torsdag 13 september 2007

Konfirmandupptaktsgudstjänst "Enheten i Kristus" 9 sep 2007

Evangelietexten lästes av oss tre medarbetare, ett stycke var. Jag från predikstolen, koministern från ambon (talarstol framme i kyrkan) och pedagogen från mitt i kyrkan i gången.

Lukasevangeliet 22:24-27

Ambon: Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vvara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.

Mittgången: Men med er är det annorlunda: den störste land er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.

Predikstolen: Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."


Dialogpredikan

Jag: "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste."
.....På lärjungarnas tid var den en hel del tvistande. IDAG däremot behöver vi inte det längre. Det står helt klart och tydligt för oss alla här att den som står i predikstolen är den som ska anses vara den största!

Ambon: Mmmm jag hör vad du säger. Men jag hör också vad Guds röst säger inom mig. XX bland alla mina tjänare är du störst. Du är den störste.

Jag: Idag är temat Enheten i Kristus. Och jag känner att det är så gott att kunna samlas här i kyrkan idag i en sån härlig enhet. Vi är ju alla överrens om att det är viktigt att rangordna kärleken från Gud, vem som är mest älskad och att vi är eniga om att det är jag!

Ambon: Ja alla dessa ord. Och det är just det som är problemet när ord bara förblir ord. Jag har fått många ord och inte minst med mitt liv och min bakgrund har orden som kommit till mig varit att: Du XX är störst, du är bäst.

Jag: En hel del skitsnack där nerifrån just nu.

Ambon: Nä, det här går inte längre. När orden inte räcker till är det dags att gå till handling. Kom ner här nu så gör vi upp!

(Ambon kränger på sig ett par boxningshandskar. Jag tar på mig mina lovikavantar och går ner från predikstolen, vi börjar småboxas.)

Mittgången: Perfekt! Två präster som bråkar om vem som är störst, bäst och vackrast. Låg mig säga att det är ingen av er!
Berättar en berättelse om en ung man som skröt att han hade det vackraste hjärtat. En äldre man kommer med sitt hjärta och påstår att det också är vackert. Den unga killen skrattar åt den äldres hjärta då det är alldeles håligt och ihoplappat av många olika bitar. Hans däremot, det unga fina rena hjärtat är vackert, oförstört och helt perfekt.
Den äldre mannen förklarar hur hans hjärta har fått hålen och varför det är som ett lapptäcke. Att han genom sitt liv har gett bort delar av sitt hjärta i kärlek i hopp om att få kärlek tillbaka. Ibland har han fått en bit av någon annans hjärta och ibland har han gett kärlek utan att få något tillbaka. Därför är den gamle mannens hjärta som ett trasigt lapptäcke där olika bitar sitter ihop och det är lite hål här och där.
Unga killen står tyst. Sen tar han, utan ett ord en bit av sitt hjärta och ger till den äldre mannen...

Jag: Konfirmationstiden kommer bli en stor utmaning. Inte en utmaning som handlar om att boxas. Nej en utmaning för er konfirmander inte minst för att det inte kommer handla om vem som är störst, bäst och vackrast. Det går inte att konfimera sig lite bättre än någon annan. "Jag är bäst konfimerad" det finns inte.

Ambon: Lärjungarna hade ett behov av att fråga Jesus få svar på vem av dem som var mest älskad. Vi människor funkar ofta så, vi har ett behov av rangordning. (lite mer utbroderat)

Jag: Konfirmationstiden kommer bli en utmaning. En utmaning där vi tillsammans kommer slår hål på en hel del fördomar kring dethär med religion, Gud och att vara troende. Det finns risker med att konfimera sig. En risk är att ni faktiskt kan komma att få (om ni inte redan har det) en vettig Gudsrelation, Gudsbild. Få en Gudsbild som det går att leva med, ha med sig i skola, fritid, fester, fotbollsmatcher etc. Det är en risk! Se upp snart kan det vara försent...

Ambon: Dagens tema Enheten i Kristus handlar inte om att vi ska tycka, tänka och vara på exakt samma vis. Det handlar om en större enhet. En enhet där vi är tillsammans fastän olika. (lite mer utbroderat)

Jag: Vår kära kyrkoherde har haft semester. Därför passar vi på att utmana och istället för att gemensamt säga trosbekännelsen sjunger vi Trosbekännelsen nr 766 i psalmboken.

Inga kommentarer: