Griftetal Henry Morfar Faming 5/2 -08

Har inte kunnat lämna ut något tal innan som jag gjort vid dop, bröllop eller begravningar. Mycket på grund utav att de blir personliga och skulle "avslöja" till vems cermoni det gjordes. Nu däremot är det min egen morfar och jag vill ge ett exempel på hur ett griftetal kan se ut.



Griftetal: Henry Morfar Faming. Ramdala kyrka 5 feb 2008.


Henry, morfar är död, han har lämnat oss och i predikaren står det:

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa. (Predikaren 3:1-4)

Henry har nu haft sin tid här på jorden, han blev 84 år och har haft ett långt liv.

Vi har alla våra bilder av morfar. Spontant en av de bilder jag påminns oftast om är när vi tre barnbarn sitter i en varm sommarbil. Vi har kanske varit och handlat och är påväg mot Fabbemåla. Morfar kör med mormor vid sidan om sig. Mormor frågar om ”Drar det på er där bak” Nä flämtar vi…och så drar hon upp. … Eller när han sitter i traktorn kör på stora åkern i sin lilla egna värld. Och så kommer mormor utspringandes från köket...hojtar lite….

Och nu är du så i Ramdala kyrka. Du hade ofta mycket att berätta om dina bestyr med kyrkan och församlingshemmet i Skrävle. Så sent som på trettondagen var du där i skrävle. Fick vara aktiv in i det sista.

Känner få som haft tur både i spel och kärlek. Henry var en av dem. Tillsammans med mormor levde han ett bra liv i Fabbelmåla. På sista tiden sprack hans röst när han pratade om hur bra det hade varit. Allt de hade gjort tillsammans. Och det har alltid funnits något att göra. Utomhus var inget omöjligt för honom: Skog, mark, djuren, höbärgning och odlingar, jobbat mkt inte minst med Ingvar. Inomhus däremot var han hopplös. Han kunde inte laga mat.

När jag tänker på döden och livet efter döden, gör jag det ofta som en stor härlig efterrätt. För morfar däremot tror jag himlen är full av mormors mat: kött, sås och potatis, där finns logdans till dragspelsmusik, kor, fullt fungerande slåttermaskiner och bilkörning.

Vi tar avsked av Henry, Faming i Fabbemåla. Han trivdes med att gå och plocka med sitt, se saker växa från hans händers verk. Allt har sin tid, ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit. Och idag är vi samlade inte för att lämna honom till en tomhet, nej jag är övertygad om att morfar får träffa sin Gud och att vi idag överlämnar honom till vila i Guds trygga händer. Amen.