Sinnesromässa 23 juli 2009

Att tygla sin ilska. Ikväll tänkte jag dela med er om hur omedvetet dålig jag ibland är på att tygla min ilska.


Hur svårt kan det va? Se bara på hunden! Vad vi än säger till den så möter den oss ändå nästa gång med en viftande svans.


…på barnhemmet i Zimbabwe där jag jobbade nu i sommar fanns det två hundar: Trix och Jane. Båda två var experter på att komma rusandes och hoppa upp på en….något som jag ganska ovan hundmänniska skulle kunnat bli rädd för.

De hoppade av yr glädje! Många av oss vuxna svarade med att: Usch, fy ner, plats still, sluta! Hårda ord. Nästa gång kom hundarna lika glada igen…

Sån vill jag också vara! Alltid möta människor med ett leende kanske inte hoppa på dem på benet och skita ner deras kläder och försöka slicka dem i ansiktet…

…trodde också att jag var ganska bra på att vara glad…

..tills förra måndan…jag vet inte om det var för att det var måndag…

…Vi tränade inför Triathlon (simma, cykla och springa) vi hade simmat och ”Vi kan kalla träningskompisen för…XX(Frågade min kära frivilliggruppmedlem)” och slängt oss på cyklarna. XX cyklade lite snabbare än jag…mest för att jag är lite feg…många gånger väntade XX in mig och log ”Heja på!” XX har inte tränat i precis det här området tidigare viste inte exakt den ”rätta vägen” där vi skulle svänga in.
Jag ropade ”Snart är det höger”. XX fortsatte rakt fram med sitt tempostyre blind för alla svängar och såg bara den härliga rakan med efterföljande nedförsbacke…och så var XX borta.

Kvar står jag…hade det varit en tecknad film hade jag nu fått små rökmoln ur öronen… arg som ett bi cyklar jag efter…

…Väl hemma efter den ”stora” omvägen har XX vänt och kommer och möter mig med ett leende… jag är arg…som ett bi…ilskJ Något jag trodde jag var expert på att tygla…

Några timmar senare mindes jag Trix och Jane och såg XX i deras ställe….hur dum får jag bli?...försöka kväva ovillkorlig, härlig kärlek…var stund kommer Gud (Kan bli riktigt ilsk på Gud) till oss kanske glad, härlig…tar vi emot det eller blir vi ilskna?


Vi får alla ibland krypa till korset…”ganska bra på att vara glad”… i flera år sen jag stötte på bönen i början av min prästutbildning har jag bett den och en annan bön var morgon och var kväll. Morgon: Gud hjälp mig att inse att vad jag än möter idag gör vi det tillsammans. Och var kväll: Gud ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Kanske ska jag lägga till…och kraft att tygla min ilskaJ Amen