Tal till Idrottskonfirmander 6/7 -08

Efter tre veckors läger var det så dags för konfirmation. Vi fyra ledare placerade ut oss på lite olika ställen i kyrkan. A och C vi stod framme i kyrkan. Am intog predikstolen (hennes repliker symboliserar konfirmandernas "vanliga ord och uttryck") och V stod längst bak i kyrkan.


A: Det här med att tro på Gud –é det inte lite klurigt ändå?

C: Men vaddå. Det har man ju gjort i flera tusen år

A: Ja, men det är precis det jag menar. Det känns som väldigt längesen. Vad har det att göra med mig idag? Gud skulle verkligen behöva veta hur det känns att vara konfirmand år 2008: hur det är att stiga upp tidigt på sommarlovet och vara i Saxemara redan halv tio. Lätt att sitta i sin himmel och vara evig, men att vara pank innan barnbidraget kommer…alltså en Gud som själv provat på skoskav eller att mobilen bara är borta.

C: Vaddå, skulle Gud tappa bort sin mobil?

A: Ja men, om Gud kunde vara mer som en kompis, nån man kunde prata med, då skulle det vara lättare att tro på honom.

Am: Men vaddå! Orka tro på Gud! –Not!

V: Var inte så gnällig nu. Jag vill höra det här.

C: Så om du ska kunna tro på Gud, så måste han vara mer som en i gänget. Typ helt vanlig.

A: Lite bevis på sin förmåga skulle han förstås behöva ge mig. Några läckra tricks: Göra vin till vatten, och sen gå på det… men i övrigt skulle han vara som du och jag.

Ai: Men alltså seriöst, hur skulle det funka?

V: Men allvarligt, kan du vara tyst och bara lyssna nån gång?

A: Amen ååååhhh!

C: Men om Gud skulle vara en av oss skulle han eller hon vara snyggast, ha bäst betyg, vara bäst i laget och allt sånt.

A: Nej, alltså Gud skulle känna hur det är att vara en i mängden. Han skulle råka ut för nåt jobbigt, t ex bli mobbad, vara flykting eller så skulle hans vänner snacka skit om honom.

C: Jaja, typ att hans bästa vän skulle svika honom.

A: Ja, den är bra! Han skulle bli sviken av sin bästa vän. Då skulle Gud få känna hur det känns. Han skulle få känna på våldet också, kanske t o m dödas. Alltså inte som att Gud skulle vara död, men hur ska man annars ta hans ord om evigt liv på allvar?

Am: Palla vara död!

V: Ja, men orka lyssna på dig hela tiden….

C: Ja, men inte för att vara sån, men var det inte lite det Gud försökte göra när han blev Jesus?

V: Ja , nu har ni varit jätteduktiga allihop, men sluta tro att det är ni som är konfirmander. Ska vi inte istället hålla tal till de 19 konfirmander som nu sitter här i kyrkan idag?

Alla(på våra platser): Kära konfirmander, vi har samlats här idag….


V (som går framåt): Ja, nu är det snart ett år sedan vi träffades första gången. Då var ni precis så här frågvisa och just där och då kände jag att det kommer att bli en kanonsommar, för så härliga och spontana ni är… vi ledare har ibland fått slita vårt hår för att försöka svara på era frågor och vi hoppas att några svar har landat hos er. Men VÅGA FRÅGA!

Am: Ja, men det är ju inte bara era frågor som har utmärkt er… Ni har ju också visat oss att ni kan samarbeta. T ex hjälptes ni åt med alla kanoter, ni städade Karlsnäsgården på halva utsatta tiden, byggde vindskydd med samma hastighet och precision som elitsoldater. Men å andra sidan… hur var det med packningen till hajken? ”Ta dina egna grejor och strunta i alla andras”…

C: Jag vet inte om ni minns vår första andakt tillsammans i Saxemara. Vi pratade då om hur svårt det är att hinna med allt under konfirmandtiden. Det är ju så mycket vi vill förmedla och berätta. Men om ni bara kommer ihåg en enda sak av allt som vi har pratat och tjatat om, så hoppas vi att det är att ni är älskade av Gud precis sådana som ni är och vad ni än gör.

A: Ni kommer att få en bibel som berättar om hur mycket Gud tycker om er. 1439 sidor. Men ni kommer också att få var sitt snidat kors, som skulle kunna ses som en symbol för hur ni har arbetat med er tro alltsedan dopet och hur tron ständigt formas likt ett kors hantverkaren jobbar på och aldrig blir klar med. Ni har verkligen vuxit och utvecklats sen vi träffades första gången. Så tack alla föräldrar som lånat ut era fantastiska ungdomar till oss.