dig på golvet vid mina fötter” —
gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?
Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom?
Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna?
Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?
Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.
söndag 7 oktober 2007
18:de Söndagen efter Trefaldighet "Att lyssna i tro" 7 okt -07
Texter som predikan bygger på: Markusevangeliet 10:17-27.
Predikan börjar med att jag tar upp en systempåse med fyra burk öl och två klingande glasflaskor i famnen. Denna håller jag krampaktigt i under hela predikan fram till de två sista raderna. Eftersom jag håller predikan som en monolog i en annan person (mannen i evangeliet)...hade jag ett "manus" men jag körde efter minnet, på känslan eftersom ett manus skulle förstört magin.
Predikan:
Vad menar han!? Varför får inte jag vara med? Jag förstår inte.
Jag vet inte om ni förstår. Jag är en affärsman, framgångsrik, driver min familjs företag, får in en hel del pengar och vi kan leva fint. Jag skulle vara ett finns tillskott i hans grupp. Och vad händer: ”Du måste sälja allt du har”…det var det dummaste!!
Det var ett par veckor sen. Ni vet jag har i princip allt man kan önska sig men jag känner att det saknas något.
Och så satt han där vid bordet, mannen. Han med ögonen som såg rakt igenom allt. Det var som om han kände mig, som om han redan viste allt. Och han talade om frid. Han talade på ett sätt som fick mig att längta, ja det finns ingenting i denna värld jag längtar mer efter än att få mer av hans frid.
Jag lyssnade på honom flera dar i rad. Till sist viste jag att det var sista kvällen. Jag kunde inte bara låta honom gå. Jag är en respektabel människa men jag kunde inte hejda mig. Jag faller ner på knän och jag hör migsjälv fråga: -Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?
Han svarade: Bara Gud är god, du kan budorden… han började rabbla upp de bud jag hållt alltid.
Jag blev frustrerad avbröt honom. –Mästare allt det där har jag hållt sen jag va ung! Då såg han på mig med sin blick full av kärlek och sa ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följa mig.”
(Inåt) Hur vågar du!? Du vet inget om mig, inget om min kamp. Jag har kämpat för de här pengarna. Du har inte hört min mors gråt, oron över att inte ha pengar till mat och kläder. Har inte hört de andra barnen ropa, skratta åt min slitna tröja på skolgården. Du vet ingenting om hur jag har fått kämpa mig fram genom livet. Du vet inget om mig.
Ni ser ut som goda kristna. Ärligt…hur många av er har sålt allt ni äger och gett pengarna till de fattiga och följt Gud? 40 miljoner människor dör av svält varje år, 1,2 biljoner människor lever i absolut fattigdom. Det finns alltid någon i större behov än du….
(Inåt)Vad menar du? Du ber mig släppa taget om allt jag har. Jag har get så mycket för att leva rätt. Du ber mig att släppa taget kring det enda jag inte kan ge dig. Du förstår inte. Det handlar inte om mig, det handlar om mina föräldrar, min familj, mitt LIV! Vill du se mig naken, förödmjukad, utan något? Be mig om vad somhelst annat! Jag ger dig något annat vadsomhelst. Men inte detta. Be mig inte släppa taget av det enda jag inte kan ge upp. Jag kommer att dö!
Men utan din frid kan jag inte leva….
Lyssna! Hör du rösten? Det låter précis so mom…Jag tror jag måste gå… (Sätter ner kassen!)
Bön: Gud jag vill följa dig. Hjälp mig släppa taget kring det som hindrar mig från att älska dig mest. För dig är allt möjligt. Amen.
Markusevangeliet 10:17-27
När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”
Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.”
—”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”
Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
”Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!”
Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Predikan börjar med att jag tar upp en systempåse med fyra burk öl och två klingande glasflaskor i famnen. Denna håller jag krampaktigt i under hela predikan fram till de två sista raderna. Eftersom jag håller predikan som en monolog i en annan person (mannen i evangeliet)...hade jag ett "manus" men jag körde efter minnet, på känslan eftersom ett manus skulle förstört magin.
Predikan:
Vad menar han!? Varför får inte jag vara med? Jag förstår inte.
Jag vet inte om ni förstår. Jag är en affärsman, framgångsrik, driver min familjs företag, får in en hel del pengar och vi kan leva fint. Jag skulle vara ett finns tillskott i hans grupp. Och vad händer: ”Du måste sälja allt du har”…det var det dummaste!!
Det var ett par veckor sen. Ni vet jag har i princip allt man kan önska sig men jag känner att det saknas något.
Och så satt han där vid bordet, mannen. Han med ögonen som såg rakt igenom allt. Det var som om han kände mig, som om han redan viste allt. Och han talade om frid. Han talade på ett sätt som fick mig att längta, ja det finns ingenting i denna värld jag längtar mer efter än att få mer av hans frid.
Jag lyssnade på honom flera dar i rad. Till sist viste jag att det var sista kvällen. Jag kunde inte bara låta honom gå. Jag är en respektabel människa men jag kunde inte hejda mig. Jag faller ner på knän och jag hör migsjälv fråga: -Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?
Han svarade: Bara Gud är god, du kan budorden… han började rabbla upp de bud jag hållt alltid.
Jag blev frustrerad avbröt honom. –Mästare allt det där har jag hållt sen jag va ung! Då såg han på mig med sin blick full av kärlek och sa ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följa mig.”
(Inåt) Hur vågar du!? Du vet inget om mig, inget om min kamp. Jag har kämpat för de här pengarna. Du har inte hört min mors gråt, oron över att inte ha pengar till mat och kläder. Har inte hört de andra barnen ropa, skratta åt min slitna tröja på skolgården. Du vet ingenting om hur jag har fått kämpa mig fram genom livet. Du vet inget om mig.
Ni ser ut som goda kristna. Ärligt…hur många av er har sålt allt ni äger och gett pengarna till de fattiga och följt Gud? 40 miljoner människor dör av svält varje år, 1,2 biljoner människor lever i absolut fattigdom. Det finns alltid någon i större behov än du….
(Inåt)Vad menar du? Du ber mig släppa taget om allt jag har. Jag har get så mycket för att leva rätt. Du ber mig att släppa taget kring det enda jag inte kan ge dig. Du förstår inte. Det handlar inte om mig, det handlar om mina föräldrar, min familj, mitt LIV! Vill du se mig naken, förödmjukad, utan något? Be mig om vad somhelst annat! Jag ger dig något annat vadsomhelst. Men inte detta. Be mig inte släppa taget av det enda jag inte kan ge upp. Jag kommer att dö!
Men utan din frid kan jag inte leva….
Lyssna! Hör du rösten? Det låter précis so mom…Jag tror jag måste gå… (Sätter ner kassen!)
Bön: Gud jag vill följa dig. Hjälp mig släppa taget kring det som hindrar mig från att älska dig mest. För dig är allt möjligt. Amen.
Markusevangeliet 10:17-27
När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”
Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.”
—”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”
Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
”Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!”
Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
tisdag 25 september 2007
Vad betyder/innebär en prästvigning?! Församlingsbladet ht 07
Prästlöftet skulle sägas högt, klart och tydligt, ut över hela domkyrkan. Min familj och vänner höll andan…
―Jag Anna Ekström vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd leva enligt dessa löften.
Jag hade övat länge. Präntat in orden i mitt inre, gjort dem till mina. Men vad betyder det? Vad betyder det att ge löften? Att gå in i något och vigas till tjänst?
Innan prästvigningen hade jag en ganska nedtonad syn på vad den egentligen skulle innebära. En vigning = en ceremoni och sen färdigt!?… det kom att betyda mycket.
Kan stöttningen bli tydligare? Svenska kyrkan sänder ut sina präster till tjänst genom att förena sändningen med mottagandet. I mitt fall stod Thomas Östlund och Kjell Warnquist där. Kjell höll en ”skylt” (En inklistrad extrasida i programmet som numera hänger inne på mitt kontor) i handen ”Välkommen Anna”. Mitt löfte fick liv, blev verkligt. Vigningen innebar för mig, inte att kyrkan sände ut oss från studierna ”Nu är du klar, gå!” utan ”Nu är du på väg, välkommen hit”.
Innebörden av att blivit kallad och välkomnad är stor. Något jag alltid har att falla tillbaka på, en trygghet. Prästvigningen betyder för mig att mitt kall, min kallelse till präst i Svenska kyrkan blivit bekräftad. Och hur ser en sån kallelse ut? Lite mellan oss kan jag säga att min kallelse har varit en blandning av Jeremias och Jesajas (två profeter i bibeln) kallelser. Jeremia försökte rymma, skylla på att han var för ung. Gud sa: ”Säg inte att du är för ung! Va inte rädd, jag är med dig. Jag lägger mina ord i din mun”. Jesaja däremot fegade inte. Han hörde Guds ord om att det behövdes en profet, Gud behövde sända någon. Då steg Jesaja upp och sa: ”Här Gud! Här är jag, sänd mig!”
Är du mer intresserad? Frågor? Skriv gärna ett mail: anna.ekstrom@svenskakyrkan.se
―Jag Anna Ekström vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd leva enligt dessa löften.
Jag hade övat länge. Präntat in orden i mitt inre, gjort dem till mina. Men vad betyder det? Vad betyder det att ge löften? Att gå in i något och vigas till tjänst?
Innan prästvigningen hade jag en ganska nedtonad syn på vad den egentligen skulle innebära. En vigning = en ceremoni och sen färdigt!?… det kom att betyda mycket.
Kan stöttningen bli tydligare? Svenska kyrkan sänder ut sina präster till tjänst genom att förena sändningen med mottagandet. I mitt fall stod Thomas Östlund och Kjell Warnquist där. Kjell höll en ”skylt” (En inklistrad extrasida i programmet som numera hänger inne på mitt kontor) i handen ”Välkommen Anna”. Mitt löfte fick liv, blev verkligt. Vigningen innebar för mig, inte att kyrkan sände ut oss från studierna ”Nu är du klar, gå!” utan ”Nu är du på väg, välkommen hit”.
Innebörden av att blivit kallad och välkomnad är stor. Något jag alltid har att falla tillbaka på, en trygghet. Prästvigningen betyder för mig att mitt kall, min kallelse till präst i Svenska kyrkan blivit bekräftad. Och hur ser en sån kallelse ut? Lite mellan oss kan jag säga att min kallelse har varit en blandning av Jeremias och Jesajas (två profeter i bibeln) kallelser. Jeremia försökte rymma, skylla på att han var för ung. Gud sa: ”Säg inte att du är för ung! Va inte rädd, jag är med dig. Jag lägger mina ord i din mun”. Jesaja däremot fegade inte. Han hörde Guds ord om att det behövdes en profet, Gud behövde sända någon. Då steg Jesaja upp och sa: ”Här Gud! Här är jag, sänd mig!”
Är du mer intresserad? Frågor? Skriv gärna ett mail: anna.ekstrom@svenskakyrkan.se
onsdag 19 september 2007
Landsmötesgudstjänst. 8 sep 2007 Västerås.
En gudstjänst 0745 på lördagsmorgonen innan Folkpartiets Landsmöte skulle dra igång för dagen. Vi befann oss i Västerås domkyrka i ett sidogren och vi fyllde bänkarna. Totalt blev vi nog runt 50 personer (har svårt att uppskatta men ca)
Vi var flera som medverkade i gudstjänsten. Själv hade jag fått äran att sätta psalmer, skriva böner, välja texter och hålla en betraktelse. Till detta kom underbar operaskönsång tillsammand med orgelackompangemang.
1. Välkomnande
2. psalm 767 "Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig. Gör mig till den jag ska bli och lev i mig"
3. Text: Joh 20:24ff "Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar" -En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte." Jesus sa till Tomas "Räck hit ditt finger och stick den i min sida."
Tomas ville, men kunde inte. Han tvivlade. Han stod framför honom, han som hade dött... Men är det sant? Kan han leva efter döden? Tomas var tvungen att fråga: Han frågade om han kunde få känna på Jesus sår, se om de var äkta. Om han bara fick känna att såren var äkta skulle han våga tro. Skulle han våga lyssna till den Gud han hoppades var verklig.
4. Sång. Underbar sång
5. Text: 1 Kung 19: 5-12 (främst 11-12) Elia är på flykt....han kommer fram till en grotta och stannar där över natten. Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här Elia?" Han sa: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina ltaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv."
Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efer jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
6. Betraktelse: (fritt ihågkommet i stolpar...) "Allt beror på vad vi lyssnar efter"
En indiankvinna kom på besök till Västerås, till en vänninna. De båda kvinnorna vandrade sida vid sida längs med en gata mitt inne i centrum bland trafikbuller, människovimel och affärer.
Plötsligt stannade Indiankvinnan upp: -Åh, jag hör en Syscha! Vänninnan svarade att -Det är omöjligt ingen kan höra en Syscha i detta bullret. De fortsatte gå.
Efter några steg stannade Indiankvinnan igen: -Jo! Jag hör en Syscha! Hon tog några snabba steg till andra sidan gatan. Utanför en affär stod en stor kruka med en växt i. Under ett av bladen på växten tog kvinnan fram en Syscha. -Helt otroligt, utbrast vänninnan! Du måste ha en sjukt bra hörsel, övernaturligt utvecklad.
Indiankvinnan skakade på huvudet. -Nä, nä min hörsel är inte annorlunda än din. Allt beror på vad vi lyssnar efter. Se här! Hon tog upp några mynt (VILKET jag också gör medans jag berättar) slängde dem på gatan så det studsade iväg med det klingande ljudet mynt ger ifrån sig (i en tyst kyrka med stengolv klingar det ganska bra). Alla människorna som stressade förbi på gatan vände sig hastigt om....Se där, sa indiankvinnan! Allt beror på vad vi lyssnar efter!
"Allt beror på vad vi lyssnar efter" Påtagligt inte minst för oss politiker. En del kan det vara rent livsfarligt att lyssna på:)
Är det farligt att lyssna till Gud? Blir alla som vill följa Guds röst/ord fanatiker? Terrorister?
Elia ville möta Gud! Han gick ut i stormen, jordskalvet, elden, där skulle han möta sin kraftfulle Gud. Tillslut...mötte han Gud, i den stilla susningen.
Tomas ville tro men han behövde bevis! Bara han fick ta på såren. Vissa av oss kan känna igen oss. Vi behöver bevis! Bara vi kunde få något tecken från Gud, ett tecken som gjorde att vi kunde vara säkra, veta. Ett tydligt tecken från Gud då skulle vi våga tro. GUd kan du tala lite högre!
Jag säger allt beror på vad vi lyssnar efter. Vill vi höra Gud i våra liv? Vill vi bli medvetna om att Gud är här, nära oss? Jag tror inte det är farligt att lyssna på Gud. Allt beror på vad vi gör och lyssnar efter. Amen
7. Sång
8. Förbön:
Gud, i bön kommer vi till dig denna morgon. Vi kommer precis sådana vi är med allt vad vi bär med oss, ta emot oss och våra böner.
Vi ber för oss som är samlade här idag. Gud du känner vårt innersta, du vet vad vi ber om, vad vi behöver för stöd, hjälp och kraft denna dag. Var med oss under detta landsmöte och gör oss kloka.
Gud, du ger oss livet att dela, jorden att vårda och en mänsklighet att tjäna. Hjälp oss att tillsammans forma ett samhälle, där frihet och fred, rättvisa och sanning får råda. Gör oss uthålliga och djärva i kampen för ett liv i gemenskap, där var och en är sedd och älskad. När vi är svaga är du vår styrka.
Vi ber för världen. Gud hjälp oss att bli goda förvaltare av den värld du har skapat. Visa den väg vi ska gå för att undvika fler miljöförstöringar och få en grönare, friskare värld där människor kan växa och leva tillsammans. Vi ber för goda möten mellan världen människor. Vi ber för dem som arbetar för bred och rättvisa och gemenskap över alla gränser. Där konflikter, krig och katastrofer härjar kom med ditt ljus och skänk oss människor ditt framtidshopp.
Gud vi ber för oss människor som har makt att förändra. Ge oss mod och en god vilja att verka för ett gott samhälle åt alla människor. Gud vi ber dig att leda och välsigna oss alla.
9. Fader vår, Välsignelsen. Psalm 61 (Lågorna är många) Sång och Sändningsord.
Har fortfarande en go härlig känsla i magen när jag tänker tillbaka på denna gudstjänst.
AMEN
Vi var flera som medverkade i gudstjänsten. Själv hade jag fått äran att sätta psalmer, skriva böner, välja texter och hålla en betraktelse. Till detta kom underbar operaskönsång tillsammand med orgelackompangemang.
1. Välkomnande
2. psalm 767 "Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig. Gör mig till den jag ska bli och lev i mig"
3. Text: Joh 20:24ff "Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar" -En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte." Jesus sa till Tomas "Räck hit ditt finger och stick den i min sida."
Tomas ville, men kunde inte. Han tvivlade. Han stod framför honom, han som hade dött... Men är det sant? Kan han leva efter döden? Tomas var tvungen att fråga: Han frågade om han kunde få känna på Jesus sår, se om de var äkta. Om han bara fick känna att såren var äkta skulle han våga tro. Skulle han våga lyssna till den Gud han hoppades var verklig.
4. Sång. Underbar sång
5. Text: 1 Kung 19: 5-12 (främst 11-12) Elia är på flykt....han kommer fram till en grotta och stannar där över natten. Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här Elia?" Han sa: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina ltaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv."
Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efer jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
6. Betraktelse: (fritt ihågkommet i stolpar...) "Allt beror på vad vi lyssnar efter"
En indiankvinna kom på besök till Västerås, till en vänninna. De båda kvinnorna vandrade sida vid sida längs med en gata mitt inne i centrum bland trafikbuller, människovimel och affärer.
Plötsligt stannade Indiankvinnan upp: -Åh, jag hör en Syscha! Vänninnan svarade att -Det är omöjligt ingen kan höra en Syscha i detta bullret. De fortsatte gå.
Efter några steg stannade Indiankvinnan igen: -Jo! Jag hör en Syscha! Hon tog några snabba steg till andra sidan gatan. Utanför en affär stod en stor kruka med en växt i. Under ett av bladen på växten tog kvinnan fram en Syscha. -Helt otroligt, utbrast vänninnan! Du måste ha en sjukt bra hörsel, övernaturligt utvecklad.
Indiankvinnan skakade på huvudet. -Nä, nä min hörsel är inte annorlunda än din. Allt beror på vad vi lyssnar efter. Se här! Hon tog upp några mynt (VILKET jag också gör medans jag berättar) slängde dem på gatan så det studsade iväg med det klingande ljudet mynt ger ifrån sig (i en tyst kyrka med stengolv klingar det ganska bra). Alla människorna som stressade förbi på gatan vände sig hastigt om....Se där, sa indiankvinnan! Allt beror på vad vi lyssnar efter!
"Allt beror på vad vi lyssnar efter" Påtagligt inte minst för oss politiker. En del kan det vara rent livsfarligt att lyssna på:)
Är det farligt att lyssna till Gud? Blir alla som vill följa Guds röst/ord fanatiker? Terrorister?
Elia ville möta Gud! Han gick ut i stormen, jordskalvet, elden, där skulle han möta sin kraftfulle Gud. Tillslut...mötte han Gud, i den stilla susningen.
Tomas ville tro men han behövde bevis! Bara han fick ta på såren. Vissa av oss kan känna igen oss. Vi behöver bevis! Bara vi kunde få något tecken från Gud, ett tecken som gjorde att vi kunde vara säkra, veta. Ett tydligt tecken från Gud då skulle vi våga tro. GUd kan du tala lite högre!
Jag säger allt beror på vad vi lyssnar efter. Vill vi höra Gud i våra liv? Vill vi bli medvetna om att Gud är här, nära oss? Jag tror inte det är farligt att lyssna på Gud. Allt beror på vad vi gör och lyssnar efter. Amen
7. Sång
8. Förbön:
Gud, i bön kommer vi till dig denna morgon. Vi kommer precis sådana vi är med allt vad vi bär med oss, ta emot oss och våra böner.
Vi ber för oss som är samlade här idag. Gud du känner vårt innersta, du vet vad vi ber om, vad vi behöver för stöd, hjälp och kraft denna dag. Var med oss under detta landsmöte och gör oss kloka.
Gud, du ger oss livet att dela, jorden att vårda och en mänsklighet att tjäna. Hjälp oss att tillsammans forma ett samhälle, där frihet och fred, rättvisa och sanning får råda. Gör oss uthålliga och djärva i kampen för ett liv i gemenskap, där var och en är sedd och älskad. När vi är svaga är du vår styrka.
Vi ber för världen. Gud hjälp oss att bli goda förvaltare av den värld du har skapat. Visa den väg vi ska gå för att undvika fler miljöförstöringar och få en grönare, friskare värld där människor kan växa och leva tillsammans. Vi ber för goda möten mellan världen människor. Vi ber för dem som arbetar för bred och rättvisa och gemenskap över alla gränser. Där konflikter, krig och katastrofer härjar kom med ditt ljus och skänk oss människor ditt framtidshopp.
Gud vi ber för oss människor som har makt att förändra. Ge oss mod och en god vilja att verka för ett gott samhälle åt alla människor. Gud vi ber dig att leda och välsigna oss alla.
9. Fader vår, Välsignelsen. Psalm 61 (Lågorna är många) Sång och Sändningsord.
Har fortfarande en go härlig känsla i magen när jag tänker tillbaka på denna gudstjänst.
AMEN
söndag 16 september 2007
15:de Söndagen efter Trefaldighet.”Ett är nödvändigt” 16 sep 2007
Texterna som predikan bygger på ligger sist efter predikan!
15:de Söndagen efter Trefaldighet. 16 sep 2007
”Ett är nödvändigt”
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejens ord bränner in i mitt medvetande. Bara gå förbi?! Ja jag har sett mannen som sitter ner vid sidan av vägen på gräsplätten vid parken. Han bär en mörkblå jacka, jeans och har en sliten gul plastkasse bredvid sig, stanken av sprit går inte att ta miste på.
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejen kom cyklandes bakifrån och stannade. Hon hade sett mannen trilla, inte bara en gång utan flera gånger. Nu hade han gjort det igen.
Vi hjälps åt att få mannen på fötter. Han kan inte stå själv men med stöttning går det bra.
”-Jag mår fint ingen fara med mig. Jag klarar mig.” Men det gör han inte. Han kan inte hålla balansen. Det börjar bli mörkt vi kan inte bara lämna mannen där, eller? Vi ringer till SOS alarm blir vidarekopplade till polisen, ingen svarar.
”Jag bor bara några hundra meter ner, säger mannen.”
-Ok, vi följer dig. De några hundra metrarna längre ner tar en timme att gå. Under denna timme berättar mannen mycket kring sitt liv och hur han lever som en ”lycklig” ensamvarg. Under denna timmen får jag också uppleva något jag inte gjort på mycket länge. Människor stannar och frågar: Behöver vi hjälp? Vad har hänt med honom? Många bryr sig, trotts stanken av sprit och mannens ovårdade utseende. Det spelar ingen roll.
Platsen var Lund. Strax bortanför stationen utanför Klosterkyrkan. Tiden var i onsdagskväll då jag åkte ner för att vinka av några vänner inför deras resa.
Kvinnan var modig: Ni kan ju inte bara gå förbi! Så självklara ord, det brände till. Vi behöver egentligen inte åka ända ner till Lund för att stöta på människor som behöver vår hjälp. Vi kanske inte ens behöver gå utanför denhär kyrksalen.
I dagens GT text möter vi också en kvinna i nöd. Hon och hennes pojke svälter. Elia kommer till dem för att han har fått orden av Gud att hon kommer förse honom med mat. Modigt av Elia att gå och be om mat från den som inte har något också modigt av kvinnan som bakar en kaka av det lilla hon har och ger bort.
I Apostlagärningarna möter vi den första kristna församlingen i Jerusalem. De levde som om denna dag var den sista och imorn skulle Jesus komma tillbaka. Då skulle de inte behöva alla saker de ägde utan delade på allt.
I Evangelietexten får vi möta Jesus. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig…” Det Jesus säger är inte att han ska ta bort alla våra bördor, bekymmer utan att han ska göra dem lättare att bära. Våra bördor idag är inte lika ofta tunga mjölkspannar, säckar med potatis eller fisk. Bördor som blir lättare då vi ta på oss ett Ok (alltid predika som om min lillebror va med: ett Ok= ). Idag är bördorna, utanförskap, arbetslöshet, känslan av otillräcklighet etc. Och jag är säker på att Jesus har redskap för dessa också.
Lätt att säga klurigt att göra. Att lägga sina bördor på Jesus, Lägga sitt liv i händerna på Gud och förlita sig på att han tar hand om oss. Vem tar hand om mannen som sitter på gräset?
Gud har omsorg om alla. Men har Gud några andra armar än våra armar? Kan Gud tvinga oss när vi har vår egen vilja?
· Kan inte tvinga mannen som satt på gräset att söka eller ta emot hjälp.
· Gud bakar inte bröder till kvinnan och ger bort.
· Inte tvinga den första församlingen att dela med sig till varandra.
· Inte tvinga oss att ta på sig ett lättare/godare ok än det tunga vi går omkring och bär på.
Ett är nödvändigt. Kan ses som otroligt provocerande. Det finns ju massvis att göra. Men för att fixa alla dessa ”massor”, för att inte gå under är ett nödvändigt: Vila i Gud. En vila som gör att du inte förlorar riktningen, förlorar dig själv och andra.
Som avslutning be Sinnesrobönen tillsammans:
Gud, hjälp mig acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen
Gammaltestamentlig läsning:
1 Kungaboken 17:8-16
Herrens ord kom till Elia:”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.”Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved.
Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?”Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.”
- ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son.Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.
”Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Epistel:
Apostlagärningarna 4:32-35
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Evangelium:
Matteusevangeliet 11:28-30
Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
AMEN
15:de Söndagen efter Trefaldighet. 16 sep 2007
”Ett är nödvändigt”
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejens ord bränner in i mitt medvetande. Bara gå förbi?! Ja jag har sett mannen som sitter ner vid sidan av vägen på gräsplätten vid parken. Han bär en mörkblå jacka, jeans och har en sliten gul plastkasse bredvid sig, stanken av sprit går inte att ta miste på.
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejen kom cyklandes bakifrån och stannade. Hon hade sett mannen trilla, inte bara en gång utan flera gånger. Nu hade han gjort det igen.
Vi hjälps åt att få mannen på fötter. Han kan inte stå själv men med stöttning går det bra.
”-Jag mår fint ingen fara med mig. Jag klarar mig.” Men det gör han inte. Han kan inte hålla balansen. Det börjar bli mörkt vi kan inte bara lämna mannen där, eller? Vi ringer till SOS alarm blir vidarekopplade till polisen, ingen svarar.
”Jag bor bara några hundra meter ner, säger mannen.”
-Ok, vi följer dig. De några hundra metrarna längre ner tar en timme att gå. Under denna timme berättar mannen mycket kring sitt liv och hur han lever som en ”lycklig” ensamvarg. Under denna timmen får jag också uppleva något jag inte gjort på mycket länge. Människor stannar och frågar: Behöver vi hjälp? Vad har hänt med honom? Många bryr sig, trotts stanken av sprit och mannens ovårdade utseende. Det spelar ingen roll.
Platsen var Lund. Strax bortanför stationen utanför Klosterkyrkan. Tiden var i onsdagskväll då jag åkte ner för att vinka av några vänner inför deras resa.
Kvinnan var modig: Ni kan ju inte bara gå förbi! Så självklara ord, det brände till. Vi behöver egentligen inte åka ända ner till Lund för att stöta på människor som behöver vår hjälp. Vi kanske inte ens behöver gå utanför denhär kyrksalen.
I dagens GT text möter vi också en kvinna i nöd. Hon och hennes pojke svälter. Elia kommer till dem för att han har fått orden av Gud att hon kommer förse honom med mat. Modigt av Elia att gå och be om mat från den som inte har något också modigt av kvinnan som bakar en kaka av det lilla hon har och ger bort.
I Apostlagärningarna möter vi den första kristna församlingen i Jerusalem. De levde som om denna dag var den sista och imorn skulle Jesus komma tillbaka. Då skulle de inte behöva alla saker de ägde utan delade på allt.
I Evangelietexten får vi möta Jesus. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig…” Det Jesus säger är inte att han ska ta bort alla våra bördor, bekymmer utan att han ska göra dem lättare att bära. Våra bördor idag är inte lika ofta tunga mjölkspannar, säckar med potatis eller fisk. Bördor som blir lättare då vi ta på oss ett Ok (alltid predika som om min lillebror va med: ett Ok= ). Idag är bördorna, utanförskap, arbetslöshet, känslan av otillräcklighet etc. Och jag är säker på att Jesus har redskap för dessa också.
Lätt att säga klurigt att göra. Att lägga sina bördor på Jesus, Lägga sitt liv i händerna på Gud och förlita sig på att han tar hand om oss. Vem tar hand om mannen som sitter på gräset?
Gud har omsorg om alla. Men har Gud några andra armar än våra armar? Kan Gud tvinga oss när vi har vår egen vilja?
· Kan inte tvinga mannen som satt på gräset att söka eller ta emot hjälp.
· Gud bakar inte bröder till kvinnan och ger bort.
· Inte tvinga den första församlingen att dela med sig till varandra.
· Inte tvinga oss att ta på sig ett lättare/godare ok än det tunga vi går omkring och bär på.
Ett är nödvändigt. Kan ses som otroligt provocerande. Det finns ju massvis att göra. Men för att fixa alla dessa ”massor”, för att inte gå under är ett nödvändigt: Vila i Gud. En vila som gör att du inte förlorar riktningen, förlorar dig själv och andra.
Som avslutning be Sinnesrobönen tillsammans:
Gud, hjälp mig acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen
Gammaltestamentlig läsning:
1 Kungaboken 17:8-16
Herrens ord kom till Elia:”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.”Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved.
Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?”Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.”
- ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son.Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.
”Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Epistel:
Apostlagärningarna 4:32-35
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Evangelium:
Matteusevangeliet 11:28-30
Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
AMEN
torsdag 13 september 2007
Konfirmandupptaktsgudstjänst "Enheten i Kristus" 9 sep 2007
Evangelietexten lästes av oss tre medarbetare, ett stycke var. Jag från predikstolen, koministern från ambon (talarstol framme i kyrkan) och pedagogen från mitt i kyrkan i gången.
Lukasevangeliet 22:24-27
Ambon: Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vvara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
Mittgången: Men med er är det annorlunda: den störste land er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
Predikstolen: Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."
Dialogpredikan
Jag: "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste."
.....På lärjungarnas tid var den en hel del tvistande. IDAG däremot behöver vi inte det längre. Det står helt klart och tydligt för oss alla här att den som står i predikstolen är den som ska anses vara den största!
Ambon: Mmmm jag hör vad du säger. Men jag hör också vad Guds röst säger inom mig. XX bland alla mina tjänare är du störst. Du är den störste.
Jag: Idag är temat Enheten i Kristus. Och jag känner att det är så gott att kunna samlas här i kyrkan idag i en sån härlig enhet. Vi är ju alla överrens om att det är viktigt att rangordna kärleken från Gud, vem som är mest älskad och att vi är eniga om att det är jag!
Ambon: Ja alla dessa ord. Och det är just det som är problemet när ord bara förblir ord. Jag har fått många ord och inte minst med mitt liv och min bakgrund har orden som kommit till mig varit att: Du XX är störst, du är bäst.
Jag: En hel del skitsnack där nerifrån just nu.
Ambon: Nä, det här går inte längre. När orden inte räcker till är det dags att gå till handling. Kom ner här nu så gör vi upp!
(Ambon kränger på sig ett par boxningshandskar. Jag tar på mig mina lovikavantar och går ner från predikstolen, vi börjar småboxas.)
Mittgången: Perfekt! Två präster som bråkar om vem som är störst, bäst och vackrast. Låg mig säga att det är ingen av er!
Berättar en berättelse om en ung man som skröt att han hade det vackraste hjärtat. En äldre man kommer med sitt hjärta och påstår att det också är vackert. Den unga killen skrattar åt den äldres hjärta då det är alldeles håligt och ihoplappat av många olika bitar. Hans däremot, det unga fina rena hjärtat är vackert, oförstört och helt perfekt.
Den äldre mannen förklarar hur hans hjärta har fått hålen och varför det är som ett lapptäcke. Att han genom sitt liv har gett bort delar av sitt hjärta i kärlek i hopp om att få kärlek tillbaka. Ibland har han fått en bit av någon annans hjärta och ibland har han gett kärlek utan att få något tillbaka. Därför är den gamle mannens hjärta som ett trasigt lapptäcke där olika bitar sitter ihop och det är lite hål här och där.
Unga killen står tyst. Sen tar han, utan ett ord en bit av sitt hjärta och ger till den äldre mannen...
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en stor utmaning. Inte en utmaning som handlar om att boxas. Nej en utmaning för er konfirmander inte minst för att det inte kommer handla om vem som är störst, bäst och vackrast. Det går inte att konfimera sig lite bättre än någon annan. "Jag är bäst konfimerad" det finns inte.
Ambon: Lärjungarna hade ett behov av att fråga Jesus få svar på vem av dem som var mest älskad. Vi människor funkar ofta så, vi har ett behov av rangordning. (lite mer utbroderat)
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en utmaning. En utmaning där vi tillsammans kommer slår hål på en hel del fördomar kring dethär med religion, Gud och att vara troende. Det finns risker med att konfimera sig. En risk är att ni faktiskt kan komma att få (om ni inte redan har det) en vettig Gudsrelation, Gudsbild. Få en Gudsbild som det går att leva med, ha med sig i skola, fritid, fester, fotbollsmatcher etc. Det är en risk! Se upp snart kan det vara försent...
Ambon: Dagens tema Enheten i Kristus handlar inte om att vi ska tycka, tänka och vara på exakt samma vis. Det handlar om en större enhet. En enhet där vi är tillsammans fastän olika. (lite mer utbroderat)
Jag: Vår kära kyrkoherde har haft semester. Därför passar vi på att utmana och istället för att gemensamt säga trosbekännelsen sjunger vi Trosbekännelsen nr 766 i psalmboken.
Lukasevangeliet 22:24-27
Ambon: Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vvara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
Mittgången: Men med er är det annorlunda: den störste land er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
Predikstolen: Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."
Dialogpredikan
Jag: "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste."
.....På lärjungarnas tid var den en hel del tvistande. IDAG däremot behöver vi inte det längre. Det står helt klart och tydligt för oss alla här att den som står i predikstolen är den som ska anses vara den största!
Ambon: Mmmm jag hör vad du säger. Men jag hör också vad Guds röst säger inom mig. XX bland alla mina tjänare är du störst. Du är den störste.
Jag: Idag är temat Enheten i Kristus. Och jag känner att det är så gott att kunna samlas här i kyrkan idag i en sån härlig enhet. Vi är ju alla överrens om att det är viktigt att rangordna kärleken från Gud, vem som är mest älskad och att vi är eniga om att det är jag!
Ambon: Ja alla dessa ord. Och det är just det som är problemet när ord bara förblir ord. Jag har fått många ord och inte minst med mitt liv och min bakgrund har orden som kommit till mig varit att: Du XX är störst, du är bäst.
Jag: En hel del skitsnack där nerifrån just nu.
Ambon: Nä, det här går inte längre. När orden inte räcker till är det dags att gå till handling. Kom ner här nu så gör vi upp!
(Ambon kränger på sig ett par boxningshandskar. Jag tar på mig mina lovikavantar och går ner från predikstolen, vi börjar småboxas.)
Mittgången: Perfekt! Två präster som bråkar om vem som är störst, bäst och vackrast. Låg mig säga att det är ingen av er!
Berättar en berättelse om en ung man som skröt att han hade det vackraste hjärtat. En äldre man kommer med sitt hjärta och påstår att det också är vackert. Den unga killen skrattar åt den äldres hjärta då det är alldeles håligt och ihoplappat av många olika bitar. Hans däremot, det unga fina rena hjärtat är vackert, oförstört och helt perfekt.
Den äldre mannen förklarar hur hans hjärta har fått hålen och varför det är som ett lapptäcke. Att han genom sitt liv har gett bort delar av sitt hjärta i kärlek i hopp om att få kärlek tillbaka. Ibland har han fått en bit av någon annans hjärta och ibland har han gett kärlek utan att få något tillbaka. Därför är den gamle mannens hjärta som ett trasigt lapptäcke där olika bitar sitter ihop och det är lite hål här och där.
Unga killen står tyst. Sen tar han, utan ett ord en bit av sitt hjärta och ger till den äldre mannen...
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en stor utmaning. Inte en utmaning som handlar om att boxas. Nej en utmaning för er konfirmander inte minst för att det inte kommer handla om vem som är störst, bäst och vackrast. Det går inte att konfimera sig lite bättre än någon annan. "Jag är bäst konfimerad" det finns inte.
Ambon: Lärjungarna hade ett behov av att fråga Jesus få svar på vem av dem som var mest älskad. Vi människor funkar ofta så, vi har ett behov av rangordning. (lite mer utbroderat)
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en utmaning. En utmaning där vi tillsammans kommer slår hål på en hel del fördomar kring dethär med religion, Gud och att vara troende. Det finns risker med att konfimera sig. En risk är att ni faktiskt kan komma att få (om ni inte redan har det) en vettig Gudsrelation, Gudsbild. Få en Gudsbild som det går att leva med, ha med sig i skola, fritid, fester, fotbollsmatcher etc. Det är en risk! Se upp snart kan det vara försent...
Ambon: Dagens tema Enheten i Kristus handlar inte om att vi ska tycka, tänka och vara på exakt samma vis. Det handlar om en större enhet. En enhet där vi är tillsammans fastän olika. (lite mer utbroderat)
Jag: Vår kära kyrkoherde har haft semester. Därför passar vi på att utmana och istället för att gemensamt säga trosbekännelsen sjunger vi Trosbekännelsen nr 766 i psalmboken.
tisdag 4 september 2007
13:de söndagen efter Trefaldighet
Tema: Medmänniskan
Texter som hör till söndagen:
5 Mos 15:7-11
Rom 13:8-10
Matt 5:38-48
13:de efter Trefaldighet. 1 sep 2007. Predikan Anna Ekström
Avd 1 Berättelse: Sjöstjärnor! (från predikstolen)
En turist gick längs en strand i Mexiko. Längre bort på stranden kunde han se en man som gick och med jämna mellanrum kastade i något i vattnet. När mannen kom närmare såg turisten att det var sjöstjärnor som han kastade i. Hela stranden var fylld av uppspolade sjöstjärnor som låg och kippade efter luft. Turisten frågade mannen:
-Varför bryr du dig? Hela stranden är ju överfylld av stjärnor! Aldrig att du kommer klara av att rädda alla, vad spelar det för roll att du kastar tillbaka några?
Mannen svarade:
-Ja du har rätt, för hela sjöstjärnornas överlevnad spelar det ingen roll, men,…(mannen tog upp en sjöstjärna och tittade på den)..men för denhär spelar det roll!
Det finns miljontals medmänniskor omkring oss, i Sverige och ännu fler ute i världen. Och vi är X antal medmänniskor här idag.
Jag har sugit lite på karamellen medmänniska, är inte helt säker på vad den smakar. För vem vill inte vara en medmänniska? Vem kan vara en medmänniska? Ofta säger vi att vi inte kan älska alla, sanningen är kanske snarare att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, vara medmänniska till alla, jag tror följderna är för stora.
Följden skulle vara att vi skulle stå vid stranden och maniskt försöka slänga i varenda en av sjöstjärnorna. …Turisten var förvånad att mannen ens brydde sig, när han inte kunde slänga i alla, vad spelade det för roll?
Vi får släppa tanken om att älska alla lika mycket, vara lika mycket medmänniska till alla… för då blir vi det till ingen. Provocerande kanske att säga i predikstolen att vi inte ska älska alla? Ännu mer provocerande borde vara uppmaningen att börja försöka älska någon, några någon gång!
(ner från predikstolen)
Avd 2 Spännande texter idag! Öga för öga- Tand för tand. Och vänd andra kinden till.
Öga för öga, Tand för tand...några av de ord som ställt till mycket hemskheter i religionens namn,...ironiskt nog med tanke på att det inte finns en "teologisk" tolkning som innebär krig, blodshämnd eller slagsmål utan tvärtom ett fredligt, nästan gullefjunaktigt svar på vad det innebär att leva efter orden.
Texten ger dig inte rätt att slå någon på käften, slå ut en tand på någon som slagit ut din
Texten kommer från Gamla Testamentets lagar i Moseböckerna och handlar i princip om slavhandel. Om du skadar en människa ska du ersätta denna med det belopp som den förlorar i värde om du hade sålt den skadade på slavmarknaden...dvs ett öga för ett öga, en tand för en tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår etc.
Idag har vi lite ont om slavmarknader (iallefall offentliga sådanna) och därför har de ersatts med domstolar etc.
Men varför finns tolkningen om att öga-öga, tand för tand skulle ge oss rätt till att utkräva hämnd?
En av de största bovarna för denna ”misstolkning” är Jesus. Eller vi av honom. Han försöker få fram sitt budskap om fred, rättvisa och gör det på ett mycket smart sätt. Han använder en populär ”fel” tolkning av texten. Han säger: Ni har hört att det blev sagt enligt Mose lag gäller öga för öga, tand för tand, hämnden. Men nu! Jag säger er slå inte tillbaka! Utan vänd andra kinden till.
Vänd andra kinden till. à Är det pga. dessa ord vi kristna ibland kan ses som lite mesiga. Töntar som aldrig skulle slå tillbaka?!
Men, Pah! Jag skulle vilja se den kristne i ögonen som fega, aldrig i livet att vi kristna bara skulle fega ur en faight! Bara sådär.
För visst kan vi vända andra kinden till, inte för att fega ur utan för att samla glödande kål på motståndarens huvud. För är det något som din ovän förväntar sig så är det att du ska slå tillbaka...och hur fräckt är det inte göra det!...inte ge dem en orsak till att fortsätta slåss.
Men Vända andra kinden till har fler tolkningar! Behöver inte alls betyda att sluta slåss. (…tyvärr..) Nej det kan tolkas som att din högerhänta motståndare inte kan slå dig på den högra kinden (som det står i texten) utan att slå med översidan av handen = ett förnedrande slag! Uppmaningen att vända andra sidan till = Kom igen! Ska du slå mig så gör det iallefall som en jämlike!
Avd 3 Det här med bibeltolkning är mitt stora intresse…vi skulle kunna hålla på hela dan, men jag ska försöka vara er medmänniska för en gångs skull och avsluta,
Avsluta med bilden av stranden med sjöstjärnor, bilden av våra medmänniskor vi har omkring oss. Vi kan inte hjälpa alla, för den sakens skull ska vi inte ge upp, för det har stor betydelse för den enskilde, för dig, för andra som får hjälpen.
Texter som hör till söndagen:
5 Mos 15:7-11
Rom 13:8-10
Matt 5:38-48
13:de efter Trefaldighet. 1 sep 2007. Predikan Anna Ekström
Avd 1 Berättelse: Sjöstjärnor! (från predikstolen)
En turist gick längs en strand i Mexiko. Längre bort på stranden kunde han se en man som gick och med jämna mellanrum kastade i något i vattnet. När mannen kom närmare såg turisten att det var sjöstjärnor som han kastade i. Hela stranden var fylld av uppspolade sjöstjärnor som låg och kippade efter luft. Turisten frågade mannen:
-Varför bryr du dig? Hela stranden är ju överfylld av stjärnor! Aldrig att du kommer klara av att rädda alla, vad spelar det för roll att du kastar tillbaka några?
Mannen svarade:
-Ja du har rätt, för hela sjöstjärnornas överlevnad spelar det ingen roll, men,…(mannen tog upp en sjöstjärna och tittade på den)..men för denhär spelar det roll!
Det finns miljontals medmänniskor omkring oss, i Sverige och ännu fler ute i världen. Och vi är X antal medmänniskor här idag.
Jag har sugit lite på karamellen medmänniska, är inte helt säker på vad den smakar. För vem vill inte vara en medmänniska? Vem kan vara en medmänniska? Ofta säger vi att vi inte kan älska alla, sanningen är kanske snarare att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, vara medmänniska till alla, jag tror följderna är för stora.
Följden skulle vara att vi skulle stå vid stranden och maniskt försöka slänga i varenda en av sjöstjärnorna. …Turisten var förvånad att mannen ens brydde sig, när han inte kunde slänga i alla, vad spelade det för roll?
Vi får släppa tanken om att älska alla lika mycket, vara lika mycket medmänniska till alla… för då blir vi det till ingen. Provocerande kanske att säga i predikstolen att vi inte ska älska alla? Ännu mer provocerande borde vara uppmaningen att börja försöka älska någon, några någon gång!
(ner från predikstolen)
Avd 2 Spännande texter idag! Öga för öga- Tand för tand. Och vänd andra kinden till.
Öga för öga, Tand för tand...några av de ord som ställt till mycket hemskheter i religionens namn,...ironiskt nog med tanke på att det inte finns en "teologisk" tolkning som innebär krig, blodshämnd eller slagsmål utan tvärtom ett fredligt, nästan gullefjunaktigt svar på vad det innebär att leva efter orden.
Texten ger dig inte rätt att slå någon på käften, slå ut en tand på någon som slagit ut din
Texten kommer från Gamla Testamentets lagar i Moseböckerna och handlar i princip om slavhandel. Om du skadar en människa ska du ersätta denna med det belopp som den förlorar i värde om du hade sålt den skadade på slavmarknaden...dvs ett öga för ett öga, en tand för en tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår etc.
Idag har vi lite ont om slavmarknader (iallefall offentliga sådanna) och därför har de ersatts med domstolar etc.
Men varför finns tolkningen om att öga-öga, tand för tand skulle ge oss rätt till att utkräva hämnd?
En av de största bovarna för denna ”misstolkning” är Jesus. Eller vi av honom. Han försöker få fram sitt budskap om fred, rättvisa och gör det på ett mycket smart sätt. Han använder en populär ”fel” tolkning av texten. Han säger: Ni har hört att det blev sagt enligt Mose lag gäller öga för öga, tand för tand, hämnden. Men nu! Jag säger er slå inte tillbaka! Utan vänd andra kinden till.
Vänd andra kinden till. à Är det pga. dessa ord vi kristna ibland kan ses som lite mesiga. Töntar som aldrig skulle slå tillbaka?!
Men, Pah! Jag skulle vilja se den kristne i ögonen som fega, aldrig i livet att vi kristna bara skulle fega ur en faight! Bara sådär.
För visst kan vi vända andra kinden till, inte för att fega ur utan för att samla glödande kål på motståndarens huvud. För är det något som din ovän förväntar sig så är det att du ska slå tillbaka...och hur fräckt är det inte göra det!...inte ge dem en orsak till att fortsätta slåss.
Men Vända andra kinden till har fler tolkningar! Behöver inte alls betyda att sluta slåss. (…tyvärr..) Nej det kan tolkas som att din högerhänta motståndare inte kan slå dig på den högra kinden (som det står i texten) utan att slå med översidan av handen = ett förnedrande slag! Uppmaningen att vända andra sidan till = Kom igen! Ska du slå mig så gör det iallefall som en jämlike!
Avd 3 Det här med bibeltolkning är mitt stora intresse…vi skulle kunna hålla på hela dan, men jag ska försöka vara er medmänniska för en gångs skull och avsluta,
Avsluta med bilden av stranden med sjöstjärnor, bilden av våra medmänniskor vi har omkring oss. Vi kan inte hjälpa alla, för den sakens skull ska vi inte ge upp, för det har stor betydelse för den enskilde, för dig, för andra som får hjälpen.
söndag 29 juli 2007
Predikan -Andlig klarsyn. 8:de söndagen efter trefaldighet. 29/7 2007
Tillhörande texter: Ords 7:1-3, 1 Kor 3:10-15, Matt 7:22-29.
Predikan Andlig klarsyn 8 sönd efter Trefaldighet 2007.
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem… Jesus är hård i dagens text. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. På andra ställen har han sagt, Vik hädan Satan. Stick. Vilka är det som Jesus säger dessa ord till? Jo till dem som har hört hans ord men inte handlat efter dem. …oops … Låt oss stå upp och Höra dagens Heliga Evangelium…försent mina vänner försent… vi har alla hört mer eller mindre. ((You can run but you can´t hide. (Du kan springa, men du kan inte komma undan) )) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Vad ska vi göra? Ska vi kontakta Extreme Home Makeover? Eller. Lägga oss ner på marken och ge upp? Jag vill citera en kollega från Härnösands stift: ”Jag försöker, så innerligt, hålla mig fast vid orden, fast vid sanningen. Jag försöker så innerligt och krampaktigt hålla fast vid orden, att jag inte kommer längre, av rädsla för att orden ska tappa mening när de blir till handling, när de blir till verklighet.” Kan det vara så att vi fastnat i vår strävan efter att göra och vara rätt. Kan vi ibland glömma bort att dagens Heliga Evangelium inte får liv, inte får en verklighet om det inte bärs med ut härifrån kyrkan, möter ett sammanhang. En klok människa har sagt: Be, ja be absolut! Men glöm inte bort att röra på benen samtidigt! Idag handlar det inte bara om att röra på benen utan röra dem i rätt riktning. Mot Jesus, berggrunden. Andlig klarsyn. Handlar om att kunna skilja på gott och ont. Kunna tolka Guds tilltal. Ett tilltal som kommer till oss till exempel genom dagens texter. Kunna tolka dem till att det handlar om Guds vilja, inte min. För att citera min kära kyrkoherde i onsdags då han sa: Att tolka texter så att de passa mig är inte Andlig klarsyn det är Andlig dimsyn. Jesus ord: Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. Är tillspetsade formuleringar. Han visste helt klart vilka han mötte. Vilka som gick mot Gud och vilka som var påväg bort. Vi kanske inte är lika klara på vem vi kan säga försvinn till bara sådär. Jag är inte människa nog att kunna säga ”Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Jag är inte människa nog, Jesus var det. Jag, vi som människor har en strävan mot en Andlig Klarsyn. Mot att kunna skilja på rätt och fel. Mot att kunna säga Ja och Nej tack. Denna strävan har vi då vi har hört hans ord och vill handla efter dem. Vill avsluta dagens predikan med att be en bön tillsammans med er. En bön som jag brukar börja mina dagar med, mot den Adliga klarsynen:Gud –än så länge har jag idag varken skvallrat eller tappat humöret. Jag har inte varit sur, elak eller självisk. Men om några minuter är det dags att stiga upp ur sängen och från och med då kommer jag att behöva en hel del hjälp. Amen.
Predikan Andlig klarsyn 8 sönd efter Trefaldighet 2007.
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem… Jesus är hård i dagens text. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. På andra ställen har han sagt, Vik hädan Satan. Stick. Vilka är det som Jesus säger dessa ord till? Jo till dem som har hört hans ord men inte handlat efter dem. …oops … Låt oss stå upp och Höra dagens Heliga Evangelium…försent mina vänner försent… vi har alla hört mer eller mindre. ((You can run but you can´t hide. (Du kan springa, men du kan inte komma undan) )) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Vad ska vi göra? Ska vi kontakta Extreme Home Makeover? Eller. Lägga oss ner på marken och ge upp? Jag vill citera en kollega från Härnösands stift: ”Jag försöker, så innerligt, hålla mig fast vid orden, fast vid sanningen. Jag försöker så innerligt och krampaktigt hålla fast vid orden, att jag inte kommer längre, av rädsla för att orden ska tappa mening när de blir till handling, när de blir till verklighet.” Kan det vara så att vi fastnat i vår strävan efter att göra och vara rätt. Kan vi ibland glömma bort att dagens Heliga Evangelium inte får liv, inte får en verklighet om det inte bärs med ut härifrån kyrkan, möter ett sammanhang. En klok människa har sagt: Be, ja be absolut! Men glöm inte bort att röra på benen samtidigt! Idag handlar det inte bara om att röra på benen utan röra dem i rätt riktning. Mot Jesus, berggrunden. Andlig klarsyn. Handlar om att kunna skilja på gott och ont. Kunna tolka Guds tilltal. Ett tilltal som kommer till oss till exempel genom dagens texter. Kunna tolka dem till att det handlar om Guds vilja, inte min. För att citera min kära kyrkoherde i onsdags då han sa: Att tolka texter så att de passa mig är inte Andlig klarsyn det är Andlig dimsyn. Jesus ord: Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. Är tillspetsade formuleringar. Han visste helt klart vilka han mötte. Vilka som gick mot Gud och vilka som var påväg bort. Vi kanske inte är lika klara på vem vi kan säga försvinn till bara sådär. Jag är inte människa nog att kunna säga ”Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Jag är inte människa nog, Jesus var det. Jag, vi som människor har en strävan mot en Andlig Klarsyn. Mot att kunna skilja på rätt och fel. Mot att kunna säga Ja och Nej tack. Denna strävan har vi då vi har hört hans ord och vill handla efter dem. Vill avsluta dagens predikan med att be en bön tillsammans med er. En bön som jag brukar börja mina dagar med, mot den Adliga klarsynen:Gud –än så länge har jag idag varken skvallrat eller tappat humöret. Jag har inte varit sur, elak eller självisk. Men om några minuter är det dags att stiga upp ur sängen och från och med då kommer jag att behöva en hel del hjälp. Amen.
söndag 22 juli 2007
Kristi Förklarings dag 2007
Texterna som den bygger på är: 2 Mos 34:27-35, 2 Kor 3:9-18, Mark 9:1-13
Jag vill ta med er på en bergsbestigning. Berget heter Nättraby kyrka/Hasslö kyrka. Den börjar vid 1100/1300 och beräknas pågå i ungefär 40-45 minuter. Målet med denna bergsbestigning är att vi liksom lärjungarna kommer gå ut härifrån med Jesus i våra hjärtan.
I vanliga fall brukar bergsbestigningsberättelser vara fulla av beskrivningar om hur det gick till att ta sig upp, vilken packning man använde, hur lång tid det tog och krönas med en bild från toppen med en flagga i handen. Lyckliga till bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
När Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg får vi kring bestigningen bara reda på att de gick upp och de gick ner. ..otroligt dramatiskt.
Frågan är vad det kommer att stå om vår bestigning som vi gör idag. Vi kan iallefall inte klaga på vädret.
Vi leker med tanken, vi antar att vi efter denna gudstjänst efter denna bergsbestigning har Jesus i våra hjärtan och går sådär lyckliga nedför berget. Likt bergsbestigarna är vi på bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
Vi går ner för berget med Jesus i våra hjärtan. Men vad gör vi när vi möter någon som inte har Jesus i sitt hjärta (dom människorna kan finnas där ute)?! Ska vi döda dem? Evangelisera, slå bibeln i huvudet på dem! Det står ju i skriften: Gå ut och gör hela världen till lärjungar döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Det gjorde man under koloniseringen i Afrika med hjälp av att slå bibeln i huvudet. Conquisadorerna använde däremot mer än gärna svärd.
Genom historien har det tolkats olika vad som händer när vi människor går nerför berget. Till exempel har dagens GT text om Mose som sätter en mask för ansiktet och Petrus text från 2 Kor tolkats som att det innebär att judarna fortfarande har en slöja för ansiktet, att det skulle vara ett gammalt förbund ett förbund som har spelat ut sin roll med Gud. Denna typ av tolkning var mycket hjälpsam inte minst för 60-70 årsedan i Tyskland men även här i Sverige.
Vi måste ta lite större ansvar för vad vi gör med bibeln. För hur vi tolkar. Det är inga problem att komma överens om en tolkning uppe på ett berg. En begränsad grupp där alla är överens. Men så fort lämnar berget vad händer då med tolkningen?
Jag var i Betlehem på en konferens i en vecka. Vi tolkade bibeln frågorna kring landet, vem är landet? Judarnas? Palestinernas? Etc. Tolkningarna kunde inte leva när de kom utanför dörren, utanför muren.
Jag är kristen jag går nedför berget med Jesus i mitt hjärta. Vad händer när jag möter någon som har Muhammed i sitt? Blir Jesus i mitt hjärta mindre värt för att inte alla har det? Är en sanning bara sann om alla håller med om det? Kan vi leva i en mångfald? Jag påstår att ja det kan vi göra! Det måste vi kunna göra! Petrus hann inte ens börja bygga hyddorna där uppe på berget. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar där. Jesus visar på att livet inte alltid kommer vara sådär enkelt att vi är omgivna av folk som tycker likadans som jag.
Gud kallar oss upp på berget, tar med oss som lärjungar upp dit. Dock! Jag tror vi måste tänka längre än att det bara är att gå upp och ner för berget. Vi måste ta mer ansvar än så. I 1 Mosebok går Gud ner i Edens lustgård och letar efter Adam. Han har sprungit och gömt sig för att han har kommit på att han är naken. Gud kallar då på människan. Människa var är du? Och hur svarar vi människor? Kan vi världens människor som är så lika men samtidigt olika varandra svara på samma sätt? Inte en chans. Vi svarar olika på Guds kallelse. Vi går ner från berget med olika verktyg för att klara dagen. Jag har Jesus med mig. Skulle inte klara mig utan. Vad har du? Jag dömer dig inte om du har något annat än Jesus…men jag tar dig inte för mer om det skulle vara så att Jesus finns där. Mångfald svårt, jobbigt men nödvändigt. Måste tänka att Jesus inte blir mindre värd inte blir mindre sann för att det finns andra vägar. Gud säger: Människa var är du?!
Berättelsen om Jesus förklaring på berget står i Matteus, Lukas och här i Markus evangeliet. Det som skiljer ut Markus är att Jesus ofta säger till dom som fått vara med om något speciellt att Sssh detta får ni inte berätta för någon. Det brukar kallas för Markushemligheten. Markushemligheten ger oss ett svar på vad vi ska göra när vi kommer nedför berget… vara tysta, inte säga något. Ja det är iallefall bättre än att ta till svärdet.
Jag tänker bortse från Markushemligheten idag….för annars blir det ingen predikan, ingen bergsbestigning. Jag tänker inte stå här och vara tyst i fem minuter. Och dessutom bad Jesus dom bara att hålla tyst tills han hade uppstått… Det är snart 2000 årsedan. Därför är det nu fritt fram att tala om Jesus. Fritt fram att gå ner från berget med Jesus i sitt hjärta och vara stolt över det. Amen.
Jag vill ta med er på en bergsbestigning. Berget heter Nättraby kyrka/Hasslö kyrka. Den börjar vid 1100/1300 och beräknas pågå i ungefär 40-45 minuter. Målet med denna bergsbestigning är att vi liksom lärjungarna kommer gå ut härifrån med Jesus i våra hjärtan.
I vanliga fall brukar bergsbestigningsberättelser vara fulla av beskrivningar om hur det gick till att ta sig upp, vilken packning man använde, hur lång tid det tog och krönas med en bild från toppen med en flagga i handen. Lyckliga till bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
När Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg får vi kring bestigningen bara reda på att de gick upp och de gick ner. ..otroligt dramatiskt.
Frågan är vad det kommer att stå om vår bestigning som vi gör idag. Vi kan iallefall inte klaga på vädret.
Vi leker med tanken, vi antar att vi efter denna gudstjänst efter denna bergsbestigning har Jesus i våra hjärtan och går sådär lyckliga nedför berget. Likt bergsbestigarna är vi på bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
Vi går ner för berget med Jesus i våra hjärtan. Men vad gör vi när vi möter någon som inte har Jesus i sitt hjärta (dom människorna kan finnas där ute)?! Ska vi döda dem? Evangelisera, slå bibeln i huvudet på dem! Det står ju i skriften: Gå ut och gör hela världen till lärjungar döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Det gjorde man under koloniseringen i Afrika med hjälp av att slå bibeln i huvudet. Conquisadorerna använde däremot mer än gärna svärd.
Genom historien har det tolkats olika vad som händer när vi människor går nerför berget. Till exempel har dagens GT text om Mose som sätter en mask för ansiktet och Petrus text från 2 Kor tolkats som att det innebär att judarna fortfarande har en slöja för ansiktet, att det skulle vara ett gammalt förbund ett förbund som har spelat ut sin roll med Gud. Denna typ av tolkning var mycket hjälpsam inte minst för 60-70 årsedan i Tyskland men även här i Sverige.
Vi måste ta lite större ansvar för vad vi gör med bibeln. För hur vi tolkar. Det är inga problem att komma överens om en tolkning uppe på ett berg. En begränsad grupp där alla är överens. Men så fort lämnar berget vad händer då med tolkningen?
Jag var i Betlehem på en konferens i en vecka. Vi tolkade bibeln frågorna kring landet, vem är landet? Judarnas? Palestinernas? Etc. Tolkningarna kunde inte leva när de kom utanför dörren, utanför muren.
Jag är kristen jag går nedför berget med Jesus i mitt hjärta. Vad händer när jag möter någon som har Muhammed i sitt? Blir Jesus i mitt hjärta mindre värt för att inte alla har det? Är en sanning bara sann om alla håller med om det? Kan vi leva i en mångfald? Jag påstår att ja det kan vi göra! Det måste vi kunna göra! Petrus hann inte ens börja bygga hyddorna där uppe på berget. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar där. Jesus visar på att livet inte alltid kommer vara sådär enkelt att vi är omgivna av folk som tycker likadans som jag.
Gud kallar oss upp på berget, tar med oss som lärjungar upp dit. Dock! Jag tror vi måste tänka längre än att det bara är att gå upp och ner för berget. Vi måste ta mer ansvar än så. I 1 Mosebok går Gud ner i Edens lustgård och letar efter Adam. Han har sprungit och gömt sig för att han har kommit på att han är naken. Gud kallar då på människan. Människa var är du? Och hur svarar vi människor? Kan vi världens människor som är så lika men samtidigt olika varandra svara på samma sätt? Inte en chans. Vi svarar olika på Guds kallelse. Vi går ner från berget med olika verktyg för att klara dagen. Jag har Jesus med mig. Skulle inte klara mig utan. Vad har du? Jag dömer dig inte om du har något annat än Jesus…men jag tar dig inte för mer om det skulle vara så att Jesus finns där. Mångfald svårt, jobbigt men nödvändigt. Måste tänka att Jesus inte blir mindre värd inte blir mindre sann för att det finns andra vägar. Gud säger: Människa var är du?!
Berättelsen om Jesus förklaring på berget står i Matteus, Lukas och här i Markus evangeliet. Det som skiljer ut Markus är att Jesus ofta säger till dom som fått vara med om något speciellt att Sssh detta får ni inte berätta för någon. Det brukar kallas för Markushemligheten. Markushemligheten ger oss ett svar på vad vi ska göra när vi kommer nedför berget… vara tysta, inte säga något. Ja det är iallefall bättre än att ta till svärdet.
Jag tänker bortse från Markushemligheten idag….för annars blir det ingen predikan, ingen bergsbestigning. Jag tänker inte stå här och vara tyst i fem minuter. Och dessutom bad Jesus dom bara att hålla tyst tills han hade uppstått… Det är snart 2000 årsedan. Därför är det nu fritt fram att tala om Jesus. Fritt fram att gå ner från berget med Jesus i sitt hjärta och vara stolt över det. Amen.
4:de söndagen efter Trefaldighet "Att inte döma"
Tillhörande texter: Sakarja 7:8-10, Joh 8:1-11
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid.
(Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)
Men tillbaka till lövhyddofesten!
I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.
Men icke!
Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.
(Paus)
Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?
Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han.
Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid.
(Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)
Men tillbaka till lövhyddofesten!
I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.
Men icke!
Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.
(Paus)
Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?
Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han.
Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen
Midsommardagens predikan 2007
Idag finns det nog många här som skulle hålla med mig om att livet är en dans. Att Dans det är något som engagerar hela oss, våra sinnen och våra kroppar. Det är något vi gör tillsammans.
Det finns ett uttryck som heter att ”liver är som en dans på rosor”. En dans på rosor…jag som har upplevelsen av att rosor är ganska taggiga och sticksiga och absolut inget jag skulle vilja dansa på iallefall inte barfota, jag fick lov att fråga min mor huruvida uttrycket var positivt eller negativt. Positivt såklart! Fick jag som svar.
Livet är som en dans. Och den dansen kan se olika ut. Vi kan själva välja hur vill vi dansa, häftigt eller lugnt och Vem vi vill ska styra den? Om vi vill dansa ensamma, med Gud eller med andra människor.
Jag har själv dansat lite grann mest bugg och foxtrott men även lite folkdans som vi ska få vara med om här senare (och jag kan säga såhär mellan oss att dansgolvet är det ända stället där mannen får bestämma över mig). Men det finns ju så många olika sorters dans och här har jag en beskrivning på hur linedance går till:
1. Sätt fram vänster fot
2. Vänd 1/4 varv till höger
3. Stampa med vänster fot intill höger
4. Stampa med höger fot intill vänster
5-8. Upprepa
9. Kliv till vänster med vänster fot
10. Stampa med höger fot intill väster
(OBS! Lägg inte över vikten på höger!)
Ahh…mitt i all denna kaos av tå och fot förflyttelse kommer Jesus ord till mig som en befrielse. Gör dig inga bekymmer! Gör dig inga bekymmer för mat, dryck, kläder eller dansstegen. Han säger Jag leder dig jag för dig genom livets dans.
För att det ska bli en dans behöver någon bjuda upp. Det finns en kavaljer eller dam som alltid står där och vill dansa med oss. Frågan är om vi svarar ja, Om vi vågar träda in dansen tillsammans med Gud? Gud är den som alltid bjuder upp, som vågar dansa med oss genom livets alla skeden och inte springer sin väg så fort vi inte kan dansstegen eller trampas på tårna.Dans kan betyda mycket.
Min morfar som är 83 år gammal tycker väldigt mycket om dans hans ögon lyser upp bara man nämner ordet.Och snart idag ska här bli dans (kanske en svängpolska, veva vadmall eller daldans med turer). Hamboringens folkdanslag är här och ska svänga om sina lurviga. Jag vet inte om vi alla får plats här/Det är ju en uppvisning men det är fritt fram att spritta till inombords och hänga med i dansen!
Och för att det verkligen ska bli en dans på rosor, att vi inte ska göra oss några bekymmer om det, lägger jag en liten ros här som ni gärna får dansa på, jag har tagit av alla taggar. Välkomna att träda in i dansen tillsammans med Gud.(Efter dansuppvisningen var rosen helt utdansad över hela gräsmattan!)
Det finns ett uttryck som heter att ”liver är som en dans på rosor”. En dans på rosor…jag som har upplevelsen av att rosor är ganska taggiga och sticksiga och absolut inget jag skulle vilja dansa på iallefall inte barfota, jag fick lov att fråga min mor huruvida uttrycket var positivt eller negativt. Positivt såklart! Fick jag som svar.
Livet är som en dans. Och den dansen kan se olika ut. Vi kan själva välja hur vill vi dansa, häftigt eller lugnt och Vem vi vill ska styra den? Om vi vill dansa ensamma, med Gud eller med andra människor.
Jag har själv dansat lite grann mest bugg och foxtrott men även lite folkdans som vi ska få vara med om här senare (och jag kan säga såhär mellan oss att dansgolvet är det ända stället där mannen får bestämma över mig). Men det finns ju så många olika sorters dans och här har jag en beskrivning på hur linedance går till:
1. Sätt fram vänster fot
2. Vänd 1/4 varv till höger
3. Stampa med vänster fot intill höger
4. Stampa med höger fot intill vänster
5-8. Upprepa
9. Kliv till vänster med vänster fot
10. Stampa med höger fot intill väster
(OBS! Lägg inte över vikten på höger!)
Ahh…mitt i all denna kaos av tå och fot förflyttelse kommer Jesus ord till mig som en befrielse. Gör dig inga bekymmer! Gör dig inga bekymmer för mat, dryck, kläder eller dansstegen. Han säger Jag leder dig jag för dig genom livets dans.
För att det ska bli en dans behöver någon bjuda upp. Det finns en kavaljer eller dam som alltid står där och vill dansa med oss. Frågan är om vi svarar ja, Om vi vågar träda in dansen tillsammans med Gud? Gud är den som alltid bjuder upp, som vågar dansa med oss genom livets alla skeden och inte springer sin väg så fort vi inte kan dansstegen eller trampas på tårna.Dans kan betyda mycket.
Min morfar som är 83 år gammal tycker väldigt mycket om dans hans ögon lyser upp bara man nämner ordet.Och snart idag ska här bli dans (kanske en svängpolska, veva vadmall eller daldans med turer). Hamboringens folkdanslag är här och ska svänga om sina lurviga. Jag vet inte om vi alla får plats här/Det är ju en uppvisning men det är fritt fram att spritta till inombords och hänga med i dansen!
Och för att det verkligen ska bli en dans på rosor, att vi inte ska göra oss några bekymmer om det, lägger jag en liten ros här som ni gärna får dansa på, jag har tagit av alla taggar. Välkomna att träda in i dansen tillsammans med Gud.(Efter dansuppvisningen var rosen helt utdansad över hela gräsmattan!)
2:dra söndagen efter Trefaldighet "Kallelsen till Guds rike" -Välkomstgudstjänst
Välkomst högmässogudstjänst i Nättraby-Hasslö församlingar.
17 juni 2007-06-15
Hej jag heter Filippos
Jag får fatta mig kort jag är påväg mot Mindre Asien för att förkunna Jesus, Messias ord. Ja, mitt namn är Filippos… jag är en man i mina bästa år och under de senaste har jag följt honom.
Vi var tolv som följde i vår Herres fotspår. Men jag var först… eller ja först och först… men jag var en av de första som svarade Ja till Jesus kallelse.
Det hela började då Jesus var påväg till Galileen. Han steg fram till mig och sa: Följ mig! Det hela gick väldigt snabbt… Jag viste inget annat än att följa och mitt liv tog en ny vändning … och jag träffade min goda vän Natanael! Jag berättade att jag funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josef son, från Nasaret. Men han verkar inte riktigt ha fattat hur häftig min upptäckt var…
Hej jag heter Natanael
En dag satt jag helt trött och sleten under ett fikonträd. Jag hade bestämt mig för att inget inte ens om jorden rämnade skulle det få mig att flytta mig från mitt fikonträd. Ja…eller nja du har nog lite rätt i att jag inte sitter kvar under trädet just nu…Men det var inte mitt fel! Jag försökte protestera mot Filippos när han kom och berättade om den där Jesus. Jag trodde inte ett ord av vad han sa. Jag vägrade tro att det kan komma något gott från Nasaret. Men så uppmanade Filippos mig att följa med och se själv.
Hej jag heter Anna Ekström och jag förundras över hur olika Jesus lärjungar svarar på sin kallelse från Gud.
I bibeln finns det många olika berättelser om hur människor kallas. Abraham tyckte han var förgammal, Jeremia för ung, Mose var alldeles för feg, Jona blev så till sig av sin kallelse att han vägrade se den och sprang skepprätt åt motsatt håll än vad Gud hade sagt, Jesaja var den som själv reste sig upp med handen i vädret och sa Här Gud, Här är jag Sänd mig!
Ibland kan jag bli helt frustrerad över att bibeln alltid måste innehålla många olika svar och vägar mot samma mål men idag är det en härlig befrielse. En befrielse att det finns ofantligt många och olika sätt att bli kallad av Gud och att svara på denna kallelse.
För Filippos verkar det gått snabbt att svara Ja. Jesus sa: ”Följ mig” och han gjorde det. Men det var inte alla av lärjungarna som bara sa pang Ja!
Natanael var kritisk. Han protesterade. Han vägrade tro på något han bara fått berättat för sig i ord. Han behövde själv gå med Filippos träffa Jesus och få sin egen upplevelse.
Det Filippos först gjorde var att ge en fullständigt riktig, klar bild av Jesus men ärligt talat inte var det den allra lättaste att ta sig till. Filippos sa: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.”…Hade jag när jag var tretton år och följde med till Kyrkans Ungdom bara fått dom orden hade jag sannerligen inte stått här idag. Då hade jag precis som Natanael ursäktat mig med en vanlig fördom och sagt nej tack! Men Filippos gjorde en annan smart grej. Han började inte diskutera och övertyga Natanael utan han tog honom i handen och sa Följ med! Se själv!
Jag tror att vi i kyrkan måste ta lärdom av Filippos. Det går inte att ge en människa Trosbekännelsen och tro att det är nog för att komma till tro. Vi måste göra mer som Filippos ta människor i handen och säga Kom med! Se själv! För det är först då, när människor får en egen upplevelser som vi kan börja ifrågasätta våra fördomar mot religion och börja lyssna till att Gud kallar på oss.
Dagens tema är Kallelsen till Guds rike. Kanske är det någon här idag som är nyfiken på hur jag kallades. Men jag vill säga att kallelsen till Guds rike är mycket, mycket större än att begränsas till en liten tjej som blivit präst. Kallelsen till Guds rike är för alla. Men om det är någon som är nyfiken berättar jag gärna om hur det gick till under kyrkkaffet.
Amen.
Låt oss nu stå upp och stämma in i vår Trosbekännelse som det finns ett stort djup i men som inte alltid är så lätt att ta till sig.
17 juni 2007-06-15
Hej jag heter Filippos
Jag får fatta mig kort jag är påväg mot Mindre Asien för att förkunna Jesus, Messias ord. Ja, mitt namn är Filippos… jag är en man i mina bästa år och under de senaste har jag följt honom.
Vi var tolv som följde i vår Herres fotspår. Men jag var först… eller ja först och först… men jag var en av de första som svarade Ja till Jesus kallelse.
Det hela började då Jesus var påväg till Galileen. Han steg fram till mig och sa: Följ mig! Det hela gick väldigt snabbt… Jag viste inget annat än att följa och mitt liv tog en ny vändning … och jag träffade min goda vän Natanael! Jag berättade att jag funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josef son, från Nasaret. Men han verkar inte riktigt ha fattat hur häftig min upptäckt var…
Hej jag heter Natanael
En dag satt jag helt trött och sleten under ett fikonträd. Jag hade bestämt mig för att inget inte ens om jorden rämnade skulle det få mig att flytta mig från mitt fikonträd. Ja…eller nja du har nog lite rätt i att jag inte sitter kvar under trädet just nu…Men det var inte mitt fel! Jag försökte protestera mot Filippos när han kom och berättade om den där Jesus. Jag trodde inte ett ord av vad han sa. Jag vägrade tro att det kan komma något gott från Nasaret. Men så uppmanade Filippos mig att följa med och se själv.
Hej jag heter Anna Ekström och jag förundras över hur olika Jesus lärjungar svarar på sin kallelse från Gud.
I bibeln finns det många olika berättelser om hur människor kallas. Abraham tyckte han var förgammal, Jeremia för ung, Mose var alldeles för feg, Jona blev så till sig av sin kallelse att han vägrade se den och sprang skepprätt åt motsatt håll än vad Gud hade sagt, Jesaja var den som själv reste sig upp med handen i vädret och sa Här Gud, Här är jag Sänd mig!
Ibland kan jag bli helt frustrerad över att bibeln alltid måste innehålla många olika svar och vägar mot samma mål men idag är det en härlig befrielse. En befrielse att det finns ofantligt många och olika sätt att bli kallad av Gud och att svara på denna kallelse.
För Filippos verkar det gått snabbt att svara Ja. Jesus sa: ”Följ mig” och han gjorde det. Men det var inte alla av lärjungarna som bara sa pang Ja!
Natanael var kritisk. Han protesterade. Han vägrade tro på något han bara fått berättat för sig i ord. Han behövde själv gå med Filippos träffa Jesus och få sin egen upplevelse.
Det Filippos först gjorde var att ge en fullständigt riktig, klar bild av Jesus men ärligt talat inte var det den allra lättaste att ta sig till. Filippos sa: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.”…Hade jag när jag var tretton år och följde med till Kyrkans Ungdom bara fått dom orden hade jag sannerligen inte stått här idag. Då hade jag precis som Natanael ursäktat mig med en vanlig fördom och sagt nej tack! Men Filippos gjorde en annan smart grej. Han började inte diskutera och övertyga Natanael utan han tog honom i handen och sa Följ med! Se själv!
Jag tror att vi i kyrkan måste ta lärdom av Filippos. Det går inte att ge en människa Trosbekännelsen och tro att det är nog för att komma till tro. Vi måste göra mer som Filippos ta människor i handen och säga Kom med! Se själv! För det är först då, när människor får en egen upplevelser som vi kan börja ifrågasätta våra fördomar mot religion och börja lyssna till att Gud kallar på oss.
Dagens tema är Kallelsen till Guds rike. Kanske är det någon här idag som är nyfiken på hur jag kallades. Men jag vill säga att kallelsen till Guds rike är mycket, mycket större än att begränsas till en liten tjej som blivit präst. Kallelsen till Guds rike är för alla. Men om det är någon som är nyfiken berättar jag gärna om hur det gick till under kyrkkaffet.
Amen.
Låt oss nu stå upp och stämma in i vår Trosbekännelse som det finns ett stort djup i men som inte alltid är så lätt att ta till sig.
Krischansta nationstidning Tuppluren vt 07
Tuppluren vt 07 Präststuderande Anna Ekström
Ingress: Jag kan inte dölja det.
Jag är kristen och blivande präst.
Det syns inte på mig
förutom ett litet kors
hängandes i en tunn silverkedja
runt min hals.
Ah, du är student…och kristen…men tror du på Gud? Rakt av skulle jag aldrig svara ja på denna fråga, men! När det handlar om att en av Krischans spääxare också kan vara kristen tar jag gärna alla missförstånd, förutfattade meningar och svarar med ett rungande: Ja! Jag tror på Gud. Inte för att jag tror det ger mig förtur till himmelen utan för att det gör mitt liv roligare.Eller ja, roligare och roligareJ.
Det finns få studentsammanhang då det egentligen är en fördel med att vara kristen. Till exempel: Prova på att gå ut en kväll utan att fastna i djupa religiösa diskussioner –Vad pluggar/jobbar du med då? Det är kört direkt! Frågorna brukar komma likt en automatisk räls: Får jag ha sex innan äktenskap? Får jag svära, festa… även på spääxfester? Tror jag ordagrant på 1 Mosebok/skapelseberättelserna? Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan?
Har ni någon gång varit med på en riktig spääxfest vet ni redan att jag, likt andra spääxare dricker, drygar och sjunger. Svär? Ja det händer och beror oftast som för många andra på ett för stunden sviktande ordförråd. Men det de flesta inte vet är att ett av mina största intressen är bibeltolkning. Tråkigt! Menar någon. Underbart! Säger jag. Underbart för att alla människor oavsett livstolkning har en åsikt kring bibeln.
Många tycks också tro att vi med bibeln hjälp kan hitta ett svar på våra livsfrågor. Vilket till viss del är sant men i verkligheten får vi aldrig bara ett svar utan flera. Till exempel innehåller bibeln inte bara en skapelseberättelse utan två. En där mannen skapas först, därefter kvinnan och en där mannen och kvinnan skapas samtidigt… typiskt nog har samhället ofta framhållit den första, liksom lyft upp bibelställen där kvinnan ska lyda mannen och inte ställena där mannen ska lyda kvinnan. Detta är för mig exempel som säger att samhället behöver fler ”riktiga” bibeltolkare. Vidare tror jag på bibelns berättelse i 1 Mosebok att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin.
En härlig fördel med att vara student och kristen är dock att jag alltid kan ha min Gud, min gudsrelation med mig och utmana andras. Många studenter och vuxna har fortfarande kvar sin barnatro a la ”Skäggig gubbe på ett moln” Men gud! Vilken tråkig gudsbild! Dessutom faller den pladask mot våra logiska sinnen och andliga behov, vi kan inte ens ha in den i möblerade rum.
Nej! Det gäller att ha en gudsbild som pallar av en spääxföreställningshelg med snusklubbning, sprit, fester, lite sömn och sånger som ”klitoris är bra att ha”. En sån Gud är det jag vill ha en relation till! En Gud som överlever att bli kritiserad, diskuterad och leva med mig i allt som händer.Dessutom för att svara på alla räls frågor tror jag inte på celibat innan äktenskapet för min del… inte minst för att jag inte tänker gifta mig förrän heterosexuella och homosexuella får gifta sig under samma premisser. Amen!
Faktaruta: 25 år, född/uppvuxen i Karlskrona/Blekinge.
Blir präst den 10 juni kl 1100 i Lunds domkyrka.
Medlem i nationen sen ht03 med i spääxet sen ht 03.
Nu ht06/vt07 regissör i spääxet Leonardo. F
år ofta spela fula gamla tanter! Utom nu till våren, då jag faktiskt ska bli riktigt söt. Hur? Med smink såklart!
Ingress: Jag kan inte dölja det.
Jag är kristen och blivande präst.
Det syns inte på mig
förutom ett litet kors
hängandes i en tunn silverkedja
runt min hals.
Ah, du är student…och kristen…men tror du på Gud? Rakt av skulle jag aldrig svara ja på denna fråga, men! När det handlar om att en av Krischans spääxare också kan vara kristen tar jag gärna alla missförstånd, förutfattade meningar och svarar med ett rungande: Ja! Jag tror på Gud. Inte för att jag tror det ger mig förtur till himmelen utan för att det gör mitt liv roligare.Eller ja, roligare och roligareJ.
Det finns få studentsammanhang då det egentligen är en fördel med att vara kristen. Till exempel: Prova på att gå ut en kväll utan att fastna i djupa religiösa diskussioner –Vad pluggar/jobbar du med då? Det är kört direkt! Frågorna brukar komma likt en automatisk räls: Får jag ha sex innan äktenskap? Får jag svära, festa… även på spääxfester? Tror jag ordagrant på 1 Mosebok/skapelseberättelserna? Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan?
Har ni någon gång varit med på en riktig spääxfest vet ni redan att jag, likt andra spääxare dricker, drygar och sjunger. Svär? Ja det händer och beror oftast som för många andra på ett för stunden sviktande ordförråd. Men det de flesta inte vet är att ett av mina största intressen är bibeltolkning. Tråkigt! Menar någon. Underbart! Säger jag. Underbart för att alla människor oavsett livstolkning har en åsikt kring bibeln.
Många tycks också tro att vi med bibeln hjälp kan hitta ett svar på våra livsfrågor. Vilket till viss del är sant men i verkligheten får vi aldrig bara ett svar utan flera. Till exempel innehåller bibeln inte bara en skapelseberättelse utan två. En där mannen skapas först, därefter kvinnan och en där mannen och kvinnan skapas samtidigt… typiskt nog har samhället ofta framhållit den första, liksom lyft upp bibelställen där kvinnan ska lyda mannen och inte ställena där mannen ska lyda kvinnan. Detta är för mig exempel som säger att samhället behöver fler ”riktiga” bibeltolkare. Vidare tror jag på bibelns berättelse i 1 Mosebok att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin.
En härlig fördel med att vara student och kristen är dock att jag alltid kan ha min Gud, min gudsrelation med mig och utmana andras. Många studenter och vuxna har fortfarande kvar sin barnatro a la ”Skäggig gubbe på ett moln” Men gud! Vilken tråkig gudsbild! Dessutom faller den pladask mot våra logiska sinnen och andliga behov, vi kan inte ens ha in den i möblerade rum.
Nej! Det gäller att ha en gudsbild som pallar av en spääxföreställningshelg med snusklubbning, sprit, fester, lite sömn och sånger som ”klitoris är bra att ha”. En sån Gud är det jag vill ha en relation till! En Gud som överlever att bli kritiserad, diskuterad och leva med mig i allt som händer.Dessutom för att svara på alla räls frågor tror jag inte på celibat innan äktenskapet för min del… inte minst för att jag inte tänker gifta mig förrän heterosexuella och homosexuella får gifta sig under samma premisser. Amen!
Faktaruta: 25 år, född/uppvuxen i Karlskrona/Blekinge.
Blir präst den 10 juni kl 1100 i Lunds domkyrka.
Medlem i nationen sen ht03 med i spääxet sen ht 03.
Nu ht06/vt07 regissör i spääxet Leonardo. F
år ofta spela fula gamla tanter! Utom nu till våren, då jag faktiskt ska bli riktigt söt. Hur? Med smink såklart!
Tidningen NU -Krönika Anna Ekström april 2007
NU –Krönika Anna Ekström april 2007
Jag kan inte dölja det. Jag är kristen och blivande präst. Det syns inte på mig förutom ett litet kors hängandes i en tunn silverkedja runt min hals. Det syns inte på mig men jag är för religiösa friskolor. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan. Det syns inte på mig men jag anser att skolan är på väg att utbilda fundamentalister.
Om jag hade varit en människa som läser tidningen på morgonen och dessutom dricker kaffe hade jag definitivt satt det i halsen! Denna dag citerades min kära skolminister ”Kunskaper i religion är viktiga för förståelsen av andra kulturer”.[1] Vadå andra kulturer! Jag håller inte med, och med kaffet långt ner i luftstrupen blir jag upprörd över denna missuppfattning. Kunskaper i religion är viktiga för att förstå mångfalden i den svenska kulturen! Den svenska kulturen är inte längre enhetligt kristen. Även om ca 80% fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan är en femtedel av Sveriges befolkning inte det! Är en femtedel av Sveriges befolkning en del av en annan kultur?
Det är dags för skolan att sluta flumma, uppenbarligen en klyscha men behovet finns att inse att Sverige inte längre har någon stadsreligion. Behovet finns också av att vi invånare i Sverige inser att den svenska kulturen rymmer fler religioner och livsåskådningar än kristendom. Inse att kunskaper i religion är viktiga inte bara för förståelsen av andra kulturer utan även för vår egen! För en kultur är något vi gör levande och något vi ständigt förändrar.
Min uppfattning är att om religionens plats i skolans undervisning legitimeras med att det är viktigt att förstå andra kulturer är vi på väg att utbilda fundamentalister. Visst har skolan utvecklats, 1919 t.ex. fick Palestinas geografi och bibelns historia definitivt större utrymme än idag. Dagens läroplaner är tydliga med att påpeka vikten av en icke konfessionell undervisning. Läroplaner beskriver också skolans viktiga uppgift när det gäller att förmedla och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Och här tror jag vi når pudelns kärna. De värden som vårt samhällsliv vilar på grundar sig i hur vi uppfattar och ser på vårt samhälle. Visst har vi människor, inte minst jag ett behov av att förenkla. Men jag kan inte blunda för den totala mångfalden som finns i samhället, i Sveriges skolor idag av religioner och livsåskådningar. Det handlar om min attityd och öppenhet inför andra religiösa identiteter än min egen.
Samhällets komplicerade relation till religion blir tydlig för mig inte minst när jag får frågan: Tror du på Gud? Som aktiv politiker och blivande präst händer det ganska ofta att jag får just denna fråga. I vanliga fall skulle jag aldrig utan att först definiera vad Gud är för mig svara ja på denna fråga. MEN ifall den ställs i relation till att en politiker också kan ha en religiös identitet, kan ha en gudstro köper jag gärna de vidare missförstånden som kan uppstå och svarar: Ja, jag som aktiv politiker tror på Gud! Jag inte bara tror på Gud jag är dessutom liberal. Vilket innebär att jag slår vakt om alla individers egna rätt att välja sin religion/livsåskådning. Att jag är liberal innebär också att jag inte bara sätter i halsen när jag läser om Jan Björlund utan även applåderar. Jag är liksom Björklund inte emot att elever ska få be morgonbön, bordsbön och ha skolavslutning i kyrkan. Jag är liksom Björklund emot att låta en skola byta ut undervisningen i Darwins utvecklingslära mot läsning av Första Mosebok. Eftersom jag teologiskt inte är rädd för Första Mosebok eller Darwins utvecklingslära. Första Mosebok betyder för mig att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin. Vidare håller jag med Björklund om att friskolor inte är något problem när det finns en bra kontroll och att skolavslutningar i kyrkan inte är ett problem om det inte finns något tvång bakom.
Det syns inte på mig men jag är för ett pluralistiskt samhälle. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan, moskén, synagogan, templet, skolans aulan. Det syns inte på mig men jag är en stolt medlem av Folkpartiets nätverk Kristna Liberaler.
[1] Kyrkans Tidning nr 48 2006
Jag kan inte dölja det. Jag är kristen och blivande präst. Det syns inte på mig förutom ett litet kors hängandes i en tunn silverkedja runt min hals. Det syns inte på mig men jag är för religiösa friskolor. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan. Det syns inte på mig men jag anser att skolan är på väg att utbilda fundamentalister.
Om jag hade varit en människa som läser tidningen på morgonen och dessutom dricker kaffe hade jag definitivt satt det i halsen! Denna dag citerades min kära skolminister ”Kunskaper i religion är viktiga för förståelsen av andra kulturer”.[1] Vadå andra kulturer! Jag håller inte med, och med kaffet långt ner i luftstrupen blir jag upprörd över denna missuppfattning. Kunskaper i religion är viktiga för att förstå mångfalden i den svenska kulturen! Den svenska kulturen är inte längre enhetligt kristen. Även om ca 80% fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan är en femtedel av Sveriges befolkning inte det! Är en femtedel av Sveriges befolkning en del av en annan kultur?
Det är dags för skolan att sluta flumma, uppenbarligen en klyscha men behovet finns att inse att Sverige inte längre har någon stadsreligion. Behovet finns också av att vi invånare i Sverige inser att den svenska kulturen rymmer fler religioner och livsåskådningar än kristendom. Inse att kunskaper i religion är viktiga inte bara för förståelsen av andra kulturer utan även för vår egen! För en kultur är något vi gör levande och något vi ständigt förändrar.
Min uppfattning är att om religionens plats i skolans undervisning legitimeras med att det är viktigt att förstå andra kulturer är vi på väg att utbilda fundamentalister. Visst har skolan utvecklats, 1919 t.ex. fick Palestinas geografi och bibelns historia definitivt större utrymme än idag. Dagens läroplaner är tydliga med att påpeka vikten av en icke konfessionell undervisning. Läroplaner beskriver också skolans viktiga uppgift när det gäller att förmedla och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Och här tror jag vi når pudelns kärna. De värden som vårt samhällsliv vilar på grundar sig i hur vi uppfattar och ser på vårt samhälle. Visst har vi människor, inte minst jag ett behov av att förenkla. Men jag kan inte blunda för den totala mångfalden som finns i samhället, i Sveriges skolor idag av religioner och livsåskådningar. Det handlar om min attityd och öppenhet inför andra religiösa identiteter än min egen.
Samhällets komplicerade relation till religion blir tydlig för mig inte minst när jag får frågan: Tror du på Gud? Som aktiv politiker och blivande präst händer det ganska ofta att jag får just denna fråga. I vanliga fall skulle jag aldrig utan att först definiera vad Gud är för mig svara ja på denna fråga. MEN ifall den ställs i relation till att en politiker också kan ha en religiös identitet, kan ha en gudstro köper jag gärna de vidare missförstånden som kan uppstå och svarar: Ja, jag som aktiv politiker tror på Gud! Jag inte bara tror på Gud jag är dessutom liberal. Vilket innebär att jag slår vakt om alla individers egna rätt att välja sin religion/livsåskådning. Att jag är liberal innebär också att jag inte bara sätter i halsen när jag läser om Jan Björlund utan även applåderar. Jag är liksom Björklund inte emot att elever ska få be morgonbön, bordsbön och ha skolavslutning i kyrkan. Jag är liksom Björklund emot att låta en skola byta ut undervisningen i Darwins utvecklingslära mot läsning av Första Mosebok. Eftersom jag teologiskt inte är rädd för Första Mosebok eller Darwins utvecklingslära. Första Mosebok betyder för mig att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin. Vidare håller jag med Björklund om att friskolor inte är något problem när det finns en bra kontroll och att skolavslutningar i kyrkan inte är ett problem om det inte finns något tvång bakom.
Det syns inte på mig men jag är för ett pluralistiskt samhälle. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan, moskén, synagogan, templet, skolans aulan. Det syns inte på mig men jag är en stolt medlem av Folkpartiets nätverk Kristna Liberaler.
[1] Kyrkans Tidning nr 48 2006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
