Prästlöftet skulle sägas högt, klart och tydligt, ut över hela domkyrkan. Min familj och vänner höll andan…
―Jag Anna Ekström vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd leva enligt dessa löften.
Jag hade övat länge. Präntat in orden i mitt inre, gjort dem till mina. Men vad betyder det? Vad betyder det att ge löften? Att gå in i något och vigas till tjänst?
Innan prästvigningen hade jag en ganska nedtonad syn på vad den egentligen skulle innebära. En vigning = en ceremoni och sen färdigt!?… det kom att betyda mycket.
Kan stöttningen bli tydligare? Svenska kyrkan sänder ut sina präster till tjänst genom att förena sändningen med mottagandet. I mitt fall stod Thomas Östlund och Kjell Warnquist där. Kjell höll en ”skylt” (En inklistrad extrasida i programmet som numera hänger inne på mitt kontor) i handen ”Välkommen Anna”. Mitt löfte fick liv, blev verkligt. Vigningen innebar för mig, inte att kyrkan sände ut oss från studierna ”Nu är du klar, gå!” utan ”Nu är du på väg, välkommen hit”.
Innebörden av att blivit kallad och välkomnad är stor. Något jag alltid har att falla tillbaka på, en trygghet. Prästvigningen betyder för mig att mitt kall, min kallelse till präst i Svenska kyrkan blivit bekräftad. Och hur ser en sån kallelse ut? Lite mellan oss kan jag säga att min kallelse har varit en blandning av Jeremias och Jesajas (två profeter i bibeln) kallelser. Jeremia försökte rymma, skylla på att han var för ung. Gud sa: ”Säg inte att du är för ung! Va inte rädd, jag är med dig. Jag lägger mina ord i din mun”. Jesaja däremot fegade inte. Han hörde Guds ord om att det behövdes en profet, Gud behövde sända någon. Då steg Jesaja upp och sa: ”Här Gud! Här är jag, sänd mig!”
Är du mer intresserad? Frågor? Skriv gärna ett mail: anna.ekstrom@svenskakyrkan.se
tisdag 25 september 2007
onsdag 19 september 2007
Landsmötesgudstjänst. 8 sep 2007 Västerås.
En gudstjänst 0745 på lördagsmorgonen innan Folkpartiets Landsmöte skulle dra igång för dagen. Vi befann oss i Västerås domkyrka i ett sidogren och vi fyllde bänkarna. Totalt blev vi nog runt 50 personer (har svårt att uppskatta men ca)
Vi var flera som medverkade i gudstjänsten. Själv hade jag fått äran att sätta psalmer, skriva böner, välja texter och hålla en betraktelse. Till detta kom underbar operaskönsång tillsammand med orgelackompangemang.
1. Välkomnande
2. psalm 767 "Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig. Gör mig till den jag ska bli och lev i mig"
3. Text: Joh 20:24ff "Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar" -En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte." Jesus sa till Tomas "Räck hit ditt finger och stick den i min sida."
Tomas ville, men kunde inte. Han tvivlade. Han stod framför honom, han som hade dött... Men är det sant? Kan han leva efter döden? Tomas var tvungen att fråga: Han frågade om han kunde få känna på Jesus sår, se om de var äkta. Om han bara fick känna att såren var äkta skulle han våga tro. Skulle han våga lyssna till den Gud han hoppades var verklig.
4. Sång. Underbar sång
5. Text: 1 Kung 19: 5-12 (främst 11-12) Elia är på flykt....han kommer fram till en grotta och stannar där över natten. Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här Elia?" Han sa: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina ltaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv."
Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efer jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
6. Betraktelse: (fritt ihågkommet i stolpar...) "Allt beror på vad vi lyssnar efter"
En indiankvinna kom på besök till Västerås, till en vänninna. De båda kvinnorna vandrade sida vid sida längs med en gata mitt inne i centrum bland trafikbuller, människovimel och affärer.
Plötsligt stannade Indiankvinnan upp: -Åh, jag hör en Syscha! Vänninnan svarade att -Det är omöjligt ingen kan höra en Syscha i detta bullret. De fortsatte gå.
Efter några steg stannade Indiankvinnan igen: -Jo! Jag hör en Syscha! Hon tog några snabba steg till andra sidan gatan. Utanför en affär stod en stor kruka med en växt i. Under ett av bladen på växten tog kvinnan fram en Syscha. -Helt otroligt, utbrast vänninnan! Du måste ha en sjukt bra hörsel, övernaturligt utvecklad.
Indiankvinnan skakade på huvudet. -Nä, nä min hörsel är inte annorlunda än din. Allt beror på vad vi lyssnar efter. Se här! Hon tog upp några mynt (VILKET jag också gör medans jag berättar) slängde dem på gatan så det studsade iväg med det klingande ljudet mynt ger ifrån sig (i en tyst kyrka med stengolv klingar det ganska bra). Alla människorna som stressade förbi på gatan vände sig hastigt om....Se där, sa indiankvinnan! Allt beror på vad vi lyssnar efter!
"Allt beror på vad vi lyssnar efter" Påtagligt inte minst för oss politiker. En del kan det vara rent livsfarligt att lyssna på:)
Är det farligt att lyssna till Gud? Blir alla som vill följa Guds röst/ord fanatiker? Terrorister?
Elia ville möta Gud! Han gick ut i stormen, jordskalvet, elden, där skulle han möta sin kraftfulle Gud. Tillslut...mötte han Gud, i den stilla susningen.
Tomas ville tro men han behövde bevis! Bara han fick ta på såren. Vissa av oss kan känna igen oss. Vi behöver bevis! Bara vi kunde få något tecken från Gud, ett tecken som gjorde att vi kunde vara säkra, veta. Ett tydligt tecken från Gud då skulle vi våga tro. GUd kan du tala lite högre!
Jag säger allt beror på vad vi lyssnar efter. Vill vi höra Gud i våra liv? Vill vi bli medvetna om att Gud är här, nära oss? Jag tror inte det är farligt att lyssna på Gud. Allt beror på vad vi gör och lyssnar efter. Amen
7. Sång
8. Förbön:
Gud, i bön kommer vi till dig denna morgon. Vi kommer precis sådana vi är med allt vad vi bär med oss, ta emot oss och våra böner.
Vi ber för oss som är samlade här idag. Gud du känner vårt innersta, du vet vad vi ber om, vad vi behöver för stöd, hjälp och kraft denna dag. Var med oss under detta landsmöte och gör oss kloka.
Gud, du ger oss livet att dela, jorden att vårda och en mänsklighet att tjäna. Hjälp oss att tillsammans forma ett samhälle, där frihet och fred, rättvisa och sanning får råda. Gör oss uthålliga och djärva i kampen för ett liv i gemenskap, där var och en är sedd och älskad. När vi är svaga är du vår styrka.
Vi ber för världen. Gud hjälp oss att bli goda förvaltare av den värld du har skapat. Visa den väg vi ska gå för att undvika fler miljöförstöringar och få en grönare, friskare värld där människor kan växa och leva tillsammans. Vi ber för goda möten mellan världen människor. Vi ber för dem som arbetar för bred och rättvisa och gemenskap över alla gränser. Där konflikter, krig och katastrofer härjar kom med ditt ljus och skänk oss människor ditt framtidshopp.
Gud vi ber för oss människor som har makt att förändra. Ge oss mod och en god vilja att verka för ett gott samhälle åt alla människor. Gud vi ber dig att leda och välsigna oss alla.
9. Fader vår, Välsignelsen. Psalm 61 (Lågorna är många) Sång och Sändningsord.
Har fortfarande en go härlig känsla i magen när jag tänker tillbaka på denna gudstjänst.
AMEN
Vi var flera som medverkade i gudstjänsten. Själv hade jag fått äran att sätta psalmer, skriva böner, välja texter och hålla en betraktelse. Till detta kom underbar operaskönsång tillsammand med orgelackompangemang.
1. Välkomnande
2. psalm 767 "Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig. Gör mig till den jag ska bli och lev i mig"
3. Text: Joh 20:24ff "Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar" -En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte." Jesus sa till Tomas "Räck hit ditt finger och stick den i min sida."
Tomas ville, men kunde inte. Han tvivlade. Han stod framför honom, han som hade dött... Men är det sant? Kan han leva efter döden? Tomas var tvungen att fråga: Han frågade om han kunde få känna på Jesus sår, se om de var äkta. Om han bara fick känna att såren var äkta skulle han våga tro. Skulle han våga lyssna till den Gud han hoppades var verklig.
4. Sång. Underbar sång
5. Text: 1 Kung 19: 5-12 (främst 11-12) Elia är på flykt....han kommer fram till en grotta och stannar där över natten. Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här Elia?" Han sa: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina ltaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv."
Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efer jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
6. Betraktelse: (fritt ihågkommet i stolpar...) "Allt beror på vad vi lyssnar efter"
En indiankvinna kom på besök till Västerås, till en vänninna. De båda kvinnorna vandrade sida vid sida längs med en gata mitt inne i centrum bland trafikbuller, människovimel och affärer.
Plötsligt stannade Indiankvinnan upp: -Åh, jag hör en Syscha! Vänninnan svarade att -Det är omöjligt ingen kan höra en Syscha i detta bullret. De fortsatte gå.
Efter några steg stannade Indiankvinnan igen: -Jo! Jag hör en Syscha! Hon tog några snabba steg till andra sidan gatan. Utanför en affär stod en stor kruka med en växt i. Under ett av bladen på växten tog kvinnan fram en Syscha. -Helt otroligt, utbrast vänninnan! Du måste ha en sjukt bra hörsel, övernaturligt utvecklad.
Indiankvinnan skakade på huvudet. -Nä, nä min hörsel är inte annorlunda än din. Allt beror på vad vi lyssnar efter. Se här! Hon tog upp några mynt (VILKET jag också gör medans jag berättar) slängde dem på gatan så det studsade iväg med det klingande ljudet mynt ger ifrån sig (i en tyst kyrka med stengolv klingar det ganska bra). Alla människorna som stressade förbi på gatan vände sig hastigt om....Se där, sa indiankvinnan! Allt beror på vad vi lyssnar efter!
"Allt beror på vad vi lyssnar efter" Påtagligt inte minst för oss politiker. En del kan det vara rent livsfarligt att lyssna på:)
Är det farligt att lyssna till Gud? Blir alla som vill följa Guds röst/ord fanatiker? Terrorister?
Elia ville möta Gud! Han gick ut i stormen, jordskalvet, elden, där skulle han möta sin kraftfulle Gud. Tillslut...mötte han Gud, i den stilla susningen.
Tomas ville tro men han behövde bevis! Bara han fick ta på såren. Vissa av oss kan känna igen oss. Vi behöver bevis! Bara vi kunde få något tecken från Gud, ett tecken som gjorde att vi kunde vara säkra, veta. Ett tydligt tecken från Gud då skulle vi våga tro. GUd kan du tala lite högre!
Jag säger allt beror på vad vi lyssnar efter. Vill vi höra Gud i våra liv? Vill vi bli medvetna om att Gud är här, nära oss? Jag tror inte det är farligt att lyssna på Gud. Allt beror på vad vi gör och lyssnar efter. Amen
7. Sång
8. Förbön:
Gud, i bön kommer vi till dig denna morgon. Vi kommer precis sådana vi är med allt vad vi bär med oss, ta emot oss och våra böner.
Vi ber för oss som är samlade här idag. Gud du känner vårt innersta, du vet vad vi ber om, vad vi behöver för stöd, hjälp och kraft denna dag. Var med oss under detta landsmöte och gör oss kloka.
Gud, du ger oss livet att dela, jorden att vårda och en mänsklighet att tjäna. Hjälp oss att tillsammans forma ett samhälle, där frihet och fred, rättvisa och sanning får råda. Gör oss uthålliga och djärva i kampen för ett liv i gemenskap, där var och en är sedd och älskad. När vi är svaga är du vår styrka.
Vi ber för världen. Gud hjälp oss att bli goda förvaltare av den värld du har skapat. Visa den väg vi ska gå för att undvika fler miljöförstöringar och få en grönare, friskare värld där människor kan växa och leva tillsammans. Vi ber för goda möten mellan världen människor. Vi ber för dem som arbetar för bred och rättvisa och gemenskap över alla gränser. Där konflikter, krig och katastrofer härjar kom med ditt ljus och skänk oss människor ditt framtidshopp.
Gud vi ber för oss människor som har makt att förändra. Ge oss mod och en god vilja att verka för ett gott samhälle åt alla människor. Gud vi ber dig att leda och välsigna oss alla.
9. Fader vår, Välsignelsen. Psalm 61 (Lågorna är många) Sång och Sändningsord.
Har fortfarande en go härlig känsla i magen när jag tänker tillbaka på denna gudstjänst.
AMEN
söndag 16 september 2007
15:de Söndagen efter Trefaldighet.”Ett är nödvändigt” 16 sep 2007
Texterna som predikan bygger på ligger sist efter predikan!
15:de Söndagen efter Trefaldighet. 16 sep 2007
”Ett är nödvändigt”
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejens ord bränner in i mitt medvetande. Bara gå förbi?! Ja jag har sett mannen som sitter ner vid sidan av vägen på gräsplätten vid parken. Han bär en mörkblå jacka, jeans och har en sliten gul plastkasse bredvid sig, stanken av sprit går inte att ta miste på.
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejen kom cyklandes bakifrån och stannade. Hon hade sett mannen trilla, inte bara en gång utan flera gånger. Nu hade han gjort det igen.
Vi hjälps åt att få mannen på fötter. Han kan inte stå själv men med stöttning går det bra.
”-Jag mår fint ingen fara med mig. Jag klarar mig.” Men det gör han inte. Han kan inte hålla balansen. Det börjar bli mörkt vi kan inte bara lämna mannen där, eller? Vi ringer till SOS alarm blir vidarekopplade till polisen, ingen svarar.
”Jag bor bara några hundra meter ner, säger mannen.”
-Ok, vi följer dig. De några hundra metrarna längre ner tar en timme att gå. Under denna timme berättar mannen mycket kring sitt liv och hur han lever som en ”lycklig” ensamvarg. Under denna timmen får jag också uppleva något jag inte gjort på mycket länge. Människor stannar och frågar: Behöver vi hjälp? Vad har hänt med honom? Många bryr sig, trotts stanken av sprit och mannens ovårdade utseende. Det spelar ingen roll.
Platsen var Lund. Strax bortanför stationen utanför Klosterkyrkan. Tiden var i onsdagskväll då jag åkte ner för att vinka av några vänner inför deras resa.
Kvinnan var modig: Ni kan ju inte bara gå förbi! Så självklara ord, det brände till. Vi behöver egentligen inte åka ända ner till Lund för att stöta på människor som behöver vår hjälp. Vi kanske inte ens behöver gå utanför denhär kyrksalen.
I dagens GT text möter vi också en kvinna i nöd. Hon och hennes pojke svälter. Elia kommer till dem för att han har fått orden av Gud att hon kommer förse honom med mat. Modigt av Elia att gå och be om mat från den som inte har något också modigt av kvinnan som bakar en kaka av det lilla hon har och ger bort.
I Apostlagärningarna möter vi den första kristna församlingen i Jerusalem. De levde som om denna dag var den sista och imorn skulle Jesus komma tillbaka. Då skulle de inte behöva alla saker de ägde utan delade på allt.
I Evangelietexten får vi möta Jesus. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig…” Det Jesus säger är inte att han ska ta bort alla våra bördor, bekymmer utan att han ska göra dem lättare att bära. Våra bördor idag är inte lika ofta tunga mjölkspannar, säckar med potatis eller fisk. Bördor som blir lättare då vi ta på oss ett Ok (alltid predika som om min lillebror va med: ett Ok= ). Idag är bördorna, utanförskap, arbetslöshet, känslan av otillräcklighet etc. Och jag är säker på att Jesus har redskap för dessa också.
Lätt att säga klurigt att göra. Att lägga sina bördor på Jesus, Lägga sitt liv i händerna på Gud och förlita sig på att han tar hand om oss. Vem tar hand om mannen som sitter på gräset?
Gud har omsorg om alla. Men har Gud några andra armar än våra armar? Kan Gud tvinga oss när vi har vår egen vilja?
· Kan inte tvinga mannen som satt på gräset att söka eller ta emot hjälp.
· Gud bakar inte bröder till kvinnan och ger bort.
· Inte tvinga den första församlingen att dela med sig till varandra.
· Inte tvinga oss att ta på sig ett lättare/godare ok än det tunga vi går omkring och bär på.
Ett är nödvändigt. Kan ses som otroligt provocerande. Det finns ju massvis att göra. Men för att fixa alla dessa ”massor”, för att inte gå under är ett nödvändigt: Vila i Gud. En vila som gör att du inte förlorar riktningen, förlorar dig själv och andra.
Som avslutning be Sinnesrobönen tillsammans:
Gud, hjälp mig acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen
Gammaltestamentlig läsning:
1 Kungaboken 17:8-16
Herrens ord kom till Elia:”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.”Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved.
Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?”Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.”
- ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son.Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.
”Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Epistel:
Apostlagärningarna 4:32-35
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Evangelium:
Matteusevangeliet 11:28-30
Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
AMEN
15:de Söndagen efter Trefaldighet. 16 sep 2007
”Ett är nödvändigt”
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejens ord bränner in i mitt medvetande. Bara gå förbi?! Ja jag har sett mannen som sitter ner vid sidan av vägen på gräsplätten vid parken. Han bär en mörkblå jacka, jeans och har en sliten gul plastkasse bredvid sig, stanken av sprit går inte att ta miste på.
-Ni kan ju inte bara gå förbi.
Tjejen kom cyklandes bakifrån och stannade. Hon hade sett mannen trilla, inte bara en gång utan flera gånger. Nu hade han gjort det igen.
Vi hjälps åt att få mannen på fötter. Han kan inte stå själv men med stöttning går det bra.
”-Jag mår fint ingen fara med mig. Jag klarar mig.” Men det gör han inte. Han kan inte hålla balansen. Det börjar bli mörkt vi kan inte bara lämna mannen där, eller? Vi ringer till SOS alarm blir vidarekopplade till polisen, ingen svarar.
”Jag bor bara några hundra meter ner, säger mannen.”
-Ok, vi följer dig. De några hundra metrarna längre ner tar en timme att gå. Under denna timme berättar mannen mycket kring sitt liv och hur han lever som en ”lycklig” ensamvarg. Under denna timmen får jag också uppleva något jag inte gjort på mycket länge. Människor stannar och frågar: Behöver vi hjälp? Vad har hänt med honom? Många bryr sig, trotts stanken av sprit och mannens ovårdade utseende. Det spelar ingen roll.
Platsen var Lund. Strax bortanför stationen utanför Klosterkyrkan. Tiden var i onsdagskväll då jag åkte ner för att vinka av några vänner inför deras resa.
Kvinnan var modig: Ni kan ju inte bara gå förbi! Så självklara ord, det brände till. Vi behöver egentligen inte åka ända ner till Lund för att stöta på människor som behöver vår hjälp. Vi kanske inte ens behöver gå utanför denhär kyrksalen.
I dagens GT text möter vi också en kvinna i nöd. Hon och hennes pojke svälter. Elia kommer till dem för att han har fått orden av Gud att hon kommer förse honom med mat. Modigt av Elia att gå och be om mat från den som inte har något också modigt av kvinnan som bakar en kaka av det lilla hon har och ger bort.
I Apostlagärningarna möter vi den första kristna församlingen i Jerusalem. De levde som om denna dag var den sista och imorn skulle Jesus komma tillbaka. Då skulle de inte behöva alla saker de ägde utan delade på allt.
I Evangelietexten får vi möta Jesus. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig…” Det Jesus säger är inte att han ska ta bort alla våra bördor, bekymmer utan att han ska göra dem lättare att bära. Våra bördor idag är inte lika ofta tunga mjölkspannar, säckar med potatis eller fisk. Bördor som blir lättare då vi ta på oss ett Ok (alltid predika som om min lillebror va med: ett Ok= ). Idag är bördorna, utanförskap, arbetslöshet, känslan av otillräcklighet etc. Och jag är säker på att Jesus har redskap för dessa också.
Lätt att säga klurigt att göra. Att lägga sina bördor på Jesus, Lägga sitt liv i händerna på Gud och förlita sig på att han tar hand om oss. Vem tar hand om mannen som sitter på gräset?
Gud har omsorg om alla. Men har Gud några andra armar än våra armar? Kan Gud tvinga oss när vi har vår egen vilja?
· Kan inte tvinga mannen som satt på gräset att söka eller ta emot hjälp.
· Gud bakar inte bröder till kvinnan och ger bort.
· Inte tvinga den första församlingen att dela med sig till varandra.
· Inte tvinga oss att ta på sig ett lättare/godare ok än det tunga vi går omkring och bär på.
Ett är nödvändigt. Kan ses som otroligt provocerande. Det finns ju massvis att göra. Men för att fixa alla dessa ”massor”, för att inte gå under är ett nödvändigt: Vila i Gud. En vila som gör att du inte förlorar riktningen, förlorar dig själv och andra.
Som avslutning be Sinnesrobönen tillsammans:
Gud, hjälp mig acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen
Gammaltestamentlig läsning:
1 Kungaboken 17:8-16
Herrens ord kom till Elia:”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.”Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved.
Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?”Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.”
- ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son.Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.
”Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Epistel:
Apostlagärningarna 4:32-35
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Evangelium:
Matteusevangeliet 11:28-30
Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
AMEN
torsdag 13 september 2007
Konfirmandupptaktsgudstjänst "Enheten i Kristus" 9 sep 2007
Evangelietexten lästes av oss tre medarbetare, ett stycke var. Jag från predikstolen, koministern från ambon (talarstol framme i kyrkan) och pedagogen från mitt i kyrkan i gången.
Lukasevangeliet 22:24-27
Ambon: Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vvara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
Mittgången: Men med er är det annorlunda: den störste land er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
Predikstolen: Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."
Dialogpredikan
Jag: "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste."
.....På lärjungarnas tid var den en hel del tvistande. IDAG däremot behöver vi inte det längre. Det står helt klart och tydligt för oss alla här att den som står i predikstolen är den som ska anses vara den största!
Ambon: Mmmm jag hör vad du säger. Men jag hör också vad Guds röst säger inom mig. XX bland alla mina tjänare är du störst. Du är den störste.
Jag: Idag är temat Enheten i Kristus. Och jag känner att det är så gott att kunna samlas här i kyrkan idag i en sån härlig enhet. Vi är ju alla överrens om att det är viktigt att rangordna kärleken från Gud, vem som är mest älskad och att vi är eniga om att det är jag!
Ambon: Ja alla dessa ord. Och det är just det som är problemet när ord bara förblir ord. Jag har fått många ord och inte minst med mitt liv och min bakgrund har orden som kommit till mig varit att: Du XX är störst, du är bäst.
Jag: En hel del skitsnack där nerifrån just nu.
Ambon: Nä, det här går inte längre. När orden inte räcker till är det dags att gå till handling. Kom ner här nu så gör vi upp!
(Ambon kränger på sig ett par boxningshandskar. Jag tar på mig mina lovikavantar och går ner från predikstolen, vi börjar småboxas.)
Mittgången: Perfekt! Två präster som bråkar om vem som är störst, bäst och vackrast. Låg mig säga att det är ingen av er!
Berättar en berättelse om en ung man som skröt att han hade det vackraste hjärtat. En äldre man kommer med sitt hjärta och påstår att det också är vackert. Den unga killen skrattar åt den äldres hjärta då det är alldeles håligt och ihoplappat av många olika bitar. Hans däremot, det unga fina rena hjärtat är vackert, oförstört och helt perfekt.
Den äldre mannen förklarar hur hans hjärta har fått hålen och varför det är som ett lapptäcke. Att han genom sitt liv har gett bort delar av sitt hjärta i kärlek i hopp om att få kärlek tillbaka. Ibland har han fått en bit av någon annans hjärta och ibland har han gett kärlek utan att få något tillbaka. Därför är den gamle mannens hjärta som ett trasigt lapptäcke där olika bitar sitter ihop och det är lite hål här och där.
Unga killen står tyst. Sen tar han, utan ett ord en bit av sitt hjärta och ger till den äldre mannen...
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en stor utmaning. Inte en utmaning som handlar om att boxas. Nej en utmaning för er konfirmander inte minst för att det inte kommer handla om vem som är störst, bäst och vackrast. Det går inte att konfimera sig lite bättre än någon annan. "Jag är bäst konfimerad" det finns inte.
Ambon: Lärjungarna hade ett behov av att fråga Jesus få svar på vem av dem som var mest älskad. Vi människor funkar ofta så, vi har ett behov av rangordning. (lite mer utbroderat)
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en utmaning. En utmaning där vi tillsammans kommer slår hål på en hel del fördomar kring dethär med religion, Gud och att vara troende. Det finns risker med att konfimera sig. En risk är att ni faktiskt kan komma att få (om ni inte redan har det) en vettig Gudsrelation, Gudsbild. Få en Gudsbild som det går att leva med, ha med sig i skola, fritid, fester, fotbollsmatcher etc. Det är en risk! Se upp snart kan det vara försent...
Ambon: Dagens tema Enheten i Kristus handlar inte om att vi ska tycka, tänka och vara på exakt samma vis. Det handlar om en större enhet. En enhet där vi är tillsammans fastän olika. (lite mer utbroderat)
Jag: Vår kära kyrkoherde har haft semester. Därför passar vi på att utmana och istället för att gemensamt säga trosbekännelsen sjunger vi Trosbekännelsen nr 766 i psalmboken.
Lukasevangeliet 22:24-27
Ambon: Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vvara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
Mittgången: Men med er är det annorlunda: den störste land er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
Predikstolen: Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."
Dialogpredikan
Jag: "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste."
.....På lärjungarnas tid var den en hel del tvistande. IDAG däremot behöver vi inte det längre. Det står helt klart och tydligt för oss alla här att den som står i predikstolen är den som ska anses vara den största!
Ambon: Mmmm jag hör vad du säger. Men jag hör också vad Guds röst säger inom mig. XX bland alla mina tjänare är du störst. Du är den störste.
Jag: Idag är temat Enheten i Kristus. Och jag känner att det är så gott att kunna samlas här i kyrkan idag i en sån härlig enhet. Vi är ju alla överrens om att det är viktigt att rangordna kärleken från Gud, vem som är mest älskad och att vi är eniga om att det är jag!
Ambon: Ja alla dessa ord. Och det är just det som är problemet när ord bara förblir ord. Jag har fått många ord och inte minst med mitt liv och min bakgrund har orden som kommit till mig varit att: Du XX är störst, du är bäst.
Jag: En hel del skitsnack där nerifrån just nu.
Ambon: Nä, det här går inte längre. När orden inte räcker till är det dags att gå till handling. Kom ner här nu så gör vi upp!
(Ambon kränger på sig ett par boxningshandskar. Jag tar på mig mina lovikavantar och går ner från predikstolen, vi börjar småboxas.)
Mittgången: Perfekt! Två präster som bråkar om vem som är störst, bäst och vackrast. Låg mig säga att det är ingen av er!
Berättar en berättelse om en ung man som skröt att han hade det vackraste hjärtat. En äldre man kommer med sitt hjärta och påstår att det också är vackert. Den unga killen skrattar åt den äldres hjärta då det är alldeles håligt och ihoplappat av många olika bitar. Hans däremot, det unga fina rena hjärtat är vackert, oförstört och helt perfekt.
Den äldre mannen förklarar hur hans hjärta har fått hålen och varför det är som ett lapptäcke. Att han genom sitt liv har gett bort delar av sitt hjärta i kärlek i hopp om att få kärlek tillbaka. Ibland har han fått en bit av någon annans hjärta och ibland har han gett kärlek utan att få något tillbaka. Därför är den gamle mannens hjärta som ett trasigt lapptäcke där olika bitar sitter ihop och det är lite hål här och där.
Unga killen står tyst. Sen tar han, utan ett ord en bit av sitt hjärta och ger till den äldre mannen...
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en stor utmaning. Inte en utmaning som handlar om att boxas. Nej en utmaning för er konfirmander inte minst för att det inte kommer handla om vem som är störst, bäst och vackrast. Det går inte att konfimera sig lite bättre än någon annan. "Jag är bäst konfimerad" det finns inte.
Ambon: Lärjungarna hade ett behov av att fråga Jesus få svar på vem av dem som var mest älskad. Vi människor funkar ofta så, vi har ett behov av rangordning. (lite mer utbroderat)
Jag: Konfirmationstiden kommer bli en utmaning. En utmaning där vi tillsammans kommer slår hål på en hel del fördomar kring dethär med religion, Gud och att vara troende. Det finns risker med att konfimera sig. En risk är att ni faktiskt kan komma att få (om ni inte redan har det) en vettig Gudsrelation, Gudsbild. Få en Gudsbild som det går att leva med, ha med sig i skola, fritid, fester, fotbollsmatcher etc. Det är en risk! Se upp snart kan det vara försent...
Ambon: Dagens tema Enheten i Kristus handlar inte om att vi ska tycka, tänka och vara på exakt samma vis. Det handlar om en större enhet. En enhet där vi är tillsammans fastän olika. (lite mer utbroderat)
Jag: Vår kära kyrkoherde har haft semester. Därför passar vi på att utmana och istället för att gemensamt säga trosbekännelsen sjunger vi Trosbekännelsen nr 766 i psalmboken.
tisdag 4 september 2007
13:de söndagen efter Trefaldighet
Tema: Medmänniskan
Texter som hör till söndagen:
5 Mos 15:7-11
Rom 13:8-10
Matt 5:38-48
13:de efter Trefaldighet. 1 sep 2007. Predikan Anna Ekström
Avd 1 Berättelse: Sjöstjärnor! (från predikstolen)
En turist gick längs en strand i Mexiko. Längre bort på stranden kunde han se en man som gick och med jämna mellanrum kastade i något i vattnet. När mannen kom närmare såg turisten att det var sjöstjärnor som han kastade i. Hela stranden var fylld av uppspolade sjöstjärnor som låg och kippade efter luft. Turisten frågade mannen:
-Varför bryr du dig? Hela stranden är ju överfylld av stjärnor! Aldrig att du kommer klara av att rädda alla, vad spelar det för roll att du kastar tillbaka några?
Mannen svarade:
-Ja du har rätt, för hela sjöstjärnornas överlevnad spelar det ingen roll, men,…(mannen tog upp en sjöstjärna och tittade på den)..men för denhär spelar det roll!
Det finns miljontals medmänniskor omkring oss, i Sverige och ännu fler ute i världen. Och vi är X antal medmänniskor här idag.
Jag har sugit lite på karamellen medmänniska, är inte helt säker på vad den smakar. För vem vill inte vara en medmänniska? Vem kan vara en medmänniska? Ofta säger vi att vi inte kan älska alla, sanningen är kanske snarare att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, vara medmänniska till alla, jag tror följderna är för stora.
Följden skulle vara att vi skulle stå vid stranden och maniskt försöka slänga i varenda en av sjöstjärnorna. …Turisten var förvånad att mannen ens brydde sig, när han inte kunde slänga i alla, vad spelade det för roll?
Vi får släppa tanken om att älska alla lika mycket, vara lika mycket medmänniska till alla… för då blir vi det till ingen. Provocerande kanske att säga i predikstolen att vi inte ska älska alla? Ännu mer provocerande borde vara uppmaningen att börja försöka älska någon, några någon gång!
(ner från predikstolen)
Avd 2 Spännande texter idag! Öga för öga- Tand för tand. Och vänd andra kinden till.
Öga för öga, Tand för tand...några av de ord som ställt till mycket hemskheter i religionens namn,...ironiskt nog med tanke på att det inte finns en "teologisk" tolkning som innebär krig, blodshämnd eller slagsmål utan tvärtom ett fredligt, nästan gullefjunaktigt svar på vad det innebär att leva efter orden.
Texten ger dig inte rätt att slå någon på käften, slå ut en tand på någon som slagit ut din
Texten kommer från Gamla Testamentets lagar i Moseböckerna och handlar i princip om slavhandel. Om du skadar en människa ska du ersätta denna med det belopp som den förlorar i värde om du hade sålt den skadade på slavmarknaden...dvs ett öga för ett öga, en tand för en tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår etc.
Idag har vi lite ont om slavmarknader (iallefall offentliga sådanna) och därför har de ersatts med domstolar etc.
Men varför finns tolkningen om att öga-öga, tand för tand skulle ge oss rätt till att utkräva hämnd?
En av de största bovarna för denna ”misstolkning” är Jesus. Eller vi av honom. Han försöker få fram sitt budskap om fred, rättvisa och gör det på ett mycket smart sätt. Han använder en populär ”fel” tolkning av texten. Han säger: Ni har hört att det blev sagt enligt Mose lag gäller öga för öga, tand för tand, hämnden. Men nu! Jag säger er slå inte tillbaka! Utan vänd andra kinden till.
Vänd andra kinden till. à Är det pga. dessa ord vi kristna ibland kan ses som lite mesiga. Töntar som aldrig skulle slå tillbaka?!
Men, Pah! Jag skulle vilja se den kristne i ögonen som fega, aldrig i livet att vi kristna bara skulle fega ur en faight! Bara sådär.
För visst kan vi vända andra kinden till, inte för att fega ur utan för att samla glödande kål på motståndarens huvud. För är det något som din ovän förväntar sig så är det att du ska slå tillbaka...och hur fräckt är det inte göra det!...inte ge dem en orsak till att fortsätta slåss.
Men Vända andra kinden till har fler tolkningar! Behöver inte alls betyda att sluta slåss. (…tyvärr..) Nej det kan tolkas som att din högerhänta motståndare inte kan slå dig på den högra kinden (som det står i texten) utan att slå med översidan av handen = ett förnedrande slag! Uppmaningen att vända andra sidan till = Kom igen! Ska du slå mig så gör det iallefall som en jämlike!
Avd 3 Det här med bibeltolkning är mitt stora intresse…vi skulle kunna hålla på hela dan, men jag ska försöka vara er medmänniska för en gångs skull och avsluta,
Avsluta med bilden av stranden med sjöstjärnor, bilden av våra medmänniskor vi har omkring oss. Vi kan inte hjälpa alla, för den sakens skull ska vi inte ge upp, för det har stor betydelse för den enskilde, för dig, för andra som får hjälpen.
Texter som hör till söndagen:
5 Mos 15:7-11
Rom 13:8-10
Matt 5:38-48
13:de efter Trefaldighet. 1 sep 2007. Predikan Anna Ekström
Avd 1 Berättelse: Sjöstjärnor! (från predikstolen)
En turist gick längs en strand i Mexiko. Längre bort på stranden kunde han se en man som gick och med jämna mellanrum kastade i något i vattnet. När mannen kom närmare såg turisten att det var sjöstjärnor som han kastade i. Hela stranden var fylld av uppspolade sjöstjärnor som låg och kippade efter luft. Turisten frågade mannen:
-Varför bryr du dig? Hela stranden är ju överfylld av stjärnor! Aldrig att du kommer klara av att rädda alla, vad spelar det för roll att du kastar tillbaka några?
Mannen svarade:
-Ja du har rätt, för hela sjöstjärnornas överlevnad spelar det ingen roll, men,…(mannen tog upp en sjöstjärna och tittade på den)..men för denhär spelar det roll!
Det finns miljontals medmänniskor omkring oss, i Sverige och ännu fler ute i världen. Och vi är X antal medmänniskor här idag.
Jag har sugit lite på karamellen medmänniska, är inte helt säker på vad den smakar. För vem vill inte vara en medmänniska? Vem kan vara en medmänniska? Ofta säger vi att vi inte kan älska alla, sanningen är kanske snarare att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, vara medmänniska till alla, jag tror följderna är för stora.
Följden skulle vara att vi skulle stå vid stranden och maniskt försöka slänga i varenda en av sjöstjärnorna. …Turisten var förvånad att mannen ens brydde sig, när han inte kunde slänga i alla, vad spelade det för roll?
Vi får släppa tanken om att älska alla lika mycket, vara lika mycket medmänniska till alla… för då blir vi det till ingen. Provocerande kanske att säga i predikstolen att vi inte ska älska alla? Ännu mer provocerande borde vara uppmaningen att börja försöka älska någon, några någon gång!
(ner från predikstolen)
Avd 2 Spännande texter idag! Öga för öga- Tand för tand. Och vänd andra kinden till.
Öga för öga, Tand för tand...några av de ord som ställt till mycket hemskheter i religionens namn,...ironiskt nog med tanke på att det inte finns en "teologisk" tolkning som innebär krig, blodshämnd eller slagsmål utan tvärtom ett fredligt, nästan gullefjunaktigt svar på vad det innebär att leva efter orden.
Texten ger dig inte rätt att slå någon på käften, slå ut en tand på någon som slagit ut din
Texten kommer från Gamla Testamentets lagar i Moseböckerna och handlar i princip om slavhandel. Om du skadar en människa ska du ersätta denna med det belopp som den förlorar i värde om du hade sålt den skadade på slavmarknaden...dvs ett öga för ett öga, en tand för en tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår etc.
Idag har vi lite ont om slavmarknader (iallefall offentliga sådanna) och därför har de ersatts med domstolar etc.
Men varför finns tolkningen om att öga-öga, tand för tand skulle ge oss rätt till att utkräva hämnd?
En av de största bovarna för denna ”misstolkning” är Jesus. Eller vi av honom. Han försöker få fram sitt budskap om fred, rättvisa och gör det på ett mycket smart sätt. Han använder en populär ”fel” tolkning av texten. Han säger: Ni har hört att det blev sagt enligt Mose lag gäller öga för öga, tand för tand, hämnden. Men nu! Jag säger er slå inte tillbaka! Utan vänd andra kinden till.
Vänd andra kinden till. à Är det pga. dessa ord vi kristna ibland kan ses som lite mesiga. Töntar som aldrig skulle slå tillbaka?!
Men, Pah! Jag skulle vilja se den kristne i ögonen som fega, aldrig i livet att vi kristna bara skulle fega ur en faight! Bara sådär.
För visst kan vi vända andra kinden till, inte för att fega ur utan för att samla glödande kål på motståndarens huvud. För är det något som din ovän förväntar sig så är det att du ska slå tillbaka...och hur fräckt är det inte göra det!...inte ge dem en orsak till att fortsätta slåss.
Men Vända andra kinden till har fler tolkningar! Behöver inte alls betyda att sluta slåss. (…tyvärr..) Nej det kan tolkas som att din högerhänta motståndare inte kan slå dig på den högra kinden (som det står i texten) utan att slå med översidan av handen = ett förnedrande slag! Uppmaningen att vända andra sidan till = Kom igen! Ska du slå mig så gör det iallefall som en jämlike!
Avd 3 Det här med bibeltolkning är mitt stora intresse…vi skulle kunna hålla på hela dan, men jag ska försöka vara er medmänniska för en gångs skull och avsluta,
Avsluta med bilden av stranden med sjöstjärnor, bilden av våra medmänniskor vi har omkring oss. Vi kan inte hjälpa alla, för den sakens skull ska vi inte ge upp, för det har stor betydelse för den enskilde, för dig, för andra som får hjälpen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
