4:de söndagen efter Trefaldighet "Att inte döma"

Tillhörande texter: Sakarja 7:8-10, Joh 8:1-11

För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid.

(Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)

Men tillbaka till lövhyddofesten!

I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.

Men icke!

Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.

(Paus)

Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?

Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”

Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han.

Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.

För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen