Julbön kl 1700 julaftonskväll 2007

(Vi var ungefär ett trettiotal i kyrkan. Midnattsmässorna har verkligen börjat ta mark speciellt från julbönen. På midnattsmässan var kyrkan fylld nästan till bredden med 180 personer)


Julbön 24 dec. Nättraby kyrka 1700. 2007.

Ta ett djupt andetag, luta dig tillbaka i bänken så ska jag berätta en berättelse.

Jag känner många lärare, inte minst har jag växt upp under samma tak som en lärare. Kan tänka mig att ett av hennes bryderier har varit att jag aldrig lärt mig skillnaden på konsonanter och vokaler eller Vänern och Vättern.
I denhär berättelsen finns också en lärare. Hennes stora bryderi var en kille i klassen som hette Lelle. Han var överallt och ingenstans samtidigt, kunde allt och inget och framförallt inte göra det läraren sa. Han var speciell.

Inför Julspelet..nervös…han fick en roll. Han övade, tog på sig uppgiften ”Kom på julspel” Hela aulan blev full av folk.

Josef, Maria kom. ”Nej, här är fullt” stängde luckan. De började gå därifrån mot det lilla stallet. Läraren andas ut… DÅ! Öppnas luckan igen. Lelle sticker ut huvudet: Josef, Maria! Gå inte! Ni kan ta min säng!

Ni kan ta min säng!

Har vi plats för Jesus? Finns det någon plats i våra hjärtan? Har vi liksom Lelle öppnat luckan stuckit ut huvudet och ropat. Jesus! Gå inte, du får plats i mitt hjärta. Mitt hjärta är en tom krubba, kom!

Sprida lite härlig julvärme. Tänkte vi skulle vara likt Jesus för en liten stund. Höger och vänster hand upp = kram!



Bön:
Mitt hjärta är ett Betlehem
berett för gudabarnet
ett hem för dig min Gud.

Det fanns inte plats för dig när du skulle födas.
Det var fullt överallt. Tänk om värdshusvärdarna hade vetat
att det var Gud som behövde ett hem. Gör dig ett rum i mitt hjärta,
flytta in i min själ. Här kan du få bo.
Stanna hos mig även när julen och festen är över.
Amen.