söndag 22 juli 2007

Tidningen NU -Krönika Anna Ekström april 2007

NU –Krönika Anna Ekström april 2007

Jag kan inte dölja det. Jag är kristen och blivande präst. Det syns inte på mig förutom ett litet kors hängandes i en tunn silverkedja runt min hals. Det syns inte på mig men jag är för religiösa friskolor. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan. Det syns inte på mig men jag anser att skolan är på väg att utbilda fundamentalister.

Om jag hade varit en människa som läser tidningen på morgonen och dessutom dricker kaffe hade jag definitivt satt det i halsen! Denna dag citerades min kära skolminister ”Kunskaper i religion är viktiga för förståelsen av andra kulturer”.[1] Vadå andra kulturer! Jag håller inte med, och med kaffet långt ner i luftstrupen blir jag upprörd över denna missuppfattning. Kunskaper i religion är viktiga för att förstå mångfalden i den svenska kulturen! Den svenska kulturen är inte längre enhetligt kristen. Även om ca 80% fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan är en femtedel av Sveriges befolkning inte det! Är en femtedel av Sveriges befolkning en del av en annan kultur?

Det är dags för skolan att sluta flumma, uppenbarligen en klyscha men behovet finns att inse att Sverige inte längre har någon stadsreligion. Behovet finns också av att vi invånare i Sverige inser att den svenska kulturen rymmer fler religioner och livsåskådningar än kristendom. Inse att kunskaper i religion är viktiga inte bara för förståelsen av andra kulturer utan även för vår egen! För en kultur är något vi gör levande och något vi ständigt förändrar.

Min uppfattning är att om religionens plats i skolans undervisning legitimeras med att det är viktigt att förstå andra kulturer är vi på väg att utbilda fundamentalister. Visst har skolan utvecklats, 1919 t.ex. fick Palestinas geografi och bibelns historia definitivt större utrymme än idag. Dagens läroplaner är tydliga med att påpeka vikten av en icke konfessionell undervisning. Läroplaner beskriver också skolans viktiga uppgift när det gäller att förmedla och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Och här tror jag vi når pudelns kärna. De värden som vårt samhällsliv vilar på grundar sig i hur vi uppfattar och ser på vårt samhälle. Visst har vi människor, inte minst jag ett behov av att förenkla. Men jag kan inte blunda för den totala mångfalden som finns i samhället, i Sveriges skolor idag av religioner och livsåskådningar. Det handlar om min attityd och öppenhet inför andra religiösa identiteter än min egen.

Samhällets komplicerade relation till religion blir tydlig för mig inte minst när jag får frågan: Tror du på Gud? Som aktiv politiker och blivande präst händer det ganska ofta att jag får just denna fråga. I vanliga fall skulle jag aldrig utan att först definiera vad Gud är för mig svara ja på denna fråga. MEN ifall den ställs i relation till att en politiker också kan ha en religiös identitet, kan ha en gudstro köper jag gärna de vidare missförstånden som kan uppstå och svarar: Ja, jag som aktiv politiker tror på Gud! Jag inte bara tror på Gud jag är dessutom liberal. Vilket innebär att jag slår vakt om alla individers egna rätt att välja sin religion/livsåskådning. Att jag är liberal innebär också att jag inte bara sätter i halsen när jag läser om Jan Björlund utan även applåderar. Jag är liksom Björklund inte emot att elever ska få be morgonbön, bordsbön och ha skolavslutning i kyrkan. Jag är liksom Björklund emot att låta en skola byta ut undervisningen i Darwins utvecklingslära mot läsning av Första Mosebok. Eftersom jag teologiskt inte är rädd för Första Mosebok eller Darwins utvecklingslära. Första Mosebok betyder för mig att Gud skapade världen, men inte hur, det överlämnar jag till Darwin. Vidare håller jag med Björklund om att friskolor inte är något problem när det finns en bra kontroll och att skolavslutningar i kyrkan inte är ett problem om det inte finns något tvång bakom.

Det syns inte på mig men jag är för ett pluralistiskt samhälle. Det syns inte på mig men jag är för skolavslutningar i kyrkan, moskén, synagogan, templet, skolans aulan. Det syns inte på mig men jag är en stolt medlem av Folkpartiets nätverk Kristna Liberaler.
[1] Kyrkans Tidning nr 48 2006

Inga kommentarer: