Tillhörande texter: Ords 7:1-3, 1 Kor 3:10-15, Matt 7:22-29.
Predikan Andlig klarsyn 8 sönd efter Trefaldighet 2007.
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem… Jesus är hård i dagens text. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. På andra ställen har han sagt, Vik hädan Satan. Stick. Vilka är det som Jesus säger dessa ord till? Jo till dem som har hört hans ord men inte handlat efter dem. …oops … Låt oss stå upp och Höra dagens Heliga Evangelium…försent mina vänner försent… vi har alla hört mer eller mindre. ((You can run but you can´t hide. (Du kan springa, men du kan inte komma undan) )) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Vad ska vi göra? Ska vi kontakta Extreme Home Makeover? Eller. Lägga oss ner på marken och ge upp? Jag vill citera en kollega från Härnösands stift: ”Jag försöker, så innerligt, hålla mig fast vid orden, fast vid sanningen. Jag försöker så innerligt och krampaktigt hålla fast vid orden, att jag inte kommer längre, av rädsla för att orden ska tappa mening när de blir till handling, när de blir till verklighet.” Kan det vara så att vi fastnat i vår strävan efter att göra och vara rätt. Kan vi ibland glömma bort att dagens Heliga Evangelium inte får liv, inte får en verklighet om det inte bärs med ut härifrån kyrkan, möter ett sammanhang. En klok människa har sagt: Be, ja be absolut! Men glöm inte bort att röra på benen samtidigt! Idag handlar det inte bara om att röra på benen utan röra dem i rätt riktning. Mot Jesus, berggrunden. Andlig klarsyn. Handlar om att kunna skilja på gott och ont. Kunna tolka Guds tilltal. Ett tilltal som kommer till oss till exempel genom dagens texter. Kunna tolka dem till att det handlar om Guds vilja, inte min. För att citera min kära kyrkoherde i onsdags då han sa: Att tolka texter så att de passa mig är inte Andlig klarsyn det är Andlig dimsyn. Jesus ord: Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. Är tillspetsade formuleringar. Han visste helt klart vilka han mötte. Vilka som gick mot Gud och vilka som var påväg bort. Vi kanske inte är lika klara på vem vi kan säga försvinn till bara sådär. Jag är inte människa nog att kunna säga ”Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Jag är inte människa nog, Jesus var det. Jag, vi som människor har en strävan mot en Andlig Klarsyn. Mot att kunna skilja på rätt och fel. Mot att kunna säga Ja och Nej tack. Denna strävan har vi då vi har hört hans ord och vill handla efter dem. Vill avsluta dagens predikan med att be en bön tillsammans med er. En bön som jag brukar börja mina dagar med, mot den Adliga klarsynen:Gud –än så länge har jag idag varken skvallrat eller tappat humöret. Jag har inte varit sur, elak eller självisk. Men om några minuter är det dags att stiga upp ur sängen och från och med då kommer jag att behöva en hel del hjälp. Amen.
söndag 29 juli 2007
söndag 22 juli 2007
Kristi Förklarings dag 2007
Texterna som den bygger på är: 2 Mos 34:27-35, 2 Kor 3:9-18, Mark 9:1-13
Jag vill ta med er på en bergsbestigning. Berget heter Nättraby kyrka/Hasslö kyrka. Den börjar vid 1100/1300 och beräknas pågå i ungefär 40-45 minuter. Målet med denna bergsbestigning är att vi liksom lärjungarna kommer gå ut härifrån med Jesus i våra hjärtan.
I vanliga fall brukar bergsbestigningsberättelser vara fulla av beskrivningar om hur det gick till att ta sig upp, vilken packning man använde, hur lång tid det tog och krönas med en bild från toppen med en flagga i handen. Lyckliga till bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
När Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg får vi kring bestigningen bara reda på att de gick upp och de gick ner. ..otroligt dramatiskt.
Frågan är vad det kommer att stå om vår bestigning som vi gör idag. Vi kan iallefall inte klaga på vädret.
Vi leker med tanken, vi antar att vi efter denna gudstjänst efter denna bergsbestigning har Jesus i våra hjärtan och går sådär lyckliga nedför berget. Likt bergsbestigarna är vi på bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
Vi går ner för berget med Jesus i våra hjärtan. Men vad gör vi när vi möter någon som inte har Jesus i sitt hjärta (dom människorna kan finnas där ute)?! Ska vi döda dem? Evangelisera, slå bibeln i huvudet på dem! Det står ju i skriften: Gå ut och gör hela världen till lärjungar döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Det gjorde man under koloniseringen i Afrika med hjälp av att slå bibeln i huvudet. Conquisadorerna använde däremot mer än gärna svärd.
Genom historien har det tolkats olika vad som händer när vi människor går nerför berget. Till exempel har dagens GT text om Mose som sätter en mask för ansiktet och Petrus text från 2 Kor tolkats som att det innebär att judarna fortfarande har en slöja för ansiktet, att det skulle vara ett gammalt förbund ett förbund som har spelat ut sin roll med Gud. Denna typ av tolkning var mycket hjälpsam inte minst för 60-70 årsedan i Tyskland men även här i Sverige.
Vi måste ta lite större ansvar för vad vi gör med bibeln. För hur vi tolkar. Det är inga problem att komma överens om en tolkning uppe på ett berg. En begränsad grupp där alla är överens. Men så fort lämnar berget vad händer då med tolkningen?
Jag var i Betlehem på en konferens i en vecka. Vi tolkade bibeln frågorna kring landet, vem är landet? Judarnas? Palestinernas? Etc. Tolkningarna kunde inte leva när de kom utanför dörren, utanför muren.
Jag är kristen jag går nedför berget med Jesus i mitt hjärta. Vad händer när jag möter någon som har Muhammed i sitt? Blir Jesus i mitt hjärta mindre värt för att inte alla har det? Är en sanning bara sann om alla håller med om det? Kan vi leva i en mångfald? Jag påstår att ja det kan vi göra! Det måste vi kunna göra! Petrus hann inte ens börja bygga hyddorna där uppe på berget. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar där. Jesus visar på att livet inte alltid kommer vara sådär enkelt att vi är omgivna av folk som tycker likadans som jag.
Gud kallar oss upp på berget, tar med oss som lärjungar upp dit. Dock! Jag tror vi måste tänka längre än att det bara är att gå upp och ner för berget. Vi måste ta mer ansvar än så. I 1 Mosebok går Gud ner i Edens lustgård och letar efter Adam. Han har sprungit och gömt sig för att han har kommit på att han är naken. Gud kallar då på människan. Människa var är du? Och hur svarar vi människor? Kan vi världens människor som är så lika men samtidigt olika varandra svara på samma sätt? Inte en chans. Vi svarar olika på Guds kallelse. Vi går ner från berget med olika verktyg för att klara dagen. Jag har Jesus med mig. Skulle inte klara mig utan. Vad har du? Jag dömer dig inte om du har något annat än Jesus…men jag tar dig inte för mer om det skulle vara så att Jesus finns där. Mångfald svårt, jobbigt men nödvändigt. Måste tänka att Jesus inte blir mindre värd inte blir mindre sann för att det finns andra vägar. Gud säger: Människa var är du?!
Berättelsen om Jesus förklaring på berget står i Matteus, Lukas och här i Markus evangeliet. Det som skiljer ut Markus är att Jesus ofta säger till dom som fått vara med om något speciellt att Sssh detta får ni inte berätta för någon. Det brukar kallas för Markushemligheten. Markushemligheten ger oss ett svar på vad vi ska göra när vi kommer nedför berget… vara tysta, inte säga något. Ja det är iallefall bättre än att ta till svärdet.
Jag tänker bortse från Markushemligheten idag….för annars blir det ingen predikan, ingen bergsbestigning. Jag tänker inte stå här och vara tyst i fem minuter. Och dessutom bad Jesus dom bara att hålla tyst tills han hade uppstått… Det är snart 2000 årsedan. Därför är det nu fritt fram att tala om Jesus. Fritt fram att gå ner från berget med Jesus i sitt hjärta och vara stolt över det. Amen.
Jag vill ta med er på en bergsbestigning. Berget heter Nättraby kyrka/Hasslö kyrka. Den börjar vid 1100/1300 och beräknas pågå i ungefär 40-45 minuter. Målet med denna bergsbestigning är att vi liksom lärjungarna kommer gå ut härifrån med Jesus i våra hjärtan.
I vanliga fall brukar bergsbestigningsberättelser vara fulla av beskrivningar om hur det gick till att ta sig upp, vilken packning man använde, hur lång tid det tog och krönas med en bild från toppen med en flagga i handen. Lyckliga till bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
När Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg får vi kring bestigningen bara reda på att de gick upp och de gick ner. ..otroligt dramatiskt.
Frågan är vad det kommer att stå om vår bestigning som vi gör idag. Vi kan iallefall inte klaga på vädret.
Vi leker med tanken, vi antar att vi efter denna gudstjänst efter denna bergsbestigning har Jesus i våra hjärtan och går sådär lyckliga nedför berget. Likt bergsbestigarna är vi på bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
Vi går ner för berget med Jesus i våra hjärtan. Men vad gör vi när vi möter någon som inte har Jesus i sitt hjärta (dom människorna kan finnas där ute)?! Ska vi döda dem? Evangelisera, slå bibeln i huvudet på dem! Det står ju i skriften: Gå ut och gör hela världen till lärjungar döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Det gjorde man under koloniseringen i Afrika med hjälp av att slå bibeln i huvudet. Conquisadorerna använde däremot mer än gärna svärd.
Genom historien har det tolkats olika vad som händer när vi människor går nerför berget. Till exempel har dagens GT text om Mose som sätter en mask för ansiktet och Petrus text från 2 Kor tolkats som att det innebär att judarna fortfarande har en slöja för ansiktet, att det skulle vara ett gammalt förbund ett förbund som har spelat ut sin roll med Gud. Denna typ av tolkning var mycket hjälpsam inte minst för 60-70 årsedan i Tyskland men även här i Sverige.
Vi måste ta lite större ansvar för vad vi gör med bibeln. För hur vi tolkar. Det är inga problem att komma överens om en tolkning uppe på ett berg. En begränsad grupp där alla är överens. Men så fort lämnar berget vad händer då med tolkningen?
Jag var i Betlehem på en konferens i en vecka. Vi tolkade bibeln frågorna kring landet, vem är landet? Judarnas? Palestinernas? Etc. Tolkningarna kunde inte leva när de kom utanför dörren, utanför muren.
Jag är kristen jag går nedför berget med Jesus i mitt hjärta. Vad händer när jag möter någon som har Muhammed i sitt? Blir Jesus i mitt hjärta mindre värt för att inte alla har det? Är en sanning bara sann om alla håller med om det? Kan vi leva i en mångfald? Jag påstår att ja det kan vi göra! Det måste vi kunna göra! Petrus hann inte ens börja bygga hyddorna där uppe på berget. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar där. Jesus visar på att livet inte alltid kommer vara sådär enkelt att vi är omgivna av folk som tycker likadans som jag.
Gud kallar oss upp på berget, tar med oss som lärjungar upp dit. Dock! Jag tror vi måste tänka längre än att det bara är att gå upp och ner för berget. Vi måste ta mer ansvar än så. I 1 Mosebok går Gud ner i Edens lustgård och letar efter Adam. Han har sprungit och gömt sig för att han har kommit på att han är naken. Gud kallar då på människan. Människa var är du? Och hur svarar vi människor? Kan vi världens människor som är så lika men samtidigt olika varandra svara på samma sätt? Inte en chans. Vi svarar olika på Guds kallelse. Vi går ner från berget med olika verktyg för att klara dagen. Jag har Jesus med mig. Skulle inte klara mig utan. Vad har du? Jag dömer dig inte om du har något annat än Jesus…men jag tar dig inte för mer om det skulle vara så att Jesus finns där. Mångfald svårt, jobbigt men nödvändigt. Måste tänka att Jesus inte blir mindre värd inte blir mindre sann för att det finns andra vägar. Gud säger: Människa var är du?!
Berättelsen om Jesus förklaring på berget står i Matteus, Lukas och här i Markus evangeliet. Det som skiljer ut Markus är att Jesus ofta säger till dom som fått vara med om något speciellt att Sssh detta får ni inte berätta för någon. Det brukar kallas för Markushemligheten. Markushemligheten ger oss ett svar på vad vi ska göra när vi kommer nedför berget… vara tysta, inte säga något. Ja det är iallefall bättre än att ta till svärdet.
Jag tänker bortse från Markushemligheten idag….för annars blir det ingen predikan, ingen bergsbestigning. Jag tänker inte stå här och vara tyst i fem minuter. Och dessutom bad Jesus dom bara att hålla tyst tills han hade uppstått… Det är snart 2000 årsedan. Därför är det nu fritt fram att tala om Jesus. Fritt fram att gå ner från berget med Jesus i sitt hjärta och vara stolt över det. Amen.
4:de söndagen efter Trefaldighet "Att inte döma"
Tillhörande texter: Sakarja 7:8-10, Joh 8:1-11
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid.
(Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)
Men tillbaka till lövhyddofesten!
I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.
Men icke!
Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.
(Paus)
Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?
Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han.
Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid.
(Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)
Men tillbaka till lövhyddofesten!
I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.
Men icke!
Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.
(Paus)
Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?
Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han.
Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.
För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen
Midsommardagens predikan 2007
Idag finns det nog många här som skulle hålla med mig om att livet är en dans. Att Dans det är något som engagerar hela oss, våra sinnen och våra kroppar. Det är något vi gör tillsammans.
Det finns ett uttryck som heter att ”liver är som en dans på rosor”. En dans på rosor…jag som har upplevelsen av att rosor är ganska taggiga och sticksiga och absolut inget jag skulle vilja dansa på iallefall inte barfota, jag fick lov att fråga min mor huruvida uttrycket var positivt eller negativt. Positivt såklart! Fick jag som svar.
Livet är som en dans. Och den dansen kan se olika ut. Vi kan själva välja hur vill vi dansa, häftigt eller lugnt och Vem vi vill ska styra den? Om vi vill dansa ensamma, med Gud eller med andra människor.
Jag har själv dansat lite grann mest bugg och foxtrott men även lite folkdans som vi ska få vara med om här senare (och jag kan säga såhär mellan oss att dansgolvet är det ända stället där mannen får bestämma över mig). Men det finns ju så många olika sorters dans och här har jag en beskrivning på hur linedance går till:
1. Sätt fram vänster fot
2. Vänd 1/4 varv till höger
3. Stampa med vänster fot intill höger
4. Stampa med höger fot intill vänster
5-8. Upprepa
9. Kliv till vänster med vänster fot
10. Stampa med höger fot intill väster
(OBS! Lägg inte över vikten på höger!)
Ahh…mitt i all denna kaos av tå och fot förflyttelse kommer Jesus ord till mig som en befrielse. Gör dig inga bekymmer! Gör dig inga bekymmer för mat, dryck, kläder eller dansstegen. Han säger Jag leder dig jag för dig genom livets dans.
För att det ska bli en dans behöver någon bjuda upp. Det finns en kavaljer eller dam som alltid står där och vill dansa med oss. Frågan är om vi svarar ja, Om vi vågar träda in dansen tillsammans med Gud? Gud är den som alltid bjuder upp, som vågar dansa med oss genom livets alla skeden och inte springer sin väg så fort vi inte kan dansstegen eller trampas på tårna.Dans kan betyda mycket.
Min morfar som är 83 år gammal tycker väldigt mycket om dans hans ögon lyser upp bara man nämner ordet.Och snart idag ska här bli dans (kanske en svängpolska, veva vadmall eller daldans med turer). Hamboringens folkdanslag är här och ska svänga om sina lurviga. Jag vet inte om vi alla får plats här/Det är ju en uppvisning men det är fritt fram att spritta till inombords och hänga med i dansen!
Och för att det verkligen ska bli en dans på rosor, att vi inte ska göra oss några bekymmer om det, lägger jag en liten ros här som ni gärna får dansa på, jag har tagit av alla taggar. Välkomna att träda in i dansen tillsammans med Gud.(Efter dansuppvisningen var rosen helt utdansad över hela gräsmattan!)
Det finns ett uttryck som heter att ”liver är som en dans på rosor”. En dans på rosor…jag som har upplevelsen av att rosor är ganska taggiga och sticksiga och absolut inget jag skulle vilja dansa på iallefall inte barfota, jag fick lov att fråga min mor huruvida uttrycket var positivt eller negativt. Positivt såklart! Fick jag som svar.
Livet är som en dans. Och den dansen kan se olika ut. Vi kan själva välja hur vill vi dansa, häftigt eller lugnt och Vem vi vill ska styra den? Om vi vill dansa ensamma, med Gud eller med andra människor.
Jag har själv dansat lite grann mest bugg och foxtrott men även lite folkdans som vi ska få vara med om här senare (och jag kan säga såhär mellan oss att dansgolvet är det ända stället där mannen får bestämma över mig). Men det finns ju så många olika sorters dans och här har jag en beskrivning på hur linedance går till:
1. Sätt fram vänster fot
2. Vänd 1/4 varv till höger
3. Stampa med vänster fot intill höger
4. Stampa med höger fot intill vänster
5-8. Upprepa
9. Kliv till vänster med vänster fot
10. Stampa med höger fot intill väster
(OBS! Lägg inte över vikten på höger!)
Ahh…mitt i all denna kaos av tå och fot förflyttelse kommer Jesus ord till mig som en befrielse. Gör dig inga bekymmer! Gör dig inga bekymmer för mat, dryck, kläder eller dansstegen. Han säger Jag leder dig jag för dig genom livets dans.
För att det ska bli en dans behöver någon bjuda upp. Det finns en kavaljer eller dam som alltid står där och vill dansa med oss. Frågan är om vi svarar ja, Om vi vågar träda in dansen tillsammans med Gud? Gud är den som alltid bjuder upp, som vågar dansa med oss genom livets alla skeden och inte springer sin väg så fort vi inte kan dansstegen eller trampas på tårna.Dans kan betyda mycket.
Min morfar som är 83 år gammal tycker väldigt mycket om dans hans ögon lyser upp bara man nämner ordet.Och snart idag ska här bli dans (kanske en svängpolska, veva vadmall eller daldans med turer). Hamboringens folkdanslag är här och ska svänga om sina lurviga. Jag vet inte om vi alla får plats här/Det är ju en uppvisning men det är fritt fram att spritta till inombords och hänga med i dansen!
Och för att det verkligen ska bli en dans på rosor, att vi inte ska göra oss några bekymmer om det, lägger jag en liten ros här som ni gärna får dansa på, jag har tagit av alla taggar. Välkomna att träda in i dansen tillsammans med Gud.(Efter dansuppvisningen var rosen helt utdansad över hela gräsmattan!)
2:dra söndagen efter Trefaldighet "Kallelsen till Guds rike" -Välkomstgudstjänst
Välkomst högmässogudstjänst i Nättraby-Hasslö församlingar.
17 juni 2007-06-15
Hej jag heter Filippos
Jag får fatta mig kort jag är påväg mot Mindre Asien för att förkunna Jesus, Messias ord. Ja, mitt namn är Filippos… jag är en man i mina bästa år och under de senaste har jag följt honom.
Vi var tolv som följde i vår Herres fotspår. Men jag var först… eller ja först och först… men jag var en av de första som svarade Ja till Jesus kallelse.
Det hela började då Jesus var påväg till Galileen. Han steg fram till mig och sa: Följ mig! Det hela gick väldigt snabbt… Jag viste inget annat än att följa och mitt liv tog en ny vändning … och jag träffade min goda vän Natanael! Jag berättade att jag funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josef son, från Nasaret. Men han verkar inte riktigt ha fattat hur häftig min upptäckt var…
Hej jag heter Natanael
En dag satt jag helt trött och sleten under ett fikonträd. Jag hade bestämt mig för att inget inte ens om jorden rämnade skulle det få mig att flytta mig från mitt fikonträd. Ja…eller nja du har nog lite rätt i att jag inte sitter kvar under trädet just nu…Men det var inte mitt fel! Jag försökte protestera mot Filippos när han kom och berättade om den där Jesus. Jag trodde inte ett ord av vad han sa. Jag vägrade tro att det kan komma något gott från Nasaret. Men så uppmanade Filippos mig att följa med och se själv.
Hej jag heter Anna Ekström och jag förundras över hur olika Jesus lärjungar svarar på sin kallelse från Gud.
I bibeln finns det många olika berättelser om hur människor kallas. Abraham tyckte han var förgammal, Jeremia för ung, Mose var alldeles för feg, Jona blev så till sig av sin kallelse att han vägrade se den och sprang skepprätt åt motsatt håll än vad Gud hade sagt, Jesaja var den som själv reste sig upp med handen i vädret och sa Här Gud, Här är jag Sänd mig!
Ibland kan jag bli helt frustrerad över att bibeln alltid måste innehålla många olika svar och vägar mot samma mål men idag är det en härlig befrielse. En befrielse att det finns ofantligt många och olika sätt att bli kallad av Gud och att svara på denna kallelse.
För Filippos verkar det gått snabbt att svara Ja. Jesus sa: ”Följ mig” och han gjorde det. Men det var inte alla av lärjungarna som bara sa pang Ja!
Natanael var kritisk. Han protesterade. Han vägrade tro på något han bara fått berättat för sig i ord. Han behövde själv gå med Filippos träffa Jesus och få sin egen upplevelse.
Det Filippos först gjorde var att ge en fullständigt riktig, klar bild av Jesus men ärligt talat inte var det den allra lättaste att ta sig till. Filippos sa: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.”…Hade jag när jag var tretton år och följde med till Kyrkans Ungdom bara fått dom orden hade jag sannerligen inte stått här idag. Då hade jag precis som Natanael ursäktat mig med en vanlig fördom och sagt nej tack! Men Filippos gjorde en annan smart grej. Han började inte diskutera och övertyga Natanael utan han tog honom i handen och sa Följ med! Se själv!
Jag tror att vi i kyrkan måste ta lärdom av Filippos. Det går inte att ge en människa Trosbekännelsen och tro att det är nog för att komma till tro. Vi måste göra mer som Filippos ta människor i handen och säga Kom med! Se själv! För det är först då, när människor får en egen upplevelser som vi kan börja ifrågasätta våra fördomar mot religion och börja lyssna till att Gud kallar på oss.
Dagens tema är Kallelsen till Guds rike. Kanske är det någon här idag som är nyfiken på hur jag kallades. Men jag vill säga att kallelsen till Guds rike är mycket, mycket större än att begränsas till en liten tjej som blivit präst. Kallelsen till Guds rike är för alla. Men om det är någon som är nyfiken berättar jag gärna om hur det gick till under kyrkkaffet.
Amen.
Låt oss nu stå upp och stämma in i vår Trosbekännelse som det finns ett stort djup i men som inte alltid är så lätt att ta till sig.
17 juni 2007-06-15
Hej jag heter Filippos
Jag får fatta mig kort jag är påväg mot Mindre Asien för att förkunna Jesus, Messias ord. Ja, mitt namn är Filippos… jag är en man i mina bästa år och under de senaste har jag följt honom.
Vi var tolv som följde i vår Herres fotspår. Men jag var först… eller ja först och först… men jag var en av de första som svarade Ja till Jesus kallelse.
Det hela började då Jesus var påväg till Galileen. Han steg fram till mig och sa: Följ mig! Det hela gick väldigt snabbt… Jag viste inget annat än att följa och mitt liv tog en ny vändning … och jag träffade min goda vän Natanael! Jag berättade att jag funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josef son, från Nasaret. Men han verkar inte riktigt ha fattat hur häftig min upptäckt var…
Hej jag heter Natanael
En dag satt jag helt trött och sleten under ett fikonträd. Jag hade bestämt mig för att inget inte ens om jorden rämnade skulle det få mig att flytta mig från mitt fikonträd. Ja…eller nja du har nog lite rätt i att jag inte sitter kvar under trädet just nu…Men det var inte mitt fel! Jag försökte protestera mot Filippos när han kom och berättade om den där Jesus. Jag trodde inte ett ord av vad han sa. Jag vägrade tro att det kan komma något gott från Nasaret. Men så uppmanade Filippos mig att följa med och se själv.
Hej jag heter Anna Ekström och jag förundras över hur olika Jesus lärjungar svarar på sin kallelse från Gud.
I bibeln finns det många olika berättelser om hur människor kallas. Abraham tyckte han var förgammal, Jeremia för ung, Mose var alldeles för feg, Jona blev så till sig av sin kallelse att han vägrade se den och sprang skepprätt åt motsatt håll än vad Gud hade sagt, Jesaja var den som själv reste sig upp med handen i vädret och sa Här Gud, Här är jag Sänd mig!
Ibland kan jag bli helt frustrerad över att bibeln alltid måste innehålla många olika svar och vägar mot samma mål men idag är det en härlig befrielse. En befrielse att det finns ofantligt många och olika sätt att bli kallad av Gud och att svara på denna kallelse.
För Filippos verkar det gått snabbt att svara Ja. Jesus sa: ”Följ mig” och han gjorde det. Men det var inte alla av lärjungarna som bara sa pang Ja!
Natanael var kritisk. Han protesterade. Han vägrade tro på något han bara fått berättat för sig i ord. Han behövde själv gå med Filippos träffa Jesus och få sin egen upplevelse.
Det Filippos först gjorde var att ge en fullständigt riktig, klar bild av Jesus men ärligt talat inte var det den allra lättaste att ta sig till. Filippos sa: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.”…Hade jag när jag var tretton år och följde med till Kyrkans Ungdom bara fått dom orden hade jag sannerligen inte stått här idag. Då hade jag precis som Natanael ursäktat mig med en vanlig fördom och sagt nej tack! Men Filippos gjorde en annan smart grej. Han började inte diskutera och övertyga Natanael utan han tog honom i handen och sa Följ med! Se själv!
Jag tror att vi i kyrkan måste ta lärdom av Filippos. Det går inte att ge en människa Trosbekännelsen och tro att det är nog för att komma till tro. Vi måste göra mer som Filippos ta människor i handen och säga Kom med! Se själv! För det är först då, när människor får en egen upplevelser som vi kan börja ifrågasätta våra fördomar mot religion och börja lyssna till att Gud kallar på oss.
Dagens tema är Kallelsen till Guds rike. Kanske är det någon här idag som är nyfiken på hur jag kallades. Men jag vill säga att kallelsen till Guds rike är mycket, mycket större än att begränsas till en liten tjej som blivit präst. Kallelsen till Guds rike är för alla. Men om det är någon som är nyfiken berättar jag gärna om hur det gick till under kyrkkaffet.
Amen.
Låt oss nu stå upp och stämma in i vår Trosbekännelse som det finns ett stort djup i men som inte alltid är så lätt att ta till sig.
Krischansta nationstidning Tuppluren vt 07
Tuppluren vt 07 Präststuderande Anna Ekström
Ingress: Jag kan inte dölja det.
Jag är kristen och blivande präst.
Det syns inte på mig
förutom ett litet kors
hängandes i en tunn silverkedja
runt min hals.
Ah, du är student…och kristen…men tror du på Gud? Rakt av skulle jag aldrig svara ja på denna fråga, men! När det handlar om att en av Krischans spääxare också kan vara kristen tar jag gärna alla missförstånd, förutfattade meningar och svarar med ett rungande: Ja! Jag tror på Gud. Inte för att jag tror det ger mig förtur till himmelen utan för att det gör mitt liv roligare.Eller ja, roligare och roligareJ.
Det finns få studentsammanhang då det egentligen är en fördel med att vara kristen. Till exempel: Prova på att gå ut en kväll utan att fastna i djupa religiösa diskussioner –Vad pluggar/jobbar du med då? Det är kört direkt! Frågorna brukar komma likt en automatisk räls: Får jag ha sex innan äktenskap? Får jag svära, festa… även på spääxfester? Tror jag ordagrant på 1 Mosebok/skapelseberättelserna? Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan?
Har ni någon gång varit med på en riktig spääxfest vet ni redan att jag, likt andra spääxare dricker, drygar och sjunger. Svär? Ja det händer och beror oftast som för många andra på ett för stunden sviktande ordförråd. Men det de flesta inte vet är att ett av mina största intressen är bibeltolkning. Tråkigt! Menar någon. Underbart! Säger jag. Underbart för att alla människor oavsett livstolkning har en åsikt kring bibeln.
Många tycks också tro att vi med bibeln hjälp kan hitta ett svar på våra livsfrågor. Vilket till viss del är sant men i verkligheten får vi aldrig bara ett svar utan flera. Till exempel innehåller bibeln inte bara en skapelseberättelse utan två. En där mannen skapas först, därefter kvinnan och en där mannen och kvinnan skapas samtidigt… typiskt nog har samhället ofta framhållit den första, liksom lyft upp bibelställen där kvinnan ska lyda mannen och inte ställena där mannen ska lyda kvinnan. Detta är för mig exempel som säger att samhället behöver fler ”riktiga” bibeltolkare. Vidare tror jag på bibelns berättelse i 1 Mosebok att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin.
En härlig fördel med att vara student och kristen är dock att jag alltid kan ha min Gud, min gudsrelation med mig och utmana andras. Många studenter och vuxna har fortfarande kvar sin barnatro a la ”Skäggig gubbe på ett moln” Men gud! Vilken tråkig gudsbild! Dessutom faller den pladask mot våra logiska sinnen och andliga behov, vi kan inte ens ha in den i möblerade rum.
Nej! Det gäller att ha en gudsbild som pallar av en spääxföreställningshelg med snusklubbning, sprit, fester, lite sömn och sånger som ”klitoris är bra att ha”. En sån Gud är det jag vill ha en relation till! En Gud som överlever att bli kritiserad, diskuterad och leva med mig i allt som händer.Dessutom för att svara på alla räls frågor tror jag inte på celibat innan äktenskapet för min del… inte minst för att jag inte tänker gifta mig förrän heterosexuella och homosexuella får gifta sig under samma premisser. Amen!
Faktaruta: 25 år, född/uppvuxen i Karlskrona/Blekinge.
Blir präst den 10 juni kl 1100 i Lunds domkyrka.
Medlem i nationen sen ht03 med i spääxet sen ht 03.
Nu ht06/vt07 regissör i spääxet Leonardo. F
år ofta spela fula gamla tanter! Utom nu till våren, då jag faktiskt ska bli riktigt söt. Hur? Med smink såklart!
Ingress: Jag kan inte dölja det.
Jag är kristen och blivande präst.
Det syns inte på mig
förutom ett litet kors
hängandes i en tunn silverkedja
runt min hals.
Ah, du är student…och kristen…men tror du på Gud? Rakt av skulle jag aldrig svara ja på denna fråga, men! När det handlar om att en av Krischans spääxare också kan vara kristen tar jag gärna alla missförstånd, förutfattade meningar och svarar med ett rungande: Ja! Jag tror på Gud. Inte för att jag tror det ger mig förtur till himmelen utan för att det gör mitt liv roligare.Eller ja, roligare och roligareJ.
Det finns få studentsammanhang då det egentligen är en fördel med att vara kristen. Till exempel: Prova på att gå ut en kväll utan att fastna i djupa religiösa diskussioner –Vad pluggar/jobbar du med då? Det är kört direkt! Frågorna brukar komma likt en automatisk räls: Får jag ha sex innan äktenskap? Får jag svära, festa… även på spääxfester? Tror jag ordagrant på 1 Mosebok/skapelseberättelserna? Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan?
Har ni någon gång varit med på en riktig spääxfest vet ni redan att jag, likt andra spääxare dricker, drygar och sjunger. Svär? Ja det händer och beror oftast som för många andra på ett för stunden sviktande ordförråd. Men det de flesta inte vet är att ett av mina största intressen är bibeltolkning. Tråkigt! Menar någon. Underbart! Säger jag. Underbart för att alla människor oavsett livstolkning har en åsikt kring bibeln.
Många tycks också tro att vi med bibeln hjälp kan hitta ett svar på våra livsfrågor. Vilket till viss del är sant men i verkligheten får vi aldrig bara ett svar utan flera. Till exempel innehåller bibeln inte bara en skapelseberättelse utan två. En där mannen skapas först, därefter kvinnan och en där mannen och kvinnan skapas samtidigt… typiskt nog har samhället ofta framhållit den första, liksom lyft upp bibelställen där kvinnan ska lyda mannen och inte ställena där mannen ska lyda kvinnan. Detta är för mig exempel som säger att samhället behöver fler ”riktiga” bibeltolkare. Vidare tror jag på bibelns berättelse i 1 Mosebok att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin.
En härlig fördel med att vara student och kristen är dock att jag alltid kan ha min Gud, min gudsrelation med mig och utmana andras. Många studenter och vuxna har fortfarande kvar sin barnatro a la ”Skäggig gubbe på ett moln” Men gud! Vilken tråkig gudsbild! Dessutom faller den pladask mot våra logiska sinnen och andliga behov, vi kan inte ens ha in den i möblerade rum.
Nej! Det gäller att ha en gudsbild som pallar av en spääxföreställningshelg med snusklubbning, sprit, fester, lite sömn och sånger som ”klitoris är bra att ha”. En sån Gud är det jag vill ha en relation till! En Gud som överlever att bli kritiserad, diskuterad och leva med mig i allt som händer.Dessutom för att svara på alla räls frågor tror jag inte på celibat innan äktenskapet för min del… inte minst för att jag inte tänker gifta mig förrän heterosexuella och homosexuella får gifta sig under samma premisser. Amen!
Faktaruta: 25 år, född/uppvuxen i Karlskrona/Blekinge.
Blir präst den 10 juni kl 1100 i Lunds domkyrka.
Medlem i nationen sen ht03 med i spääxet sen ht 03.
Nu ht06/vt07 regissör i spääxet Leonardo. F
år ofta spela fula gamla tanter! Utom nu till våren, då jag faktiskt ska bli riktigt söt. Hur? Med smink såklart!
Tidningen NU -Krönika Anna Ekström april 2007
NU –Krönika Anna Ekström april 2007
Jag kan inte dölja det. Jag är kristen och blivande präst. Det syns inte på mig förutom ett litet kors hängandes i en tunn silverkedja runt min hals. Det syns inte på mig men jag är för religiösa friskolor. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan. Det syns inte på mig men jag anser att skolan är på väg att utbilda fundamentalister.
Om jag hade varit en människa som läser tidningen på morgonen och dessutom dricker kaffe hade jag definitivt satt det i halsen! Denna dag citerades min kära skolminister ”Kunskaper i religion är viktiga för förståelsen av andra kulturer”.[1] Vadå andra kulturer! Jag håller inte med, och med kaffet långt ner i luftstrupen blir jag upprörd över denna missuppfattning. Kunskaper i religion är viktiga för att förstå mångfalden i den svenska kulturen! Den svenska kulturen är inte längre enhetligt kristen. Även om ca 80% fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan är en femtedel av Sveriges befolkning inte det! Är en femtedel av Sveriges befolkning en del av en annan kultur?
Det är dags för skolan att sluta flumma, uppenbarligen en klyscha men behovet finns att inse att Sverige inte längre har någon stadsreligion. Behovet finns också av att vi invånare i Sverige inser att den svenska kulturen rymmer fler religioner och livsåskådningar än kristendom. Inse att kunskaper i religion är viktiga inte bara för förståelsen av andra kulturer utan även för vår egen! För en kultur är något vi gör levande och något vi ständigt förändrar.
Min uppfattning är att om religionens plats i skolans undervisning legitimeras med att det är viktigt att förstå andra kulturer är vi på väg att utbilda fundamentalister. Visst har skolan utvecklats, 1919 t.ex. fick Palestinas geografi och bibelns historia definitivt större utrymme än idag. Dagens läroplaner är tydliga med att påpeka vikten av en icke konfessionell undervisning. Läroplaner beskriver också skolans viktiga uppgift när det gäller att förmedla och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Och här tror jag vi når pudelns kärna. De värden som vårt samhällsliv vilar på grundar sig i hur vi uppfattar och ser på vårt samhälle. Visst har vi människor, inte minst jag ett behov av att förenkla. Men jag kan inte blunda för den totala mångfalden som finns i samhället, i Sveriges skolor idag av religioner och livsåskådningar. Det handlar om min attityd och öppenhet inför andra religiösa identiteter än min egen.
Samhällets komplicerade relation till religion blir tydlig för mig inte minst när jag får frågan: Tror du på Gud? Som aktiv politiker och blivande präst händer det ganska ofta att jag får just denna fråga. I vanliga fall skulle jag aldrig utan att först definiera vad Gud är för mig svara ja på denna fråga. MEN ifall den ställs i relation till att en politiker också kan ha en religiös identitet, kan ha en gudstro köper jag gärna de vidare missförstånden som kan uppstå och svarar: Ja, jag som aktiv politiker tror på Gud! Jag inte bara tror på Gud jag är dessutom liberal. Vilket innebär att jag slår vakt om alla individers egna rätt att välja sin religion/livsåskådning. Att jag är liberal innebär också att jag inte bara sätter i halsen när jag läser om Jan Björlund utan även applåderar. Jag är liksom Björklund inte emot att elever ska få be morgonbön, bordsbön och ha skolavslutning i kyrkan. Jag är liksom Björklund emot att låta en skola byta ut undervisningen i Darwins utvecklingslära mot läsning av Första Mosebok. Eftersom jag teologiskt inte är rädd för Första Mosebok eller Darwins utvecklingslära. Första Mosebok betyder för mig att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin. Vidare håller jag med Björklund om att friskolor inte är något problem när det finns en bra kontroll och att skolavslutningar i kyrkan inte är ett problem om det inte finns något tvång bakom.
Det syns inte på mig men jag är för ett pluralistiskt samhälle. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan, moskén, synagogan, templet, skolans aulan. Det syns inte på mig men jag är en stolt medlem av Folkpartiets nätverk Kristna Liberaler.
[1] Kyrkans Tidning nr 48 2006
Jag kan inte dölja det. Jag är kristen och blivande präst. Det syns inte på mig förutom ett litet kors hängandes i en tunn silverkedja runt min hals. Det syns inte på mig men jag är för religiösa friskolor. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan. Det syns inte på mig men jag anser att skolan är på väg att utbilda fundamentalister.
Om jag hade varit en människa som läser tidningen på morgonen och dessutom dricker kaffe hade jag definitivt satt det i halsen! Denna dag citerades min kära skolminister ”Kunskaper i religion är viktiga för förståelsen av andra kulturer”.[1] Vadå andra kulturer! Jag håller inte med, och med kaffet långt ner i luftstrupen blir jag upprörd över denna missuppfattning. Kunskaper i religion är viktiga för att förstå mångfalden i den svenska kulturen! Den svenska kulturen är inte längre enhetligt kristen. Även om ca 80% fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan är en femtedel av Sveriges befolkning inte det! Är en femtedel av Sveriges befolkning en del av en annan kultur?
Det är dags för skolan att sluta flumma, uppenbarligen en klyscha men behovet finns att inse att Sverige inte längre har någon stadsreligion. Behovet finns också av att vi invånare i Sverige inser att den svenska kulturen rymmer fler religioner och livsåskådningar än kristendom. Inse att kunskaper i religion är viktiga inte bara för förståelsen av andra kulturer utan även för vår egen! För en kultur är något vi gör levande och något vi ständigt förändrar.
Min uppfattning är att om religionens plats i skolans undervisning legitimeras med att det är viktigt att förstå andra kulturer är vi på väg att utbilda fundamentalister. Visst har skolan utvecklats, 1919 t.ex. fick Palestinas geografi och bibelns historia definitivt större utrymme än idag. Dagens läroplaner är tydliga med att påpeka vikten av en icke konfessionell undervisning. Läroplaner beskriver också skolans viktiga uppgift när det gäller att förmedla och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Och här tror jag vi når pudelns kärna. De värden som vårt samhällsliv vilar på grundar sig i hur vi uppfattar och ser på vårt samhälle. Visst har vi människor, inte minst jag ett behov av att förenkla. Men jag kan inte blunda för den totala mångfalden som finns i samhället, i Sveriges skolor idag av religioner och livsåskådningar. Det handlar om min attityd och öppenhet inför andra religiösa identiteter än min egen.
Samhällets komplicerade relation till religion blir tydlig för mig inte minst när jag får frågan: Tror du på Gud? Som aktiv politiker och blivande präst händer det ganska ofta att jag får just denna fråga. I vanliga fall skulle jag aldrig utan att först definiera vad Gud är för mig svara ja på denna fråga. MEN ifall den ställs i relation till att en politiker också kan ha en religiös identitet, kan ha en gudstro köper jag gärna de vidare missförstånden som kan uppstå och svarar: Ja, jag som aktiv politiker tror på Gud! Jag inte bara tror på Gud jag är dessutom liberal. Vilket innebär att jag slår vakt om alla individers egna rätt att välja sin religion/livsåskådning. Att jag är liberal innebär också att jag inte bara sätter i halsen när jag läser om Jan Björlund utan även applåderar. Jag är liksom Björklund inte emot att elever ska få be morgonbön, bordsbön och ha skolavslutning i kyrkan. Jag är liksom Björklund emot att låta en skola byta ut undervisningen i Darwins utvecklingslära mot läsning av Första Mosebok. Eftersom jag teologiskt inte är rädd för Första Mosebok eller Darwins utvecklingslära. Första Mosebok betyder för mig att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin. Vidare håller jag med Björklund om att friskolor inte är något problem när det finns en bra kontroll och att skolavslutningar i kyrkan inte är ett problem om det inte finns något tvång bakom.
Det syns inte på mig men jag är för ett pluralistiskt samhälle. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan, moskén, synagogan, templet, skolans aulan. Det syns inte på mig men jag är en stolt medlem av Folkpartiets nätverk Kristna Liberaler.
[1] Kyrkans Tidning nr 48 2006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
